Månadsarkiv: maj 2014

Sverige är ett land på dekis.

Check.jpg29 maj, 2014.

 

Tidigt i förmiddags denna Kristi himmelfärdsdag for jag utomlands, jag tog en färja från Sverige till Danmark. Efter en stund på färjan slogs jag av skillnaden mellan danskar och svenskar, danskarna hördes och gick med rak rygg. Svenskarna i gemen var tysta, kutryggiga och bleka.

 

Det var skillnad på framtoning, energi och framåtanda – danskarna känns framgångsrika och självsäkra, svenskarna fattiga och förtryckta. När jag lämnade Sverige kunde jag andas kändes det som. Jag kom att tänka på det gamla Kommunisteuropa, ett instängt Europa bakom Sovjetunionens järnridå. Så var det för bara 24 år sedan, då det fanns miljontals människor i många grannländer som förtrycktes, led och dog.

 

Jag är gammal nog att ha varit där, jag har varit på den kommunistiska sidan och därifrån sett Checkpoint Charlie.

Jag har sett de unga pojkarna med skarpladdade vapen. Jag har sett de bleka, kutryggiga, tysta och förtryckta östtyskarna. Det forna kommunistiska Europa var, med dagens svenska politiska floskelspråk, i ”utanförskap”.

I dag, 29 maj 2014, med bara 20 minuters perspektiv fick jag samma känsla som jag hade i Östberlin 1973, ett illamående över diktaturens förtryck. Ändå var jag mer fri då och där än i Sverige nu.

Vid lunchtid färdades jag tillbaka till Sverige, klev iland och kände samma illamående välla över mig som 1973 i Östberlin:

 

Jag är tillbaka vid Checkpoint Charlie. Jag ska in i ofrihet och förtryck. Jag är inte fri. Sverige är det europeiska utanförskapet, med dagliga bilbränder, skottlossningar och våldtäkter i massor.

 

Jag skrev en debattartikel efter årsskiftet med rubriken ”Rid i natt, svenska folk”.  Gör vi inte det nu, är vi snart förlorade. Vi är folket som är bleka, rädda, förtryckta, försagda och kutryggiga. Om 16 år är vi ett u-land enligt HDI-rapporten  jag fann på FNs hemsida. Jag tror de har fel – det går allt fortare för oss att bli offer och diktaturens får. Vi är ett land på dekis, med alkoholism, sjukdomar, brist på tänder och framtidstro framför oss.

 

Vi är ”Back in the USSR” (tillbaka i Sovjetunionen).

Skådespel på vägen till offeraltaret.

26 maj, 2014.

Ge folket bröd och skådespel, så märker de inte att de förs till offeraltaret.

När detta skrivs, Mors dag söndagen 25 maj, är valet till EU-parlamentet i full gång. Den 27 maj har vi sannolikt ett färdigt resultat från valet som få i Sverige begriper eller bryr sig om, men som kan vara vågdelaren för Europas framtid (och därmed för Sveriges framtid, vi är ju en del av Europa). Få känner till att 60 procent av det enorma och mycket kostsamma EU-parlamentets beslut påverkar våra svenska kommunfullmäktiges beslut, och därmed kommuninvånarnas vardag.

Om knappt fyra månader går vi dessutom till val om Sveriges direkta framtid, då ska vi rösta om vilka politiska partier och förtroendevalda som ska förvalta vår skapade välfärd och våra inbetalda skattepengar. Det positiva är att vi får gå till vallokalerna. Det otäcka är att om en del öppet visar vad de röstar på blir de av med ”vänner”, förföljda och i värsta fall utsatta för fysiska attacker och våld.

 

Det påminner mer och mer om de diktatoriska ideologierna som islam, nazism och kommunism: Tyck vad du vill – så länge du tycker rätt. Och glöm inte att det är etablissemanget/makten/medierna som bestämmer vad som är rätt. I en äkta demokrati är demokratin närvarande varje dag, i en diktatorisk ideologi är den en chimär varje valår, folket får ju rösta vart fjärde år (fast de ska föras till rätt beslut med hot, våld och propaganda, vilket jag upprepat många gånger i mina tidigare artiklar).

Ge folket skådespel och bröd, så är de lugna, sa redan den gamle romaren Juvenalis. 2000 år senare är inget förändrat – ryssarna gav ”bröd och skådespel” till det ryska folket i början på 1900-talet. Sedan växte den Sovjetkommunistiska diktaturen. Nazisterna gav ”bröd och skådespel” till folket under 1930-talet, och ett världskrig bröt ut. I båda fallen utsågs en ”folkets fiende”: aristokratin och kapitalet i Ryssland, judarna i Tyskland.

 

I Sverige är det Sverigedemokraterna som utpekas som ”fienden”, de ”onda”. Makten (riksdagen) och medierna drar sig inte för att utmåla dem som nazister, och den svenska kommunistpöbeln (vår tids bolsjeviker och brunskjortor) skränar och stör på gator och torg, river ner valaffischer och spottar, knuffar och provocerar dem som inte tycker som de gör (våld, hot och propaganda igen).

Under valrörelsen har det sjaskiga och fula dykt upp, smutskastning av ett annat politiskt parti, hot våld och propaganda mot det partiet och till och med regelrätta lögner. Det är Sverigedemokraterna som utsätts för det antidemokratiska beteendet, och inför kommande valkampanj kan vi befara än värre metoder från dem som jag numera kallar kommunismen (V, Fi och Mp). Polisen befarar detsamma: ett otäckt våldsdåd kommer ske.

 

Tidigare talades det om högerextremismen, nu har medierna och pöbeln skruvat upp sin retorik – nu är de ”nazister”. Denna söndagsmorgon tog jag ett fotografi på en liten plansch som SSU hade satt i Metros tidningsställ, den basunerade ut ”inga nazister i Europa”. Det är vad våra val egentligen handlar om, inte höger/vänster som det var för bara 20 år sedan, numera står valet mellan fortsatt demokrati och tilltagande diktatur.

Läs gärna min artikel där jag beskriver hur jag ser på de gamla ”vänster/höger”- epiteten inom politik och samhällskultur.

 

 

 

”Kejsarens nya kläder”.

kejsarens nya kläder

21 maj 2014.

 

När en demokrati faller är människor tysta. När diktaturen är ett faktum måste människorna vara tysta. Låt oss höras innan det är för sent!

Det har gått fruktansvärt fel i vårt demokratiska land då propaganda fullt i klass med 1930-talets Nazitysklands påverkar människor att inte tänka, utan i stället bli en icke-tänkande del i en mobb. Vi har under den senaste tiden gång på gång sett hur ett medialt drev med hot, våld och propaganda våldtagit demokratin. Redan under Almedalsveckan förra sommaren visade två händelser på den klara politiska förföljelse som pågått och pågår:

  1. En före detta anställd medelålders man på Sverigedemokraterna anklagades av en ung, nybliven SD-sympatisör för våldtäkt. Det något märkliga i situationen är att hon anmälde händelsen ungefär en vecka efter den påstådda våldtäkten, och att hon inte visste eller mindes om det begåtts någon våldtäkt.
  2.  Under samma tid, i samma stad, gruppvåldtogs en ung gotländska av tre män. Kvinnan var drogad och utnyttjades på ett brutalt sätt av dem som anklagades för brottet. De tre anklagade männen var inbjudna till Visby och Almedalsveckan av Vänsterpartiet, männen har samröre med organisationen Megafonen som blev riksbekant under Husbyupploppen förra året. Det räcker att se mediernas rapportering av de två händelserna för att inse deras prioritering och samhällets väg mot indoktrinering:

I fall 1 var det stora rubriker och en följetong (den medelålders mannen fälldes aldrig för brott), i fall 2 fanns en liten notis i Expressen. Utredningen lades så vitt jag vet ner. Vi ser hur vänstern (den svenska kommunismen) ligger bakom näthat och våld mot politiska motståndare – under den gångna veckan attackerades till exempel en SD-politiker med judiskt påbrå av fyra personer. Glåpord och våld användes.

Vänsterpartiet är ju som vi alla borde känna till kommunister, de hör till den diktatoriska ideologi som för bara 25 år sedan mördade oliktänkande fyra timmars båtresa från oss, i Östtyskland.

Jag har tidigare använt följande ur Upsala Nya Tidning som exempel på hur indoktrineringen i Sverige fortskrider, hur en nationell mobb bildas så som skedde i Tyskland under 1930-talet: ”22-åriga Julia Lidström från Uppsala tog sig till torgmötet på grund av Facebook-uppropet. ’Jag har kommit hit för att bua när Jimmie Åkesson pratar, så att han inte hörs’, sa Julia Lidström. ’Folk säger att vi ska vara snälla och lyssna på Sverigedemokraterna, men Åkesson står för något som de flesta av oss inte vill ha. Därför har vi rätt att uttrycka våra åsikter.’

 

Hon säger alltså att hon har rätt att uttrycka sin åsikt, men det har inte en svensk partiledare och därför får hon störa partiledaren och den allmänna ordningen. Hon förvägrar fria människor att såväl uttrycka sin åsikt som att lyssna på andras åsikter. Hon och hennes likasinnade sätter sig över en av våra fyra grundlagar, lagen om yttrandefriheten. Det är allvarligt.

Tänk efter, i vilka länder har vi sett samma beteende?

  • Nordkorea under mer än ett halvsekel.
  • Kina likaså.
  • Tyskland under 1930-1940-talen.
  • Sovjetunionen och dess lydstater fram till 1990.

 

Sovjetunionen ”befriade” delar av Europa efter Andra världskriget, bland annat Tjeckoslovakien och Östtyskland. I de ”befriade” länderna levde folket i nöd och skräck i motsats till de fria grannländernas befolkning. I Östberlin levde folket bakom en mur, en mur som gick genom en stad och som skilde diktaturen från demokratin.

Många försökte fly över muren från diktaturen, en del lyckades medan andra dog hängande i taggtråden, ty sådan är diktaturen: Den mördar hellre frihetstörstande människor än erkänner sina brister. Diktaturen censurerar hellre sanningar än låter människor se dem.

 

Vad är sanningen om och i Sverige? Vem älskar Yngve Frej?

För ett drygt år sedan avråddes judar från att resa till Sverige på grund av den förföljelse de svenska judarna utsätts för i Malmö. Det är de invandrade från judefientliga kulturer som tagit med sig hatet till Sverige, och hatet grasserar med vänsterns goda minne. (Det förra kommunalrådet Ilmar Reepalu är visserligen socialdemokrat, men han fick kritik av bland andra USAs tidigare utrikesminister Madeleine Albright, som för övrigt föddes i Prag i Tjeckoslovakien innan Sovjetunionen ”befriade” landet, för det hat och våld han tillät i sin stad. (Tänk om någon hade sagt åt Hitler att skärpa sig? Så mycket elände världen sluppit).

Vi har en så kallad komiker, Özz Nüjen, som offentligt i svensk och norsk tv förolämpade vårt grannland Norge (ett land som ger mängder med svenska ungdomar jobb). Ehsan Fadakar lyckades med samma bedrift då han klämde ur sig en märkligt nedsättande artikel om Norge och norrmän i Aftonbladet.

 

Den senaste i raden av utlandsfientliga svenska medborgare är operasångerskan Malena Ernman, som lyckades förolämpa schweizarna efter deras folkomröstning om invandring. Ernman gillar nämligen inte demokrati, för demokrati är väl vad en folkomröstning är?

Resultatet av Ernmans utspel kan vara en av orsakerna till att det schweiziska folket röstade nej till att köpa svenska JAS-plan – en affär vi i Sverige så förtvivlat väl behövde. Dessa människor retar alltså upp andra länders befolkningar så att vi tappar anseende, attraktionskraft och affärer. Vem älskar oss, det lilla kalla landet uppe i norra Europa, då ”vi” visar sådan arrogans mot omvärlden?

”Vem älskar Yngve Frej?”

  • Fler och fler svenskar funderar på att flytta från Sverige.
  • Allt fler och fler skattefinansierade invandrare som vill och måste försörjas kommer hit (Migrationsverket har nu katastrofberedskap kunde vi läsa i tisdags).
  • Våra få svenska tiggare, oftast missbrukare och mentalt/socialt sköra, är bortkörda av invandrade professionella tiggare.
  • I tisdags kunde vi läsa om hur dessa organiserade tiggarligor haft en uppgörelse i en svensk ort.

 

Ordet mångfald har i ett slag fått en ny betydelse, det betyder mängd, ty vi har fått in mängder med bidragsberoende och tiggare i Sverige. Vårt land mår inte socialt eller samhällskulturellt bra, men vi får inte säga det högt utan att stigmatiseras och hängas ut offentligt. En diktatur börjar någonstans, den börjar med censur av sanningar, och mord på demokrati och rättigheter.

22-åriga Julia i Uppsala vet inte om det själv, men hon är en diktaturens icke-tänkande förelöpare, ett ”lebensborn” som i nazisternas Tyskland, ett kommunismens ”komsomol-barn”. Hon är en egoist som inte låter andra lyssna. Hon är en icke-tänkande diktator bland mobben av Småhitlers. Hon, och andra liknande, är den stora faran för svensk demokrati, hon och liknande andra ingår i mobben som vill tysta demokratin och därmed banar vägen för en diktatur.

 

Jag skrev för länge sedan att den största faran för demokratin är att alltför få säger sanningen. Nu börjar vi säga sanningen, så att lögnerna krackelerar. Nu börjar vi höras så att diktaturens röster tystnar. Nu börjar vi synas så att diktaturens taskspeleri bleknar. Vi pekar på taskspelarna och smådiktatorerna och säger ljudligt: Men kejsaren är ju naken!

Och vi börjar älska Yngve Frej.

 

Fotnot: ”Vem älskar Yngve Frej?” är en roman av Stig Claesson (Slas) från 1968. Det är en uppgiven skildring av ett modernt Sverige, långt ifrån den tidigare idyllen där jordbrukare och hantverkare kunde försörja sig i det småskaliga på den egna lilla gården. Här får vi stifta bekantskap med bortglömda existenser, som är gamla och överflödiga i ett modernt Sverige i alltmer tilltagande utveckling och rationalisering. De är däremot inte så gamla att de inte har långt kvar att leva; de är runt de sextio med energin och arbetslusten kvar, men saknar något att göra av sin förmåga. Precis som landet Sverige.

Den röda faran kontra vänligheten.

18 maj, 2014.

 

Den omedelbara stora faran för svensk demokrati ligger i de tre extremistiska partierna Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ. Säkerhetspolisen har kartlagt nynazismen, islamismen och vänstern (kommunismen), och konstaterar att det är kommunismen som är det största hotet mot vår demokrati just nu.

 

Miljöpartiet kom 1988 in i riksdagen på sin enda fråga, miljön, då sälar dog i Östersjön på grund av gifter, och det ryska kärnkraftverket Tjernobyls reaktor fått en härdsmälta (i vanlig ordning det misskötta kommunistiska systemets haveri). Helt plötsligt blev miljön det viktigaste i Sverige, och bilder i tidningarna på söta sälungar banade väg rätt in i riksdagen för Mp.

Mp kom in i på grund av katastrofer, och en katastrof har Mp varit i riksdagen och för Sverige sedan dess. Numera är de ett extremistiskt parti som måste krumbukta sig mycket för att höras och synas, alla pratar ju om miljö numera.

 

Hur gör slagskämpen som i sin ungdom med nya knep, elegans och finess vann slagsmålen, men som på äldre dagar inte klarar av att göra det längre? Tar till fula trix, naturligtvis, vilket är exakt vad Mp gör då deras enda fråga inte är deras fråga längre, Sverige är redan ett klimatsmart land.

Mp har ända från sitt bildande varit mer för miljön och globaliseringen än för Sverige – nu är de mer för allt annat än Sverige. De har alltid varit ideologiskt närmare Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (och V är ju kommunister), men nu är de i sitt tankesätt uppenbarligen själva marxister/kommunister.

 

Feministiskt Initiativ, Fi, är ett extremistiskt parti som är tvungna att bli extremistiska då de talar om jämställdhet, för vi har alla haft jämställdhet på den politiska agendan under årtionden – Sverige är ett jämställt land. Vad återstår då för Fi att torgföra för att uppmärksammas? HBTQ-frågor, genuscertifiering av toaletter, Pridefestivaler och hat mot män, för att nämna något.

Någon jämställdhet för kvinnor är det inte tal om, till exempel är invandrade samhällskulturers kvinnor, som lever under ständigt förtryck, inte i fokus för Fi. Exempel på Fis hyckleri är att de vägrar debattera kvinnor och flickor som:

  1. Tvingas bära hijab eller liknande.
  2. Lever i skräck för att tas till sina föräldrars ursprungsland för att där giftas bort (7 000 flickor beräknas de vara detta år, mellan 12 och 14 år gamla) med en äldre man (när dessa flickor är könsmogna blir de ett potentiellt hot mot den så kallade ”hederskulturen” i och med att de kan bli kära i en pojke och ha samlag med honom). En del av dessa flickor kommer aldrig tillbaka till sina skolkamrater. En del kommer tillbaka som gifta, men lämnar snart skolan på grund av graviditet.
  3. Utsätts för skamkulturers skamvåld, det som av media kallas hedersvåld, och innefattar misshandel, våldtäkter och mord.

Fi är ett extremistiskt parti som finns till enbart för sig själva och Gudrun Schyman, hon är ju för övrigt kommunist och var partiledare för kommunistiska Vänsterpartiet innan hon kapade Fi. Majoriteten i Sverige vill sannolikt ha ett vanligt liv, fälla sittringen upp och ned på toaletten och våga gå ut på gator och torg.

Vänsterpartiet, slutligen, är de renodlade kommunisterna. De kommer ur Sovjetkommunismen (1917 bildades de som en avknoppning av Socialdemokraterna), de styrdes direkt från och tog order av det sovjetiska kommunistpartiet ända fram till 1964, och de hade ordet ”kommunisterna” i sitt partinamn ända fram till 1990.

Då rasade det sovjetiska kommunistiska imperiet sönder, Berlinmuren revs och kommunisternas alla brott mot mänskligheten uppdagades (även om de tyvärr aldrig fullt uppmärksammades i vårt redan då socialistiska land).

Den förre kommunistledaren Lars Ohly grät enligt uppgift då Berlinmuren föll, och de svenska kommunisterna hyllar fortfarande Marx teorier, vilka är grunden för kommunismen. En kommunist är en kommunist är en kommunist …

 

Nu, detta supervalår, då vi röstar både i valen till EU-parlamentet och till vår egen riksdag, ser vi alla hur svenska medier (vars flesta medarbetare är miljöpartister, vänsterpartister eller Fi-sympatisörer) skruvar upp retoriken och smutskastningen mot Sveriges enda oppositionsparti Sverigedemokraterna. De gör allt för att framhäva sin sida som ”den goda” och SD som ”den onda”.

Vi ser hur det på en del offentliga arbetsplatser och i skolor ställs till med rabalder och provokationer mot SD då dess företrädare lugnt och sansat, i god demokratisk ordning, ska framträda hos eller besöka dem. De som vill se, träffa eller visa sin arbetsplats och arbetsförhållanden för svenska politiker, blir alltså hindrade av kommunisterna från att göra det.

 

Nyligen såg vi hur kommunister i Uppsala störde ordningen inför ett SD-framträdande, vilket ledde till en kraftig försening för SDs partiledare Jimmie Åkesson. I Göteborg var det så våldsamma protester att Åkesson av tidsbrist fick ställa in sitt tal och sin frågestund. De som ville lyssna på honom blev alltså diktatoriskt hindrade av kommunisterna.

Vi ser hur olika Facebookgrupper uppmanar till våld mot SD-folk, hur de uppmanar andra att störa den allmänna ordningen vid SDs valtal och hur de uppmanar till förstörelse av SDs valaffischer, bland annat i Stockholms tunnelbana.

De svenska kommunisterna formligen spyr ut sitt hat, och i sann diktatorisk ordning använder de diktaturens klassiska verktyg: hot, våld och propaganda (om folket kände till allt som pågår, skulle de rösta ut V och MP ur riksdagen fortare än kvickt).

 

Kommunisterna har en märkligt omvänd syn på demokrati, som bäst beskrivs av hur den blott 7-årige Alfons kallades ”horunge” av en vänsteraktivist. Alfons mamma blev misshandlad. Deras brott enligt vänstern: de ville hälsa på Jimmie Åkesson.

Ett annat exempel av många är en av en av de unga demonstranterna i Uppsala (ur Upsala Nya Tidning): ”22-åriga Julia Lidström från Uppsala tog sig till torgmötet på grund av Facebook-uppropet. ”

”Jag har kommit hit för att bua när Jimmie Åkesson pratar, så att han inte hörs”, sa Julia Lidström. ”Folk säger att vi ska vara snälla och lyssna på Sverigedemokraterna, men Åkesson står för något som de flesta av oss inte vill ha. Därför har vi rätt att utrycka våra åsikter.”

Hon säger alltså att hon har rätt att uttrycka sin åsikt, men det har inte en svensk partiledare och därför får hon störa partiledaren och den allmänna ordningen. Hon är en egoist som inte låter andra lyssna. Hon är en icke-tänkande diktator bland mobben av småhitlers. Hon är en fara för demokratin. Det hon representerar är en fara för demokratin.

 

Dem hon representerar (V, Mp och Fi) är en fara för demokratin. Men som alltid strävar människor efter frihet, ingen vill leva under diktatur och förtryck, och därför växer rörelsen mot diktaturens olika politiska partier. Därför växer SD, som alltmer framstår som det vanliga partiet, det vänliga partiet.

De två valen detta år står mellan fortsatt demokrati eller fortsatt färd mot diktatur. Valen står mellan frihet eller fängelse. Sverige eller Sovjetunionen. Valen står mellan den blågula vänligheten kontra den röda faran.

25 maj röstar vi första gången detta år.

Back in the USSR

Back in USSR.jpg12 maj, 2014.

 

 

Är det den svenska kommunismen som banar väg för vår demokratis förfall? Ska vi leva i en demokrati eller under diktatur i Sverige? Frågan är i högsta grad berättigad med det nya politiska klimat och de samhällsvärderingar vi har numera.

 

Det är en något rörig soppa vi har i den politiska grytan nu, långt från den gamla enkla höger/vänsterskalan som fanns under 1900-talet (den är inaktuell i vissa avseenden). Frågan är, vad vill de olika partierna och samhällsgrupperna i vårt land? Det verkar alltmer som att de enbart vill ha makt för maktens skull, inte att de vill folkets och landets bästa.

För inte så många årtionden sedan ville socialdemokraterna bygga folkhemmet, moderaterna ville skapa ett gott företagsklimat (och därmed jobb) och centerpartiet ville värna om våra bönder och deras villkor (som gav oss maten på bordet). Nu vet vi knappt vad något parti vill, de har alla utropat sig till feminister, miljöaktivister, invandringsfanatiker och liknande. De talar om att legalisera cannabis, införa ett tredje kön och genuscertifiera toaletter. Resultatet av det är bland annat att vår skola hör till Europas sämsta, vår åldringsvård är nedskuren med 25 procent sedan år 2000 och våra fattigpensionärer blir alltfler.

 

Våra politiker och intresseorganisationer kommer att, som det ser ut nu, lyckas med konststycket att under en enda mansålder ha medverkat till att vårt land härjas och förtrycks under två av de tre största diktatoriska ideologier som funnits/finns, om vi inte gemensamt stoppar dem nu.

Islam är en av de två och sägs numera stå för 270 miljoner mördade människor, kommunismen är den andra och beräknas ha tagit livet av 100 miljoner människor (ingen vet den verkliga omfattningen av de ideologiska morden). Det är således ingen lysande framtid vi går till mötes i Sverige med de oddsen mot oss.

Betänk dessutom att den så kallade HDI-rapporten (Human Development Index) som FN refererar till, säger att Sverige kommer ligga under Libyen i kunskapsnivå och levnadsförhållanden år 2030, alltså om endast 16 år.

 

Är det svårt att tro? Tänk då tillbaka till en tid då vår framtid var ljus. Jag skrev en debattartikel om det årtal, 1992, som jag anser vara den stora skiljelinjen mellan ett fungerande svenskt samhälle och det kaos vi redan nu har i vårt land.

Jämför hur våra niondeklassare då hade läs- skriv- och matematikkunskaper som var bland de bästa i världen, något de enligt återkommande PISA-rapporterna inte alls har numera – nu ligger vi på en skamlig 38:e plats. Nyligen skrev tidningen Metro att var fjärde gymnasieelev inte ens klarar att skriva det nationella provet i Svenska 3!

Vi hade ett försvar värt namnet, det är reducerat till ett operettförsvar numera. 90 procent av försvar är borta, och nu kommer våra politiker på att det inte är så bra. Varför? För att Ryssland har börjat mullra.

 

1992 var vår framtid ljus. Nu, bara 22 år senare, upplever vi ett kaos som sannolikt är mycket likt det Tyskland upplevde under 1930-talet. Det finns några skillnader:

  • Våra politiker har skapat vårt eget kaos
  • Tyskland led under de sviter som ett världskrig resulterade i och under en ekonomisk depression.
  •  Tyskland var i botten då deras diktatur började – Sverige var på topp
  • Tyskland skapade arbetstillfällen och framtidstro, våra politiker skapar arbetslöshet och hopplöshet.

 

Men det finns också likheter mellan det nazistiska Tyskland som växte fram under 1930-talet och Sverige under 2010-talet:

  • En speciell grupp människor förföljs, med en ökad intensitet, på olika sätt och med kollektivets ”goda minne”. I Tyskland var det judarna, i Sverige är det sverigedemokraterna.
  • Vi ser hur diktaturens verktyg – hot, våld och propaganda – används igen för att skrämma och kontrollera folket.

Därför påstår jag bestämt att våra moderna svenska kommunister/anarkister/fascister/islamister är dagens moderna nazister, det är nazismens stöveltramp som ”under cover” ekar i vårt land, medan de som agerar som nazisterna gjorde under 1930-talet skäller sina motståndare för att vara nazister. Djävulskt smart, och ett vanligt mönster bland kommunisterna att skuldbelägga motståndare genom att använda lögner och propaganda. Även det fenomenet beskrev jag i en artikel: ”Kvällstidningarna går i spetsen för lynchmobben”.

 

Så länge folket inte vet hur det är, kommer det att fungera – när folket upptäcker hur det är, är det för sent. Då är det ”normen”, liksom det var i Tyskland. Nazismen och kommunismens ideologier baseras på socialismen, nazismen införlivade till och med en del av Marx teorier i sin doktrin (det var Hitler som gjorde det efter att desillusionerad kommit tillbaka till Tyskland efter att som korpral deltagit i Första världskriget).

Därför är de släkt, dessa ideologier som vill betvinga folk och härska ensam utan konkurrens. I all socialismen finns idén om att staten äger och kontrollerar, folket ska enbart acceptera situationen, och gör de inte det försvinner de helt sonika.

 

Nazismen förbjöds efter andra världskriget, eftersom den diktatoriska ideologins vederstyggliga behandling av människor kom i dagern, i motsats till kommunismens lika vederstyggliga behandling av människor som ännu är okänd för majoriteten i Sverige. De nazistiska mönster som marxisterna i Sverige uppvisar kommer snart övergå till öppet kommunistiska mönster, om Mp, V och som det nu ser ut även Fi, får alltför stor makt efter riksdagsvalet 2014. Det har redan visats tendenser åt det hållet (läs min krönika ) med en ytterligare komponent, alliansen mellan vänstern och islamistiska invandrargrupperingar.

 

Ju närmare riksdagsvalet 2014 vi kommer, desto grövre kommer angreppen på demokratin vara. Hot, våld och propaganda kommer användas, fysiskt våld kommer bli grövre liksom lögner och förtal. Till och med Röda Korset utsattes nyligen för de nu så vanliga attackerna från vänstern/miljöpartiet/islamister!

Efter nio års ideellt arbete uteslöts Britt-Marie, 70, från Röda Korset sedan hon uttryckt sig kritiskt mot vår riksdags ”plan att hjälpa” människor genom att med våra skattepengar ta hit dem och försörja dem på andra människors bekostnad. Britt-Marie sa vad de flesta vet: ”Vi kan hjälpa utsatta mer och bättre på plats.”

När en människa avskedas, utesluts eller hotas på grund att hon uttrycker sin åsikt, är diktaturen nära. Hur många andra trakasseras av ”stöveltramparna” utan att medierna informerar folket om det? Ingen vet, eftersom ingen informerar. Det som sker och ökar i vårt land är ju ”normen” nu, att förfölja och trakassera folk sker med ”kollektivets goda minne”.

 

En person, bosatt i en ”mångkulturellt berikad” stadsdel i en ”mångkulturellt berikad” stad skrev detta under påskveckan: ”Börjar bli lite otrevligt att behöva tvätta bort ägg från fönsterna, i dag för fjärde gången på kort tid. Det råder ingen tvekan om att det är för att jag deltar på många SD-sidor, vilket naturligtvis stör dem som står upp för demokratin genom att trakassera sina meningsmotståndare, Senast det hände gjorde jag en polisanmälan, men den lades omedelbart ner, och det kan jag förstå för de kan ju inte sätta bevakning här på nätterna. Vad som skrämmer mig är att det kanske snart inte räcker med ägg, det kan bli en sten eller något brinnande som kastas in.”

I den ”mångkulturellt berikade” staden som den utsatte bor i är även förföljelse av judar så kraftig att omvärlden till och med varnat judar att resa till Sverige som har ett dåligt rykte nu.

 

Ser ni parallellerna mellan Nazitysklands judeförföljelse och den förföljelse som sker i Sverige? Nu är Sverigedemokrater utsatta för samma trakasserier. När kommer den svenska ”Kristallnatten”? En av orsakerna till den ökade förföljelsen av judar i Malmö är den antisemitiska invandringen, det vill säga invandringen från länder där det ingår i samhällskulturen att hata judar. Det är från de muslimska länderna detta hat kommer.

Den Röda-Korsmedarbetare som utsattes för en osaklig kupp råkade ut för en invandrad aktivist. De är en del numera: Özz Nüjen, Soran Ismail, Ehsan Fadakar för att nämna några.

De är många och de blir fler. Många av dem är muslimer i den ideologiska och politiska bemärkelsen, de vill att islam och sharia ska råda i Sverige. De har, på grund av de svenska kommunisterna, fått bra fäste och fart in i vårt samhälle. Det slutar sannolikt som i Iran: kommunister och islamister slår sig samman för att ta makten, efter att de lyckats måste en av dem fly.

 

Jag tror personligen att islamisterna vinner över de aningslösa och naiva kommunisterna. (Jag skrev i inledningen att den gamla höger/vänsterskalan är inaktuell numera, jag vill i stället kalla det en ”demokrati/diktatur-skala” som råder.) Så här ser jag på de gamla ”vänster/höger”- epiteten inom politik och samhällskultur:
Ta en gammal LP-skiva. Häng den på väggen. Uppåt, mot taket, har vi demokrati. Nedåt, mot golvet, har vi diktatur. Skiljelinjen går för enkelhetens skull från klockan 9 genom skivans centrum och till klockan 3.

Gå nu från den högsta punkten klockan 12 (demokrati) högerut och följ skivans kant nedåt. Strax innan du nått längst ned, sätter du ett märke: nationalsocialismen (nazismen, förbjuden).

 

Gå nu från den högsta punkten (demokrati) åt vänster och följ skivans kant nedåt. Strax innan du nått längst ned, sätter du ett märke: klass-socialismen (kommunismen, levande). De två diktatoriska ideologierna är besläktade (Marx teorier ingår i nazismen) och de två ska ligga nära varandra. I svensk politik är det SvP, V och Fi som återfinns här nere. Här återfinns även islam.

De demokratiska partierna finner vi längst upp, med socialdemokraterna en knapp kvarts varv nedåt, klockan 10 på den vänstra sidan (de stammar från Marx teorier och är släkt med kommunismen, men är demokrater i motsats till diktatorer). Sverigedemokraterna återfinns klockan 13 högst upp på höger sida, de är nationalister(de värnar alltså om sin nation Sverige) och demokrater. Även KD finns här, men deras akilleshäl i vårt sekulariserade samhälle är religionen. Det gamla bondeförbundet Centerpartiet ligger numera mer åt vänster om klockan 12, Folkpartiet är ungefär där Socialdemokraterna finns.

 

Ju längre ut mot skivans kant de olika partierna ligger desto mer stringenta och sakliga är de i sin politik utifrån värdegrund och ideologi, ett diktatoriskt parti är alltså mycket diktatoriskt om de ligger nära ytterkant, ett demokratiskt parti är mycket demokratiskt om de ligger nära ytterkant.

De diktatoriska alternativen V, Fi, SvP och islam ligger längst ned och nära skivans ytterkant, de är mycketmålmedvetna i sin strävan att ta makten till varje pris (hot, våld och propaganda är deras verktyg).

Mp ligger under mittlinjen, de är marxistiska i sin politik, de är mycket propagandistiska och de har allt mindre demokrati i sin politik. De ligger dock inte längst ned hos SvP, Fi, V och islam, de ligger en bit uppåt/inåt mitten på skivan.

 

På den övre delen är SD och möjligen KD de som ligger närmast ytterkanten, de är mycket demokratiska och stringenta i sin politik, medan M, C och Fp glidit in mot mitten. M är de som glidit mest inåt, de har tappat sin politik, sitt demokratiska förnuft, den moraliska kompassriktningen och närmar sig mitten på skivan, och därmed de diktatoriska ideologierna. Kan ni se Reinfeldt ta befälet med motiveringen ”kaos, vi måste bygga upp vårt land”?

Känns det igen? M och Mp kommer väl överens ser det ut som, och vi förstår varför när vi ser att de båda ligger nära skivans mitt. I Mp har vi propagandaministeriet som behövs i alla diktaturer. Vänstern står för det råa våldet. Där har vi sammansättningen. Anarki ligger längst ned klockan 6, men utanför skivans ytterkant.

Anarki och diktatur hör ihop, de diktatoriska ideologierna använder oordning och kaos (anarki) för att ta makten (Hitler, Lenin), därför är det i vårt samhälle svårt att skilja på kommunister och anarkister, de är lierade i strävan mot ett kaos.

 

Vissa invandrargrupper (islamistiska) är lierade med kommunismen och anarkin av samma orsak.  Våra svenska moderna kommunister/anarkister/fascister (Miljöpartiet, Fi och vänstern) är som de tyska nazisterna i dag, de är kommunister i morgon och överkörda av islam i övermorgon. Sådan är vår framtid, om inget görs nu.

Frågan är: Ska vi leva i en demokrati eller under en diktatur? Om vi inte kämpar mot utvecklingen vi redan ser, blir det en diktatur som kontrollerar oss.

 

Då är frågan om det blir kommunismen eller islam. Är det sharialagar eller är det som LP-skivan på väggen visar: ”Back in the USSR”?