Räta på ryggen och fira nationaldagen!

normandie2.jpg
3 juni, 2014.

På fredag är det Sveriges nationaldag. En dag för att fira vår nation. Men vad är det vi firar egentligen?

Låt mig ge er ett perspektiv från ett annat 6 juni: För 70 år sedan, den 6 juni 1944, landsteg pojkar och unga män på Frankrikes stränder i Normandie.

 

En del spydde av skräck när de stod i de rullande landstigningsfartygen, och väntade på att de skyddande ramperna skulle fällas ned så att de kunde hoppa ned i det kalla havsvattnet och vada mot en strand bestruken med kanon- och kulspruteeld. En del kom aldrig av landstigningsbåtarna, de dog ombord av kulspruteelden, andra brann som facklor efter artilleriträffar. En del drunknade under sin tunga packning efter att de landsatts alltför långt från stranden.

Få människor i Sverige kan ens föreställa sig den känsla dessa unga män måste haft, vi har ju inte varit i formellt förklarat krig på två århundraden (vi firar 200-årsjubileum av fred detta år). Kanske är orsaken till att vi låter demokratin ge vika för diktaturens tecken och demokratins död (läs gärna min krönika ”Experimentet Die Welle på svenska”) att vi tar fred och frihet för givna numera?

 

Det gjorde Englands utrikesminister Neville Chamberlain också, efter att ha träffat nazistledaren Hitler 1938. Han återvände till England med orden ”Peace in our time” (Fred i vår tid). Ett år efteråt förklarade demokratin (England) diktaturen (Tyskland) krig och andra världskriget bröt ut.

Den 6 juni firar vi Sveriges nationaldag. Vi gör det dels för att 6 juni 1523 var dagen då Gustav Vasa valdes till Sveriges kung, och dels för att riksdagen 6 juni 1809 skrev under den nu gällande regeringsformen – den som fastslog de allmänna medborgerliga rättigheterna, bland annat yttrande- och tryckfriheten, alltså mycketviktiga steg mot den demokrati vi i dag lever i. Att vår nationaldag inte är en påminnelse om krig och fred är irrelevant, vi har en nationaldag sedan 1893 (låt vara att den kallades för Svenska flaggans dag ända till 1983 då den blev nationaldag).

 

En nationaldag är en dag då nationens medborgare visar stolthet, samhörighet och glädje över sitt land, nationaldagen är sprungen ur en akt eller händelse som haft en avgörande betydelse för landets framtid. Vi i Sverige tycker det är fint och patriotiskt när norrmännen firar syttende maj, amerikanerna sitt 4:th of July och fransmännen sin 17 juli:

  • Norges 17 maj kommer från protesten mot fredsslutet i Kiel, då norrmännen valde danske prinsen Kristian Fredrik till norsk kung och antog en ny norsk grundlag i Eidsvoll.
  •  Frankrikes nationaldag firas 14 juli efter stormningen av Bastiljen år 1789 – som inledde den Franska revolutionen, varunder man gjorde processen kort med aristokratin.
  • Amerikas fjärde juli springer ur frigörelsen från Storbritannien, the Independence day, 1776.

Allt det är värt att hylla och beundra, men när vi själva ska fira vår nation och vara patrioter skäms vi märkligt nog. Varför?

Vi har haft samma elände som fransmännen hade före franska revolutionen. Å andra sidan var det inte våra pojkar som dog i mängder i Normandie i Frankrike. De pojkarna var yngre än vad mina söner är i dag. De kämpande pojkarna offrade sina liv för demokrati och frihet. De kämpade, skadades, blödde och dog i främmande land på en främmande kontinent – för demokrati och frihet.

Det är just den demokratin och friheten vår egen nationaldag handlar om. Men vad har vi att kämpa för i Sverige numera?

  • Vi har haft demokrati.
  • Vi har haft frihet.
  • Vi har världens första tryckfrihetslag.
  • Vi har yttrandefriheten som en av våra fyra grundlagar.

 

Ändå är vi inte fria. Nu ser vi att vår demokrati och frihet naggas i kanten. Vår yttrandefrihet är undergrävd. Vår tryckfrihet är undergrävd. Våra åsikter kastas på sophögen om de är ”fel”. Ur intervjuer som Sveriges Television nyligen gjort med olika partiledare och företrädare är det värt att notera Gustav Fridolins (MP) uttalande:

”Sverige vill ta fajten mot rasisterna. Det vill Sverige i dag, och jag lovar er att det vill Sverige i september också”.

Feministiskt Initiativ sa att de ska ta ”kampen” mot männen. Är det rasister vi slåss mot? Är det de svenska männen vi slåss mot? Eller är det en blivande totalitär stat, med diktatorisk marxism/kommunism/islam som värdegrund?

Fridolin och Schyman talar inte om vår demokrati, framtid och möjligheter, ingen av dem talar om det som vi faktiskt betalar skatt för: vård, omsorg, utbildning och samhällsskydd (polis och försvar).

 

Den 6 juni 1944 startade befrielsen av Europa, genom att unga män (de flesta av dem amerikaner som var långt hemifrån) spydde av skräck, skadades och dog i vattenbrynet vid Normandies stränder. Hade de inte satsat sina liv i kampen för demokratin hade vi kanske varit Sovjetstatens slavar eller nazismens undersåtar nu.

För att få en känsla för hur det var då kampen mot diktaturen och rasismen var på riktigt, kan jag tipsa om filmen Rädda menige Ryan. För er som vill läsa källsäkrat material är militärhistorikern Anthony Beevors bok D-dagen: Slaget om Normandie att rekommendera.

Det är Sveriges nationaldag den 6 juni. Låt oss fira den som stolta, fria medborgare i landet Sverige! Det är dags för oss svenskar att räta på ryggen, det är dags att ta upp fajten mot dumhet, rasism och blivande diktatur. Det är dags för vår egen ”Independence day”!

Den 6 juni firar vi demokratin. Gör vi inte det kan det sluta med döden.

3 reaktioner till “Räta på ryggen och fira nationaldagen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s