Landet Bak-och-fram.

sveriges-nationaldag-2-1440x564_c7 juni, 2014.

Sveriges nationaldag år 2014 har passerat. Själv cyklade jag med en svensk flagga monterad på cykeln genom en svensk stad för att uppleva nationalkänslan. Jag upplevde den inte.

Nationalkänslan fanns i så liten dos att den knappt märktes. Den märktes mest i skriverier och tv-soffor om hur vi inte ska fira den (Blondinbella twittrade till exempel om att hon inte ”vågar” sätta ut en svenska flagga i sitt land Sverige under vår svenska nationaldag). I Sveriges Television var Soran Ismail och Alexandra Pascalidou med som dragplåster under kvällssändningen från Skansen, Stockholm. Soran är en kurdisk nationalist som verkar hata den svenska nationen. Är det skillnad på nationer? Alexandra sade att Astrid Lindgren symboliserar det att stå emot mörkerkrafter och extremism. Astrid Lindgrens sagobok Pippi Långstrump var väl enligt extremkommunisterna (sådana som Alexandra och Soran) ”rasistisk” för ett halvår sedan?

 

De och andra talade inte om Sverige, vår nation och stolthet över vårt land. De talade om ”nazismen”. Jan Eliasson var där och talade om ”nazismen”. Under tiden förberedde sig människor i Sverige på att bränna svenska flaggor som protest mot landet Sverige. Jag undrar stilla: Varför? Vad är det för fel på landet Sverige? Vi var ju förebilden för bara 20 år sedan, den svenska modellen. Nu ska vi bränna flaggan, nu ska vi hata landet.

Hur har det blivit så illa? Jag är fortfarande patriot, precis som för 20 år sedan, jag avskyr diktaturer, precis som för 20 år sedan. Då var jag hjälte, nu är jag skurk.

Jag läste en artikel om hur en ”politiker” utsatts för mordhot efter att hon twittrat om att bränna svenska flaggan på nationaldagen. För bara 20 år sedan hade en svensk politiker som uttalat något så stolligt blivit förklarad riksidiot. Nu är den ”svenske politikern” ett offer, enligt medierna.

 

Vem är denna riksidiot som uppmanar till flaggskändning, till förolämpning av ett helt folk? Hennes namn är Foujan Rouzbe. Hon är en iransk invandrare som iscensatte (troligtvis) en kupp vilken ledde till det så kallade ”hijabuppropet” förra året. Resultatet: ett antal kvinnor lät sig fotograferas iförda hijab, allvarligt blickandes in i kameran (Mona Sahlin, Åsa Romson och Gudrun Schyman och andra hyllar slöjan, denna symbol för kvinnoförtryck).

Foujan sattes som tack för det upp som sjunde namn på Feministiskt Initiativs valsedel. Inför nationaldagen uppmanade Foujan människor att bränna vår flagga, vilket i mina ögon är liktydigt med landsförakt (fosterlandsförakt kan jag inte säga, för Foujan har tydligen varken fostrats här eller har Sverige i sitt hjärta). Med tanke på att Foujan även hyllar det vänsterextremistiska och mycket våldsamma AFA, blir bilden en annan: Foujan är extremkommunist. Henne kommer vi tyvärr få se mycket av fram till valet 14 september.

 

Till Foujan (som hyllar våldsvänsterergruppen AFA) har jag bara ett budskap: Ingen diktatur på våra gator!

Min vän Nils påpekade att i en annan del av världen kämpar kvinnor för sin frihet medan FI, MP och V kämpar för kvinnoförtryck. Om någon i Sverige till äventyrs har missat det, så låter sig iranska kvinnor i Iran (Foujans ursprungsland) fotograferas utan slöja, de tar så kallade ”selfies” på sig själv utan slöja = symbolik för frihet.

Sådana aktioner leder till döden i Iran, de kan stenas till döds.

I Sverige är det tvärtom, här låter sig politiker fotograferas med slöja. I vårt land är det vi som motsätter oss denna diktatur (islam) och symbolen för dess kvinnoförtryck (slöjan) som ska ”stenas”. Landet Bak-och-fram. Min vän Carl skrev så träffsäkert om Foujan och hennes gäng: ”Diktaturens kreatur … gömmer sig bakom demokratins kuliss.”

 

Det är så de lyckas, dessa diktaturens hantlangare, de talar om demokrati och frihet medan de likt vallhundar samlar in oss som får – för att låsa in oss inför slakten. Sverige har blivit Landet Bak-och-fram. När andra människor i andra länder kämpar och dör för demokrati, är vi på väg mot diktatur. När människor i andra länder kämpar för att få utbildning, kunskap och skolgång, kämpar vi för okunskap och dumhet (alla ska med, ingen får vara duktigare).

När andra länder kämpar för välmående och hälsa, kämpar vi för fattigdom, misär och epidemier (polio, tuberkulos och vägglöss är troligtvis åter redan här, medan antalet vårdplatser inom sjukvården minskat). När andra människor kämpar för en skälig levnadsnivå, växer andelen arbetslösa och fattigpensionärer i Sverige. När andra människor kämpar för att få uttrycka sina åsikter, förföljer vi dem som säger sanningen.

Vi glömde bort oss själva. Vi tar ett långsamt farväl till oss själva.  Sverige är Landet Bak-och-fram.

Till Foujan Rouzbe, Ehsan Fadakar, Özz Nüjen, Alexandra Pascalidou, Gudrun Schyman, Åsa Romson, Soraya Post, Gustaf Fridolin, Soran Ismail, Mona Sahlin med flera har jag bara ett budskap: Ingen diktatur på våra gator!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s