Mannen som inte kan titta på stjärnorna.

Park

24 augusti, 2014.

 

Lördag kväll i Malmö sitter jag på den irländska puben Fagans och funderar. Jag har varit på Galleri Rönnquist & Rönnquist och hämtat en av Dan Parks tavlor som min kvinna har köpt. När vi är på galleriet berättar Henrik Rönnquist hur allt började, han var sliten och tagen av samhällets behandling av honom, och hans berättelse for ibland fram och tillbaka.

Han berättade mer och mer om hur han, medvetet men ändå ovetande, hamnat i situationen som ”medbrottsling” till statens fiende nummer 1: Dan Park.
Det började som för så många andra med ett samhällsengagemang i och för ett samhälle på dekis, men Henrik hade en annan förutsättning än många andra: han har drivit sitt konstgalleri i snart 15 år och därigenom lärt känna människor som uttrycker sina känslor och sitt engagemang på duken. En årlig begivenhet för dem i Skåne belägna konstnärerna är Lukasgillets julfest, och på den träffade Rönnquist konstnären Lars Vilks.

Vilks var redan då under ständigt livvaktsskydd på grund av målningar av en hund med islamprofeten Muhammeds ansikte (vilket är märkligt eftersom ingen sett Muhammed).

 
Rönnquist hade i sitt samhällsengagemang planer på att ställa ut målningar över de människor som betytt något positivt eller negativt under mänsklighetens historia, men tydligt exkludera profeten Muhammed som en klar protest mot islams förtryckande ideologi. Under en julfest började Rönnquist och Vilks prata ihop sig om att ställa ut Vilks nu berömda målningar på rondellhundar, så berömda blev de att Vilks dömdes till döden av den islamiska världen. Vilks har nu i snart fyra år haft livvakt dygnet runt, om han så bara ska till mataffären för att köpa mjölk måste han skyddas.
Där har vi förutsättningen, en av islam mordhotad svensk konstnär och en gallerist i Malmö. Då utställningen av Vilks målningar skulle gå av stapeln kom larmet från polisen: ett attentat mot Vilks är eventuellt planerat, det satt ett ”budskap” på elskåpet utanför Galleri Rönnquist & Rönnquist! Budskapet var en liten affisch, en bild på Rönnquist, Vilks och en hund med texten ”Muhammed” på. Vilks lugnade poliskåren med orden ”det är Dan Park som satt upp bilden, han är ofarlig”. Så fick Rönnquist kännedom om Dan Park, gatukonstnär och satirisk samhällskritiker.

 

Dan Park åtalades för hets mot folkgrupp (HMF) efter några i mina ögon konstnärligt intelligenta performances. En av dem var efter en Hallands studentnations fest, då en student klätt ut sig till negerslav. Den numera riksbekante kommunisten och yrkeskränkte Momodou Jallow anmälde händelsen. Dan Park gjorde en satirisk och träffsäker bild av det hela och blev även han anmäld av Jallow.
En annan perfomance var då Dan Park ställde ut en bal med toalettpapper och anslog budskapet ”Papper för de papperslösa”. Han utmanade etablissemanget rejält med sin satiriska gatukonst då frågan om polisens register över kriminella romer kritiserades våldsamt av vänstern (de kritiserar allt polisen gör).
Dan Park åtalades och dömdes på grund av dessa performances för HMF, han fick ett kort fängelsestraff.
Då Vilks (mordhotad av islam) ställdes ut på galleri Rönnquist & Rönnquist (en modig handling av ägaren Henrik Rönnquist), vävdes deras vägar ihop med Dan Park. Rönnquist fascinerades av Parks konstnärliga skärpa och intelligens, och skrev ett brev till den nu häktade Dan Park, med ett förslag om att ställa ut Parks konst.

Dan Parks svar är i sin enkelhet episkt och klärvoajant – han skämtar om att bli gripen på vernissagen och att Rönnquist kommer att åtalas för medhjälp. Resten är, som det heter, historia.

 

Resultatet av allt är att en svensk konstnär som vågar utmana lever under ständigt dödshot från islam, och inte kan gå ett steg utomhus utan skyddsvakt.
En gallerist har utsatts för den svenska/diktatoriska kristallnatten (en gatsten är av en namngiven kommunist inkastad genom ett skyltfönster till galleriet). Han vågade utmana.
En oförarglig men intelligent gatukonstnär sitter fängslad av staten. Han vågade utmana.
De utmanar diktaturens födelse. De är tysta hjältar.
Alla tre sitter i sina olika fängelser.
Alla är inlåsta, hämmade och mer eller mindre tillfälligt tystade.

 

Men det finns en som lever utan himmel. Mannen som inte kan gå ut. Mannen som inte kan titta på stjärnorna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s