Svaret finns i stjärnorna.

 

21 oktober, 2014.

 

Hovrättens dom över Dan Park skulle ha kommit i morgon, 22 oktober, men har skjutits fram en vecka. Först 29 oktober inträffar ödesdagen för den världsberömda men döende svenska yttrandefriheten.

Dan Park är av den svenska kommunismen (medierna, vissa åklagare och politiska extremister) utsedd till samhällets fiende nummer 1. De som själva kallar sig rasifierade gnäller över Dan Parks intelligenta satir, så intelligent att de kommunistiska eller islamistiska dumskallarna inte förstår den. Så intelligent att de självpåtaget ”rasifierade” (ett vedervärdigt uttryck de har om sig själva för att skaffa snyftpoäng) inte  kan erkänna Dan Parks konst.

Dan Park hämtades av svensk polis 5 juli 2014.

Han hämtades inte för att han mördat någon.
Han hämtades inte för att han slagit någon.
Han hämtades inte för att han på gator och torg skrikit mot folk, spottat på folk eller betett sig oerhört illa och kränkande mot folk.

 

De som beter sig så illa går fria. Momodou Jallow tillhör kommunismens patrask som beter sig som huliganer, men medan Dan Park satt inlåst under förnedrande former satt Jallow i en svensk åklagares knä och fick sitt ego slickat!
Att Jallow är svart och åklagaren kvinna har inte med saken att göra, jag vill inte dra paralleller till medelålders europeiska kvinnor som far till Afrika för att få sig ett ligg.
Men icke desto mindre undrar jag varför en harmlös konstnär suttit häktad sedan 5 juli, medan gatans politiska patrask, dit Jallow hör, tillåts gå fria.
Dan Park togs i förvar 5 juli. Han behandlades som en massmördare, med fullständig isolering från omvärlden under en hel månad. Fullständig isolering! Inga tidningar, inga besök, ingen TV eller internet. Då han från kvinnofängelset i Ystad (!) fördes till tingsrätten var det i kedjor. Dan Park kan inte slå ihjäl en fluga med en hoprullad tidning, han är hjärtegod. Lite udda, men snäll. Han fördes alltså till tingsrätten kedjad som en massmördare.

 

Nu ska udda personer alltså fängslas, kedjas och förödmjukas. Jag kan tänka mig två ideologier som betett sig likadant mot udda personer: kommunismen och nazismen. Åklagaren som hade Momodou Jallow i sitt knä slickandes hennes öra, får sägas höra till dessa ideologier. Även Jallow hör dit, han är en rabiat kommunist utan heder och moral.
Jallows offer, Dan Park, släpptes ur häktet 8 oktober, efter tre månader. Betänk detta: När ”rasifierade” ynglingar våldtar svenska flickor får de knappt samhällstjänst. Att vara konstnär är i Sverige värre än att vara våldtäktsman.
Dan Park släpptes på fri fot av hovrätten 8 oktober. Han tog tåget från Ystad till Malmö, på tåget ringde han galleristen Henrik Rönnquist i vars galleri Dan Park greps av svensk polis. Dan hade som vanligt sina ägodelar i några pappkassar, någon bostad har han inte, så Dan fick bo hos Rönnquist den första natten i frihet. Vad gör en människa som varit inspärrad och isolerad från omvärlden så länge som Dan var? Kollar internet. Äter en smörgås. Dricker en öl. Ser på tv. Allt det gjorde Dan Park sin första kväll i frihet.

Men det som fick mitt hjärta att blöda var när Rönnquist via telefon berättade för mig att Dan Park inte sov den första natten i frihet, han stod på balkongen och tittade på stjärnorna. Jag skrev om Rönnquist, Dan Park och Lars Vilks tidigare i höstas, de är alla tre fångar i sina respektive fängelser.
Vilks är dödsdömd av islam, Rönnquist är dömd och förföljd av kommunisterna, Dan Park är förföljd och dömd av en del av det falska svenska etablissemanget. Vilks kan inte ens gå ut på sin tomt för att titta på stjärnorna. Dan Park förvägrades titta på stjärnorna av den svenska rättsapparaten.

 

Efter jul får grundlagsändringen i vår yttrandefrihet laga kraft, en grundlagsändring som tystar folkets röst på internet.
Kan Dan Park stå på en balkong och titta på stjärnorna nästa år? Kan Rönnquist eller vi andra svenskar göra det? Kan Lars Vilks någonsin göra det?
Dan stod på Rönnquists balkong och tittade på stjärnorna natten till 9 oktober. Det finns hopp om frihet för det svenska folket. Men liksom Lars Vilks, Henrik Rönnquist, Dan Park och många fler gör, måste vi kämpa för vår demokrati och vår välfärd. Den kampen börjar inte nu, den har pågått länge.

 

Gå ut och titta på stjärnorna i kväll. Fundera på om just du vill ha den friheten kvar.
Fundera på vad du kan göra för att behålla din och dina barns frihet.
Titta på stjärnorna. Där finns ditt beslut.

Mitt galleri finns det galler i.

 

6 oktober, 2014.

 

Vi behöver fri konst och fria konstnärer, sa vår nye statsminister Stefan Löfven nyligen.
Ett märkligt naivt uttalande med tanke på att Astrid Lindgrens folkkära ”Pippi Långstrump” just nu ska censureras, nu får vi inte säga att Pippis pappa är negerkung.

De så kallt politiskt korrekta vågar numera inte ens uttala ordet neger, de säger i stället ”n-ordet”. Ska vi alltså säga Gato N om vinet Gato Negro? Ska vi säga N-bollar i stället för negerbollar, som det skojades om i Sunes sommar redan 1993?

 

 

Paradoxalt nog har konsten, konstnärerna och kulturen nog aldrig varit så fängslade som nu, det vill säga om man hör till ”fel” sida.

Är man på ”rätt” sida får man göra vilken låt, målning eller pjäs som helst, så länge de förlöjligar eller kränker ”fel” sida. Bandet ”Teddybears” är ett exempel, Sebbe Stakkset ett annat.
Om man är på ”fel” sida kan det stå en dyrt att uttrycka sig i någon konstnärlig form. I dag 6 oktober började hovrättsförhandlingarna i målen mot gatukonstnären Dan Park. Hans brott: Han är på ”fel” sida. Han provocerar med sin konst. Tre dagar ska hovrättsförhandlingarna pågå, till en enorm kostnad för oss skattebetalare.

 

Dan Park greps av polisen 5 juli i år för att han ställde ut sin konst på galleri Rönnquist & Rönnquist (passande nog hade han döpt utställningen till Fängslande konst), och sedan dess har han suttit häktad, med en tingsrättsförhandling under resans gång. Då han fördes till tingsrätten var han beslagen med kedjor och bojor som den värsta massmördare. Under hovrättsförhandlingarna kan vi förvänta oss samma spektakel, det är som om staten vill förödmjuka Dan Park, de vill både knäcka honom och statuera ett skrämmande exempel. En polishelikopter ska enligt uppgift cirkla över hovrättens lokaler, kostnaden för oss skattebetalare är cirka 30 000 kronor/timme. Man kan tro att vår tids störste seriemördare står inför rätta, fast det bara är en gatukonstnär som råkat reta upp ”n”, Afrosvenskarnas riksförbund och dess Momodou Jallow.

 

Samtidigt som spektaklet i Malmö pågår och vår statsminister menar att vi behöver fri konst och fria konstnärer, censureras 40 böcker på Malmö stadsbibliotek. En bibliotekarie kan bedöma vilka böcker som är olämpliga, vilket inte gör vare sig konstnären eller konstnärerna fria. Är det diktaturen som tassar in ett steg till i vårt land: ”Du får skriva vad som helst så länge det är enligt statens riktlinjer?” Och vilka åligger det att bedöma konsten? Bibliotekarierna?

I Sydsvenskan kan vi läsa:
”Vilka böcker som lyfts ut baseras i huvudsak på exempel från medarbetarna.
– Det var en förälder nyligen som uppmärksammade mig på en bok som handlade om den första kärleken. Den var väldigt heteronormativ, där första kärleken per definition är av motsatt kön.”

 

Från kommunismens starkaste fäste i Sverige, Malmö, kan vi ta tåget över bron till Danmark. Där skakar man på huvudet åt stolligheterna som pågår i Sverige. Nu har Dan Parks konst ställts ut i Köpenhamn en gång, och kommer snart att ställas ut på ett av de finaste gallerierna i Köpenhamn. I Danmark bryr de sig inte om att det är en ”n” som ritats, de är inte rasismhysteriska där. De bryr sig inte om att zigenare avbildas. Det enda de är rädda för är att avbilda islams profet, de har mordförberedelserna mot Jyllands-Posten och en konstnär i färskt minne.

Vår egen Lars Vilks är utsatt för samma förtryck och hot från islam, han lever under ständigt mordhot, vilket inte verkar bekymra vår nya statsminister alls. Vi behöver fri konst och fria konstnärer, sa han alltså nyligen.

 

 

I Danmark har man till och med gjort en programserie i dansk radio där svenskar fick uttala sig om det ökade förtrycket i Sverige. Nu gör de också en dokumentär om vår sviktande yttrandefrihet, de filmar Henrik Rönnquist som ställde ut Dan Parks konst. Vernissagen hann öppnas, men efter ett par timmar gick polisen in och beslagtog en del tavlor samt grep Dan Park. Alla trodde polisen var på plats med en massiv styrka för att skydda Dan Park och galleriet från kommunisternas vrålande mobb, egentligen var de där för att gripa konstnären. Men vi behöver fri konst och fria konstnärer, sa statsministern alltså nyligen.
Efter händelsen den 5 juli fick Rönnquist ett skyddslarm. Han har utsatts för att rutor på galleriet krossats, ägg kastats på hans balkong, obscena klistermärken har satts på galleriets fönster och han har utsatts för uttalade hot. En polisman har sagt åt honom att han bör hålla sig borta från offentliga tillställningar.

 

 

Är det det Löfven menar med frihet?
Polismannen sa även att Rönnquist bör flytta från Malmö.
Är det det Löfven menar med frihet?
Rönnquists skyddslarm drogs in eftersom ”ingenting hänt”, enligt polisen.
När jag talade med Rönnquist per telefon lördagen 4 oktober var han något desillusionerad.
– Det är klart att inget hänt, jag åker taxi från porten hemma till galleriets port. När jag är på galleriet har jag entrén låst. Men lördagen 27 september var det gallerinatt i Malmö, galleriet var öppet. Strax efter midnatt steg en person in och uppträdde ytterst hotfullt. Efter det har jag fått tillbaka skyddslarmet”.
Medan vi talar säger Rönnquist:
–”En polisbil åker förbi nu. De stannar. Ska de hämta mig?”
Det har alltså gått så långt att en vanlig hederlig medborgare inte vet om polisen finns på plats för att skydda eller gripa honom!

 

 

I Danmark görs en dokumentär om hur vår yttrandefrihet i Sverige undan för undan tas ifrån oss. Yttrandefriheten är en av våra fyra grundlagar, och borde vara ett fundament för vår demokrati. Men medborgarna känner inte till att våra grundlagar ändras.
Nu ändras de igen, vid årsskiftet kommer en ändring som innebär att brottet ”förolämpning” kan leda till åtal – men bara om brottet begås mot invandrare, hbtq-personer eller myndigheter. Vanliga svenskar omfattas inte av det nya stödet. I och med lagändringen behöver inte längre förtals- och förolämpningsmål drivas av målsägande, utan allmänt åtal kan nu väckas av åklagaren.
Rent konkret innebär det att en person som skriver något förolämpande om invandrare från framförallt MENA-området, tiggare, hbtq-personer eller politiker och myndighetspersoner, plötsligt kan finna sig åtalad. Var ska vi dra gränsen för vad vi får eller inte får säga? Grundlagsändringen kan bli ytterst lönsam för en av Sveriges mest ”kränkta” personer, Momodou Jallow. Som jag ser det sätter staten munkavle på folket.

 

Robert Broberg gjorde en bra låt 1993: ”Mitt galleri finns det inga galler i, där är jag fri.”

 

 

Henrik Rönnquists galleri finns det galler i, där är han inte fri. Snart gäller det oss alla i Sverige.

 

Vi sitter i diktaturens fängelse.

Musen som röt.

 

2 oktober, 2014.

 

1959 gjordes en film vars titel passar in på våra stolliga knattepartier i den politiska extremistligan: Miljöpartiet och Vänsterpartiet (Feministiskt initiativ får räknas in, men de är som den galna släktingen ingen egentligen vill visa upp). Filmen heter ”Musen som röt”.

 

Filmens handling är följande: Hertiginnan av Grand Fenwick (som är det minsta landet i världen) bestämmer sig för att det enda sättet att klara sig ur den ekonomiska knipa landet befinner sig i är att förklara krig mot USA, förlora, och därefter ta emot ekonomisk hjälp från utlandet.

Den lilla musen hade en plan: att förlora mot en stormakt för att få pengar. Vad har våra möss Miljöpartiet och Vänsterpartiet för plan?

12,61 procent av svenska folket röstade på dem i det nyligen genomförda riksdagsvalet. Miljöpartiet fick 6,89 procent av rösterna, Vänsterpartiet endast 5,72 och med detta skrala resultat anser de att de kan diktera villkoren för resten (nära 95 procent av oss) och vår framtid. De kallar det för ”demokrati”, jag kallar det för galenskap. De är mössen som ryter.

 

Hur yttrar sig dessa knattepartiers ”demokrati” i verkligheten? Jo, de skriker, manipulerar och ljuger. De är de minst demokratiska partierna, politiker och väljare som finns i vårt land (jämsides med de extremister vars ideologiska grund är nazismen). De gillar inte folk som inte tycker likadant som de, och ju större åsiktsavståndet blir mellan dem och deras motståndare, desto mer hatar de motståndaren.

De har gång på gång visat hur deras syn på demokrati och parlamentarisk politik är:

• De talar, vi ska vara tysta.
• När andra talar väsnas de tills andra blir tysta (vuvuzelor, saxofon och visselpipor finns bland deras redskap).
• De retas och provocerar tills andra blir ledsna eller sura.
• När andra blir ledsna eller sura och retas tillbaka på samma vis, tjurar de och skriker ”du retas, du är dum” (de har själva uppfunnit ett uttryck för det beteendet, de kallar det för att ta på sig offerkoftan).

Att stänga ute andra från arbetsplatser, utesluta andra ur fackförbund, att hota och till och med misshandla människor är deras politiska språk. Får de tillbaka med samma mynt åker offerkoftan genast på (den är ett standardplagg för de kommunister som vänstern faktiskt är).

Knattepartiernas folk är så infernaliskt ologiska och saknar allt konsekvenstänkande att de mest liknar tonåringar (jag har läst att konsekvenstänkandet är utvecklat först vid 26 års ålder). Jag undrar om det är något medfött, denna uppenbara tankedefekt hos dem.

 

De använder bloggar, tidningar och våra statsfinansierade medier för att sprida lögner och hat. En av mina vänner, tillika SD-politiker i Sjöbo, blev uthängd på bloggen ”Inte rasist men….”. Jag känner personen ifråga och vet att han inte är rasist, men den svenska kommunismen har faktiskt ”kidnappat” de skattefinansierade invandrarna och använder dem som politiskt slagträ för att vinna billiga poänger.

Vänsterpartiet har skapat en konstgjord rasism i Sverige och normaliserat den. De har normaliserat förföljelse av sina politiska motståndare precis som nazisterna normaliserade förföljelse av judar, romer och homosexuella.

 

I måndags 29 september visades ännu ett prov på hur en vuxen människa i Vänsterpartiet uppför sig som ett elakt barn – Rossana Dinamarca bar i riksdagen en t-shirt med texten ”SD = rasister”.  Jag tror inte Dinamarca är ointelligent, men något slags diagnos kan sannolikt en psykolog ställa på hennes beteende. Detsamma gäller för hennes chef, Jonas Sjöstedt, som under årets Almedalsvecka visade sin parlamentariska förmåga genom att svara på en fråga om Sverigedemokraterna. Hans svar var: ”Skiter björnar i skogen?!”

De kan ju inte sägas vara intellektuella giganter, dessa knattepartiers människor. Däremot kan de använda retoriken, svadan flödar lätt över deras läppar (som hos mytomaner) men något vettigt kommer sällan från dem. Att de själva inte ser galenskapen i sitt tänkande, sitt arroganta uppträdande och agerande förvånar mig inte (en galning ser ju inte sin egen galenskap) men att folket inte genomskådat det förvånar mig! De svenska kommunisterna liknar galningarna Stalin och Hitler allt mer. Ska de få förstöra vårt fina land ännu mer med sin galenskap? Åt helsefyr går det i varje fall nu med vårt land, demokrati och frihet.

 

Rossana Dinamarca hade mage att referera till riksdagshuset som ”politikens högborg” för att försvara att hon bar sin t-shirt med en osmaklig och förljugen text. Hon kallar texten ”SD = rasister” för ett politiskt budskap.

Då är mitt politiska budskap: Vänsterpartister = mördare!

Mitt politiska budskap är också: Vänsterpartister = lögnare!

Rossana Dinamarca har lagt ribban för den politiska debatten på en 11-årings nivå.

Vilket föranleder mig att även föra ut mitt politiska budskap: Vänsterpartisters mentala ålder = 11 år.
Kan man polisanmäla mina politiska uttalanden? Nej, de är ju sanna, som Dinamarca själv uttryckte det om sitt omogna utspel. Politiska manifestationer är för övrigt, såvitt jag vet, förbjudna i plenisalen. Dinamarca har alltså brutit mot ett förbud, men det gör kommunister gärna.
Likheterna mellan de två mössen Mp och V är oförmågan att se konsekvenserna av sin egen stolliga politik, att de skamlöst ljuger om sin största politiska motståndare SD och att de inte har respekt för folket. Mer än något annat är de diktatorer, och likt alla sådana är deras vapen hot, våld och propaganda.

Skillnaden mellan de två mössen är att Miljöpartiet är relativt tysta i sitt pipande, medan Vänsterpartister hörs och syns överallt. Det är vänstern som slåss, stör Sverigedemokraternas möten och arbetsplatsbesök och på internet hatar andra. De är musen med storhetsvansinne och fet mage. Men den som hörs och syns är inte den farligaste musen, den farligaste är den tysta, den som smyger in galenskapens normer i vårt samhälle. För galenskapen är på väg att normaliseras i vårt land, likt den galenskap vi vet normaliserades i Sovjetunionen med satellitstater, eller likt den galenskap som normaliserades i Nazityskland.

 

När Rossana Dinamarca står i riksdagens plenisal iförd en t-shirt som normaliserar hån och lögn av ett politiskt parti och dess väljare, ser jag inte enbart en förtroendevald politiker som beter sig synnerligen vulgärt. Jag ser även skuggan av en liten vrålande man med mustach och sned lugg som normaliserade förföljelse och mord på andra. Jag ser förföljelse av folk normaliseras. Jag ser hatet normaliseras. Jag ser rasismen normaliseras.

Om dessa möss inte hade den största megafon som finns (medierna) hade ingen hört dem. Då hade deras verkliga röst varit ett pip i luften, och vårt land hade blomstrat. Dessa möss har inte förklarat en stormakt krig, de har förklarat sitt eget land krig. De har förklarat det svenska folket krig.

 

En mus som röt var Hitler. Han tilläts växa till ett monster och cirka 60 miljoner människor dog i ett världskrig. Nu ser vi de pipande mössen i Sverige växa till monster. De förstör vårt land.

Det är dags att se Vänsterpartiet och Miljöpartiet för vad de är: Möss som ryter i megafon.