Den svenska galenskapen är normaliserad.

1 juni 2015. AP

 

När en lögn i en förljugen värld inte håller längre, kommer nästa lögn. Så fungerar den svenska makten och media när det gäller den skattebekostade invandringen, de hittar konstant på nya lögner för att föra oss bakom ljuset.

En tid var argumentet att 40-talisternas pensionsavgång krävde invandring för att ersätta pensionärerna. Nu har 40-talisterna gått i pension, men då kommer förslag om att vi ska arbeta LÄNGRE efter att vi fyllt 65. Vad hände med alla de som invandrade för att ersätta 40-talister och oss andra?

 

Vi har alltid haft invandring, och vi kommer sannolikt alltid ha invandring, men frågan är VILKEN sorts invandring vi slarvigt pratar om numera och VILKEN sorts invandring vi vill ha. Egentligen handlar det om vilket Sverige vi vill lämna till våra barn och barnbarn.

En enkel tillbakablick:

  • Under 40-talet tog vi mot andra världskrigets flyktingar (många av dem var barn och kvinnor). Många blev kvar och assimilerade sig (anpassade sig till vår samhällskultur, lagar, seder, bruk, traditioner och oskrivna regler) och har genom skolgång och arbete bidragit till vårt samhälles välfärdsökning.
  • Efter krigsslutet hade vi en växande industri, men ont om arbetskraft, så under 50-60-70-talet hade vi arbetskraftsinvandrare här (de flesta var män). En stor del av dem for hem då de inte hade arbete längre, men några blev kvar och assimilerade sig (anpassade sig till vår samhällskultur, lagar, seder, bruk, traditioner och oskrivna regler) och har genom skolgång och arbete bidragit till vårt samhälles välfärdsökning.
  • När den stora invandringen från forna Jugoslavien började 1992/1993, var det en ny form av invandring, det var en temporär asyl för ett inbördeskrigs flyktingar. Men när konflikten i forna Jugoslavien var över, blev de temporära flyktingarna permanent kvar. Många av dem assimilerade sig (anpassade sig till vår samhällskultur, lagar, seder, bruk, traditioner och oskrivna regler), men 30 % av dem var fortfarande utan egenförsörjning enligt den statliga långtidsutredningen 2011.

Det är den synliga invandringen jag beskriver, den vars människogrupper till största delen ville inlemmas i vårt samhälle och vår samhällskultur.

 

Vi har under hela den tiden haft en annan invandring, vars samhällskultur tyst och stilla vuxit till att omfatta område efter område, den invandring som fanns redan från 40-talet och som genom 50-60-70-80-talen befolkade Södertälje, Tensta, Rinkeby, Rosengård, Biskopsgården m.fl. liknande områden. Dessa områden växer, och det tillkommer fler, men nya industrier och åldringsvårdsplatser lyser med sin frånvaro.

Frågan jag ställer mig är: NÄR ska den skattebekostade invandringen ge resultat? Om 100 år?

Om den stora och växande gruppen hade assimilerat sig (anpassat sig till vår samhällskultur, lagar, seder, bruk, traditioner och oskrivna regler), och genom skolgång och arbete tillfört Sverige en välfärd, hade vi redan haft ett positivt resultat.

 

30 % av de som kom från forna Jugoslavien i början på 90-talet var alltså efter nästan 20 år fortfarande utan egenförsörjning. Då hade vi ändå en relativt god tillväxt av företag och arbetstillfällen.

Nu har vi en krympande industri och allt fler arbetslösa, samtidigt har vi en ökande skattefinansierad invandring från MENA-länder vars samhällskulturer är helt annorlunda än vår, och vars hitkommande slår sig ner i de numera helt synliga och till antal ökande s.k. “utanförskapsområden” vi har fått i landet. Hur stor andel av dem som kommit kommer aldrig bidra till vår välfärd? 40%? 60%? 90%?

 

Den enkla sanningen är att en stor orsak till vår nuvarande samhällskris är att alltfler kommer hit p.g.a. att vi försörjer dem utan krav på motprestation. Vi har ett katastrofalt läge i vårt land, det syns i all statistik vi kan få från officiella organ, men det är inte den som presenteras för oss. Istället kommer floskler och lögner i form av “Vi ska öppna våra hjärtan”, “Det finns plats för miljoner människor här” och “Vi behöver invandring för att upprätthålla vår framtida välfärd”.

Vi såg hur det gick med ersättning av 40-talisterna, vi måste arbeta LÄNGRE som åldringar för att försörja våra pensionärer OCH alla de som kommer hit för att försörja oss. Det är bakvänt.

 

Vad makten och media glömt att berätta är att vi betalar mångmiljardbelopp varje år för all denna skattebekostade invandring, men vi får inget tillbaka (om vi inte räknar kebabstånden som någon form av återbäring, men där äter vi ju inte gratis).

Ett av de senaste utspelen är från Arbetsförmedlingen som basunerar ut att vi behöver 100.000 nya invandrare varje år för att klara välfärden.

Vad de glömt att tillägga om invandringen som skall rädda vår välfäd är att de som kommer måste, liksom alla före dem gjort, STUDERA, ARBETA OCH ASSIMILERA sig. Att assimilera sig innebär inte att kräva att få bidrag för att fara på semester till det land man “flytt från” en gång, vilket faktiskt beviljas i vårt galna land. I Sandviken krävde en ung man bidrag just för att åka på semester till landet han flytt från, ur artikeln:

Den 18-årige mannen har kommit till Sandviken som flykting. Inför sommaren begärde han att få försörjningsstöd för att kunna åka till sitt hemland och hälsa på familjen. Han ville också ha matpengar för vistelsen i hemlandet.

Det är verkligen dags att fundera på vilket sorts Sverige vi vill lämna till våra barn och barnbarn. Välfärd genom studier, arbete och industri eller den katastrof vi genom skattebekostad invandring tar hit? Min salig far sade alltid “För mycket och för lite skämmer allt”.

Det gäller invandringen med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s