Månadsarkiv: april 2016

Slutet på Sahlinskandalen: Makten vill inte granskas.

Sahlin.jpg

26 april, 2016

 

Sista januari skrev Mona Sahlin en skandalös och lögnaktig artikel om Folkets demonstration. Efter drygt två månaders arbete med att undersöka vad som ligger till grund för och hur medier och makten varit delaktiga i skandalen kan två saker konstateras:

  1. Sahlin har överträtt de regeringsdirektiv hon som myndighetschef ska följa.
  2. Makten eller medierna är inte intresserade av att granska eller åtgärda Sahlins övertramp.

Mona Sahlin är myndighetschef, som sådan har hon ett ansvar gentemot sin uppdragsgivare vilken är regeringen och i slutänden svenska folket. Myndighetens uppdrag är enbart att samordna organisationer mot våldsbejakande extremismen, vilket beskrivs i regeringens direktiv 2014:103.

Enligt regeringens hemsida ska myndigheter se till att riksdagens och regeringens beslut genomförs.

Myndigheterna lyder under regeringen och är sorterade under olika departement, i Sahlins fall under Kulturdepartementet med demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke som ansvarigt statsråd. I Sverige är myndigheterna självständiga och ministrarna får inte gå in och detaljstyra myndigheternas arbete, vilket departementen kan gömma sig bakom till exempel då en myndighetschef begått grova tjänstefel och/eller överträtt sina befogenheter.

Mona Sahlin gjorde det i januari.

 

I en debattartikel framförde Sahlin sina personliga åsikter som om de vore myndighetens faktabaserade informationer.

Den grovt retoriska artikeln innehöll felaktigheter och rena lögner, för att få klarhet i varifrån Sahlin fått sina informationer och vilka fakta hon hade kontaktade jag hennes myndighet. Det visade sig vara Sahlins egna åsikter och uppfattningar Expressen publicerat.

Expressen har samarbetat med den kriminella Researchgruppen vilken har band till Expo och Mona Sahlin, vilket jag berört i en artikel.

Det kan finnas fog för tanken att Sahlins forna kollegor i den vänsterextrema organisationen Expo har författat eller medverkat till den text Sahlin sägs stå bakom. Det kan även misstänkas att de täta banden är anledningen till Expressens underlåtenhet att källkontrollera och kritiskt granska texten.

Jag kontaktade Expressen för att få veta om de källkontrollerat artikeln och vem som beslutat att publicera den. De vägrar besvara frågorna.

 

Jag kontaktade även Kulturdepartementet. 17 februari ställde jag via mejl fyra frågor till Alice Bah Kuhnke:

  1. Ingår det i Sahlins uppdrag att skriva debattartiklar som utpekar oroliga medborgare som våldsbejakande extremister?

  2. Är det förenligt med Sahlins officiella uppgift att misstänkliggöra vanliga oroliga skattebetalare för att vara våldsamma nazister?

  3. Är det förenligt med Sahlins officiella uppgift att sprida rykten och/eller lögner?

  4. Om Sahlins uppdrag inte innefattar att uttala sig som hon gjort i debattartikeln är min fråga om departementet avser vidtaga någon form av åtgärd mot Mona Sahlin på grund av det officiella och sannolikt faktamässigt ogrundade och därmed felaktiga uttalande hon gjorde?

Kulturdepartementet svarade med ett ”goddag yxskaft”: ”Tack för att du kontaktar Kulturdepartementet. Eftersom Utredningen En nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism (Dir. 2014:103) är självständig från regeringen kan ministern eller Regeringskansliet inte kommentera deras debattartikel i Expressen den 31 januari”.

 

Det var ett svar som inte besvarade frågorna, varför jag mejlade igen och förtydligade att jag inte begärt att kulturministern eller regeringskansliet ska kommentera innehållet i debattartikeln, men att departementets politiska chef eller annan ansvarig på departementet ska kunna svara på frågor rörande Sahlins verksamhet och ageranden.

Jag upprepade mina frågor, sedan hamnade vi i en kommunikationens ”twilight zone”: Jag fick inga svar alls på mina frågor, något som varit genomgående i Sahlinaffären. I stället blev mina frågor fler, en av dem var frågan om Sahlin har som uppgift att skapa opinion (vilket hennes medarbetare påstod, men som är en lögn).

Under samtal 22/2 med myndigheten Nationell samordnare mot våldsbejakande extremismen sades att myndigheten enligt regeringsdirektiv har som uppgift att vara opinionsbildare.

Mina frågor till Kulturdepartementet blev:

  • Således ingår det inte officiellt i myndighetens uppdrag att vara opinionsbildare?

  • Är det förenligt med de regeringsdirektiv som officiellt förklarar myndighetens roll och uppdrag att Sahlin använder sin myndighetsställning för att bilda opinion?

  • Är det förenligt med Sahlins tjänsteställning att hon godtyckligt och offentligt utpekar dem hon utifrån sin åsikt anser vara dem hon ska bilda opinion mot?

  • Vilka grupper ska Sahlin enligt sin självpåtagna roll som opinionsbildare skapa opinion mot?

  • Har myndigheten på något annat sätt fått andra direktiv än de som är officiella enligt regeringsdirektiven?

 

Ett antal påminnelser samt uppringningar senare avslutade Kulturdepartementet konversationen 4 mars med följande svar:

”Jag vill hänvisa tillbaka till de svar som jag tidigare har skickat till dig, samt till Utredningen En nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Kontaktuppgifter finner du här

Svenska myndigheter är självständiga från regeringen, Regeringskansliet och riksdagen. Därför kan Kulturdepartementet inte kommentera eller besvara frågor som rör en självständig myndighets beslut eller kommunikation. Det gör myndigheten i fråga bäst själv.

Utredningen En nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism har heller inte fått andra direktiv eller uppdrag än de som du har tagit del av.

I övrigt har Kulturdepartementet ingenting mer att tillägga.

Härmed sänder jag slutgiltigt svar i detta ärende.”

Efter ett antal mail har jag ett konkret svar: Mona Sahlin har inte fått andra direktiv eller uppdrag än dem som står i regeringsdirektivet. Mona Sahlin har alltså inte som uppgift att vara opinionsbildare, vilket hon påstod. Jag tolkar svaret från Kulturdepartementet som att Sahlin överträtt sina befogenheter, agerat självsvåldigt och begått tjänstefel, att Kulturdepartementet vet det och att de inte vill bli inblandade i Sahlins agerande.

 

Ett antal anmälningar gällande Sahlins sannolikt begångna tjänstefel och maktöverträdelse har av mig och andra sänts till JO och KU, jag har även anmält Expressen till Pressombudsmannen. Alla anmälningar har givit samma resultat: Ingen åtgärd. Efter veckors mejlande och ringande har vare sig Sahlin, Expressen eller det ansvariga departementet lyckats prestera annat än floskler och tomt prat.

1974 reviderades tjäntemannaansvaret, vilket uppenbart urholkat kvaliteten på såväl tjänstemäns agerande som kontroll och åtgärd mot begångna fel. Det verkar vara uppenbart att elitisterna inom makten och medierna gör vad som krävs för att skydda varandra, men folket har de inget intresse av att tjäna.

 

För att låna Henrik Arnstads ord: Det var så det började på trettiotalet.

Hur många fler lik döljs i regeringens garderober?

politiker_mehmet_kaplan_mp_bostadsminister_islam_muslim_islamist_2_-1440x564_c

19 april, 2016.

Om Kaplanskandalen och smygnazisterna i miljöpartiet.

Måndagen 18 april tvingades Miljöpartiets Mehmet Kaplan avgå, orsaken är att Kaplan umgåtts med judehatare och diktaturers förespråkare. Under presskonferensen där statsminister Löfven informerade om Kaplans avgång höll Kaplan sitt försvarstal, ett försvarstal som bör analyseras innan det faller i glömska.

Kaplan, som är anhängare av islam, började sitt försvarstal med att han under hela sitt vuxna liv arbetat för demokrati, mänskliga rättigheter och dialog. Vad svenska folket borde fått veta är att islam inte alls erkänner FNs deklaration om mänskliga rättigheter, att islams ideologi strävar efter diktatur i stället för demokrati och att Kaplan sannolikt menade att han kämpat just för islams värderingar, värdegrund och människosyn.

Han sa sig alltid ha motverkat rasism, antisemitism och islamofobi, men nämnde inget motstånd mot islam vars ideologi innefattar just antisemitism (judehat).

Han sa sig ta avstånd från all extremismen, vilket inte innebär att ta avstånd från handlingar utförda i Allahs namn. Islam är i sig extremt med skrifter som uppmanar till våld likt det vi sett Islamiska staten använda.

 

Mehmet Kaplan har ifrågasatts ett antal gånger. Bland andra har socialdemokraten Nalin Pekgul varit starkt kritisk till Kaplan, strax efter hans utnämning till bostadsminister skrev hon:

”I söndags uppmärksammade flera turkiska tidningar ett uttalande av den nytillträdde bostadsministern Mehmet Kaplan (MP) där han säger att ett av de viktigaste skälen till att ungdomar ansluter sig till IS, är att islamofobin är så utbredd i Europa. Mehmet Kaplans lösning på problemet är att moskéerna i Europa måste få pengar från staten.”

Pekgul sammanfattade utnämningen av Kaplan bra: ”Med Mehmet Kaplan i regeringen har Gustav Fridolin och Åsa Romson sänt en tydlig signal till Sveriges muslimer om att islamisterna nu har det svenska etablissemangets stöd.”

 

Hösten 2014 kom det fram att Kaplan var involverad då nära 1,5 miljoner kronor togs från Husbymoskéns konto. Det ifrågasätts om pengarna bland annat gått till islamistisk terrorism.

Kaplan startade sitt uppdrag som svensk bostadsminister med att resa runt i världen, inte minst till Turkiet. Rebecca Weidmo Uvell (bloggare, debattör, och tidigare krönikör för Aftonbladet) undersökte saken. I sin blogg redogjorde hon för det som mer liknar privata resor och skumraskaffärer än regeringsarbete. Bland annat redogjorde Uvell för Kaplans uttalanden om svensk utrikespolitik:

★ Sverige kommer att erkänna Palestina.

★ Om gud vill (Allah får vi förmoda, min anm.) kommer de ”ockuperade” territorierna att befrias.

★ Östra Jerusalem blir Palestinas huvudstad.

Uvell sammanfattade Kaplans första tid som bostadsminister: ”Så redan efter 6 dagar som minister har Kaplan alltså i internationell press kommenterat svensk utrikespolitik. Sammanfattningsvis kan man säga att Mehmet Kaplan alltså lagt ner en massa tid på politikområden som inte är hans. Och hunnit resa en hel del faktiskt.”

Det verkar som att ingen har funderat över ett eventuellt samband mellan Kaplans många resor till Turkiet i slutet av 2014 och den stora mängden ”flyktingar” från Turkiet ett år senare.

 

Redan före valet 2014 och Kaplans utnämning till statsråd figurerade han i antisemitiska och islamistiska sammanhang.

★ Sommaren 2014 deltog Kaplan i en manifestation där stod han och skrek ”Befria Jerusalem”.

★ Samma sommar jämförde han svenska muslimer som reste till Syrien för att mörda ”otrogna”, med svenskar som slogs mot Sovjetunionens diktatur under Finska vinterkriget.

★ Hösten 2012 hölls en presskonferens med aktivister från Ship to Gaza, Kaplan sa där att Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står bakom en begäran om riksdagsdebatt gällande Ship to Gaza. Ship to Gaza samarbetar med den turkiska antisemitiska hjälporganisationen IHH.

★ 2010 var Kaplan med på ett av Ship to Gaza-fartygen.

★ Kaplan utnyttjade vår demokrati till att redan 2011 bjuda in antisemiten Yvonne Ridley till Sveriges riksdag!

★ Kaplan har innan dess varit ordförande för Sveriges unga muslimer, 2008 var han med och grundade den islamiska organisationen Svenska muslimer för fred och rättvisa och han satt under några år i styrelsen för den muslimska rättighetsföreningen Charta 2008 som via andra medlemmar hade kopplingar till muslimsk extremism.

Mehmet Kaplans handlingar, uttalanden samt engagemang i islamistiska kontaktnät reser fler frågor om Kaplans motiv.

 

Var står socialdemokraterna i frågan om islam i Sverige och antisemitism? Statsminister Löfven fick under presskonferensen frågan om han inte undersökt Kaplans tidigare förehavanden före utnämningen 2014. Svaret blev: ”Det här kom fram i torsdags.” Kaplan har alltså erbjudits plats som statsråd i Sveriges regering av en statsminister som inte vet vilka han han erbjuder jobben. Det bör få oss att undra vilka fler som inte är lämpliga att ingå i Sveriges regering.

Mehmet Kaplan är inte okänd, han har varit med i Miljöpartiet sedan mitten av 1990-talet och har sedan dess figurerat i flera offentliga sammanhang. En normalt begåvad person kan med hjälp av en dator och Google snabbt ta reda på vad Kaplan gjort, sagt och står för, vilket Stefan Löfven tycks ha missat.

Frågan är varför Stefan Löfven vill prata bort den missen? Den mest sannolika förklaringen är att han mycket väl känt till Kaplans kontakter och uttalanden, men nu är tvingad att agera som han gör. Det ger oss anledning att fundera över Löfvens och regeringens värdegrund.

 

Var står Miljöpartiet i frågan om islam i Sverige och antisemitism? Miljöpartiets språkrör gick under måndagen ut med ett skriftligt uttalande där det bland annat står:

”Vi har aldrig tvivlat på vem Mehmet är som person eller vilka hans drivkrafter är. Inte i går, inte i dag, och inte i morgon. Han är en av alla oss som varje dag kämpar mot rasism, antisemitism, islamofobi och alla former av extremism.”

Miljöpartiet tycks inte ha något emot Kaplans värdegrund och människosyn. Det är ett rimligt antagande att Miljöpartiet mycket väl känt till Kaplans aktiviteter, vi kan till och med göra antagandet att partiet stöttat dem. Att regeringen inte längre litar på Kaplan verkar vara uppenbart, frågan är om Miljöpartiet gör en annan bedömning. Om de inte avpolletterar Kaplan har de visat var de står ideologiskt.

 

Frågorna är fler än svaren: Är Miljöpartiet ett smygnazistiskt judehatande parti? Är Miljöpartiet ett islamistiskt smygparti? Är det sådana partier vi ska ha i Sveriges riksdag?

Hur många fler lik har regeringen i sin garderob?

Vi bör för demokratins skull hålla ett vakande öga på Sveriges regering i allmänhet men Miljöpartiet i synnerhet.

16 april frågade jag retoriskt i en text om Kaplan ska vända kaplan efter vinden. Han gjorde det, men det var inte den vind han ville blåsa. När glöms denna skandal bort?
https://mickecarlssonsblog.wordpress.com/2016/04/16/ska-kaplan-vanda-kaplan-efter-vinden/

 

 

Sweden goes bananas.

lets-go-bananas-1440x564_c.gif

29 maj, 2015

 

Har ni hör uttrycket ”bananrepublik” någon gång? Det är ett nedsättande uttryck för en liten stat (speciellt i Centralamerika) vars ekonomi domineras av en produkt och är i händerna på utländska intressen. I schablonbilden har den lilla bananrepublikens president överdådigt pråliga uniformer, mängder med medaljer och ett flygvapen bestående av ett eller några gamla propellerplan.

1988 gjordes en filmkomedi som fick den svenska titeln Bananrepubliken, jag rekommenderar den.

Vi är visserligen inte en republik, men Sverige har gått bananas, galenskapen är numera normaliserad i vårt land. Vi har en statsminister som ljuger, en kulturminister som varit programledare i Disneyklubben, en finansminister som pratar om lador, en miljöminister som är miljöbov och en bostadsminister som vill bygga minareter.

I bananrepubliken Sverige har den nyhetsförmedlande svenska mediekåren inte i uppgift att förmedla nyheter, de ska ljuga (precis som statsministern gör). Statsministern verkar för övrigt ha någon rådgivare eller talskrivare som lider av en allvarlig mental åkomma, det talas ständigt om fascister numera. Galenskapen är normaliserad i vårt land.

Våra rikskända artister tävlar i att förnedra befolkningen och via Twitter vräka ur sig fula ord, ju grövre desto bättre verkar det som, då blir de upphöjda till skyarna av sina likatänkande artistkolleger.

Galenskapen är som sagt normaliserad i vårt land.

 

Vi leker att vi har demokrati, vi leker att vi har en försvarsmakt, vi leker att vi har en fungerande skola, vi leker att vi är en stormakt och ett rikt land. Inget av det har vi, inget av det är vi, det är bara käbbel numera. Vi har knappt åldringar kvar, de svälter ihjäl och blir hemlösa i bananrepubliken Sverige.

Många flyttar hit från Mellanöstern, från länder nära de stenrika gulfstaterna Bahrain, Kuwait, Qatar och Saudiarabien. De som flyttar hit sägs behöva komma hit för att:

★ De är på flykt.

★ Ta hand om de allt färre men allt fattigare svenska åldringarna.

★ Utan dem stannar Sverige

★ De behövs för vår framtid, det är alla de som utgör ”befolkningsökningen” i Sverige.

Tänk att flytta till ett land och få titeln ”befolkningsökare” och fri försörjning.

 

Jag undrar varför de stenrika gulfstaterna (Saudiarabien, Qatar och Bahrain med flera) inte hand om sina grannländers flyende befolkning? De ligger nära, de har samma värdegrund och samhällskultur, de talar samma språk och de har råd. Kanske Stefan Löfvens hemligstämplade brev till Sadiarabiens kung handlade om det? Att brevet är hemligstämplat får mig att undra hur mycket i främmande händer vi är.

Saudierna investerar i Sverige, de investerar förmodligen i islamisering av Sverige, de investerar i moskéer i och svenska företag. Delar av den svenska börsen och lite annat smått och gott är köpta av saudierna.

Bensinbolaget Preem ägs sedan 1994 av den saudiske affärsmannen Mohammed Al-Amoudi. Förutom Preem äger Mohammed Al-Amoudi byggföretaget Midroc, Svenska Petroleum Exploration samt ett stort antal fastigheter i Sverige. Totalt sysselsätts cirka 15 000 personer i Sverige genom Al-Amoudis bolag.

Jag undrar om Jonas Sjöstedt har koll på vart de vinstpengarna tar vägen? Mohammed Al-Amoudi är en av världens rikaste män, plats nr 116 på listan och god för 95 miljarder kronor.

 

Saudiarabien är ett av världens rikaste länder, Sverige är ett av världens mest skuldsatta länder. Slår man ihop vad företag, folket och landet är skyldiga ser det illa ut.

Som lök på laxen kommer ytterligare 1 000 personer att sägas upp i det redan av arbetslöshet hårt drabbade Sverige, nu är det energiproducenten Vattenfall som drabbas av regeringens politik. Reaktor 1 och 2 ska stängas i Ringhals, mörkret sänker sig över landet, och snart har vi varken politik, energi, arbetstillfällen eller åldringar kvar i landet. Men vi har en växande befolkning, det är ju bra.

 

En bananrepublik är alltså en liten stat (Sverige) vars ekonomi (BNP) domineras av en produkt (bidragsutbetalningar) och är i händerna på utländska (Mellanöstern) intressen.

Som någon sa i det gamla tv-programmet jag minns från min barndom: ”Gud bevare fäderneslandet, konungen samt Gotland.”

Vår regering gör det uppenbarligen inte. Galenskapen är som sagt normaliserad i vårt land.

För att inte go bananas får vi kyla oss med en smaskig ”Banana split” i solen.

Expressen och lögnerna

expressen o

7 april, 2016

I januari publicerade Expressen en debattartikel av Mona Sahlin. Artikeln som innehåller grova lögner hamnade i tidningen utan minsta lilla källkontroll eller kritiska granskning.

Det var med stigande förvåning och en allt kraftigare känsla av obehag jag läste Sahlins artikel i Expressen. Myndighetschefen Mona Sahlin hade alltså satt sitt namn under en artikel som enbart bestod av hätska angrepp på människor som demonstrerat mot regeringens politik.
Rubriken löd: ”Ideologiskt drivna extremister – inget annat”.

I texten pekades ett hundratal demonstrerande människor ut som högerextrema, våldsbejakande nazister. Den som inte var på plats men läste artikeln fick uppfattningen att här hade nazister samlats för att hetsa mot invandrare. Sanningen är att helt vanliga män och kvinnor var på plats för att demonstrera mot regeringen. Det är alltså grova lögner Mona Sahlin fått publicerade i Expressen och det är uppenbart att tidningen brustit i ansvar, etik och moral då de inte tog reda på fakta och kontrollerade Sahlins källor innan publicering.
Om Expressen hade följt de pressetiska reglerna hade artikeln sannolikt inte publicerats.

 

På Pressombudsmannens hemsida står:

”Ge korrekta nyheter. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.”

Jag gjorde vad Expressen underlät att göra, jag kontrollerade med Mona Sahlins kansli var hon fått sin information ifrån och vilka fakta hon baserade artikeln på. Det tog tre veckor och krävde ett antal mejl och telefonsamtal med Sahlins huvudsekreterare för att få fram sanningen, jag har beskrivit det förloppet i en annan krönika.

Sanningen är som hämtad ur ett diktatoriskt Sovjetunionen: Rena lögner och ideologisk retorik. Expressen lät privatpersonen Mona Sahlin torgföra sina personliga åsikter så att de framstod som myndighetschefen Sahlins fakta. Tidningen spred dessa grova lögner utan att kontrollera sanningshalten i dem.
Läsaren gavs ingen möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och Sahlins egna åsikter.

 

På pressombudsmannens hemsida står även:
”Var generös med bemötanden. Felaktig sakuppgift ska rättas när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelser och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna.”

En av de två demonstrationsarrangörerna sände omedelbart en debattartikel till Expressen för att bemöta Sahlins lögner – den publicerade inte. Tidningens vilja att låta dem som gör anspråk på att bemöta ett påstående är uppenbart liten.
Enligt uppgift från demonstrationsarrangörerna har Expressen inte ens kontaktat dem för källkontroll eller erbjudit en replik på Sahlins artikel.

 

På förslag från Sahlins närmaste medarbetare skrev jag en debattartikel med frågor till Sahlin.
Jag skickade den till Expressen men som väntat publicerades den inte, varför jag ringde debattredaktionen för att fråga om de avsåg att publicera den. Det samtalet liksom de två följande kan höras här:

Samma dag kom svaret från Expressen:
”Vi tackar nej till denna. Dels är den för sent inkommen (såg att vi inte haft slutreplik från Mona Sahlin, men det var alldeles för länge sedan vi publicerade den ordinarie debattartikeln). Dessutom har vi redan tagit in en replik. Så hon har inte fått stå oemotsagd. Inför nästa gång ni skickar in en replik bör ni tänka på att svara inom ett par dagar från det att debattartikeln publiceras, när debatten fortfarande är i gång.”
De var inte intresserade av att ta in arrangörernas debattartikel, däremot tog de in en svag replik som inte ifrågasatte Sahlins lögner eller varför Expressen publicerade dem.

 

16 februari ringde jag Expressen igen men fick besked att de inte ville tala med mig över telefon. De ville inte diskutera saken, de ville ha frågorna via mejl, vilket de fick samma kväll:

”Jag har i dag ringt Expressens debattredaktion för att få klarhet i några frågor gällande Mona Sahlins debattartikel, publicerad av er 31 januari. Redaktionsrepresentanten avböjde att tala i telefon och hänvisade mig att i stället sända frågorna via mejl.

I bifogade dokument finns de konkreta frågor som jag ber om likaledes konkreta svar:

1. Känner ni ens till vad nationella samordnarens uppdrag är?
2. Har ni överhuvudtaget källkontrollerat det Mona Sahlin påstår och som ni publicerat i nämnda debattartikel?
3. Om ni har källkontrollerat det, hos vem eller vilka har ni gjort det?
4. Om ni inte har gjort det undrar jag varför ni underlåtit att göra det?”

19 februari kom svaret:
”Vi svarar inte tredje part på frågor som rör våra skribenter och deras texter. Som vi påtalat i telefon är du däremot välkommen att skicka in repliker på våra debattartiklar. Vi gör alltid en redaktionell bedömning kring vad vi väljer att publicera och inte publicera och detta arbetssätt får du precis som alla andra respektera.”

 

Expressens debattredaktion verkar ha missat vad mina frågor sakligt handlade om, vilket jag påpekade i ett mejl:
”Mina frågor till er rör inte skribentens textinnehåll. Utifrån innehållet i det svar du sänt mig kan jag bara tolka det som att det måste föreligga ett missförstånd i kommunikationen. Jag har sänt er dessa fyra konkreta frågor som jag bett om svar på.
Den av er publicerade debattartikeln innehöll en kombination av lögner och grova felaktigheter (se bilaga där jag förklarar vad), därför är mina frågor riktade till er eftersom ni uppenbart gjort den redaktionella bedömning som medfört att artikeln publicerades. Det föranleder mig att lägga till ytterligare en fråga: Vem fattade beslutet att publicera artikeln? ”
Därefter blev de tyst från Expressens sida, trots mejl med begäran om svar på de fem frågorna.

24 februari ringde jag Expressens debattchef.
Hon gjorde fullkomligt klart att de inte är intresserade av att besvara mina fem frågor, något förefaller vara känsligt.

Det finns kopplingar mellan Sahlin, vänsterextrema Expo och den kriminellt belastade Researchgruppen. Expressen har samarbetat med Researchgruppen, vilket jag redogjort för i en krönika.

 

Det kan finnas anledning att fundera över om detta är orsaken till Expressens vilja att publicera Sahlins lögner och ovilja att besvara frågor om det.
Medierna ska granska makten. Det gör inte Expressen.
Frågan är vilken extremism Expressen samverkar med.
Frågan är vilka lögner Expressen sprider.
Frågan är hur många fler lögner Expressen kommer att publicera.

Mona Sahlins lögner och maktmissbruk.

Sahlinljuger 1

4 april, 2016.

Ytterligare en Sahlin-skandal riskerar att falla i glömska. Det är tämligen uppenbart att medierna och makten inte vill granskas eller granska det som borde granskas. Mona Sahlins debattartikel från 31 januari är ett praktexempel.

Mona Sahlin blev i mitten av 1990-talet ertappad med fingrarna i syltburken och skandalen var ett faktum. Märkligt nog har denna politiska överlevnadskonstnär tagit sig tillbaka in i maktens skattefinansierade finrum, sannolikt gäller ”once in, never out” för politikens höjdare.

Sedan knappt två år tillbaka är Mona Sahlin myndighetschef och ”Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”, tjänsten är på 70 procent med en månadslön på 62 300 kronor. Mona Sahlin har synbarligen inte åstadkommit något av värde i sin funktion, vilket uppmärksammats efter hennes uttalanden då islamistiska terrordåd skördat mängder med människoliv i Europa.

Sahlins förordnande upphör i juni 2016 så vi kommer sannolikt inte få se vare sig medier eller myndigheter granska Sahlins göranden, låtanden och fadäser.

Det är beklagligt, inte minst med tanke på Sahlins offentligt publicerade grova lögner i slutet av januari.

 

Bakgrund: Sedan september i fjol har en demonstration hållits i Stockholm varje månad (undantaget december) mot sittande regering och dess politik. Intresset från medierna och myndigheterna har varit litet, i varje fall har det inte rapporterats om demonstrationerna eller dess mål: Att regeringen ska avgå och ett extraval utlysas. Demonstrationerna har fått namnet Folkets demonstration (FD) och man kan läsa om deras mål, värderingar och vilka de vänder sig till i deras Facebook-grupp och på hemsidan.

Inför demonstrationen 30 januari hade något förändrats.  Dels hade den våldsbejakande och skräniga extremvänstern aviserat att de avsåg att ”störa” demonstrationen (som alltså enbart är riktad mot regeringen), dels hade SVT rapporterat om hur illegalt invandrade marockanska unga män terroriserade resenärer, personal och vakter vid och omkring Stockholms central.

Dagen före demonstrationen befann sig en grupp män i Stockholm city för att, enligt egen utsago, skydda människor mot de marockanska, illegala invandrarna. Enligt svenska medier ägnade de sig åt en ”jakt på invandrarbarn”.

Det allmänna läget var därför uppskruvat när demonstrationen (som alltså enbart är riktad mot den sittande regeringen) hölls 30 januari.

 

Dagen efter demonstrationen publicerade Expressen en debattartikel undertecknad Mona Sahlin i hennes roll som myndighetschef för Nationell samordnare mot våldsbejakande extremismen (hädanefter kallad myndigheten).

Artikeln var osaklig, utan stringens och mer av en hätsk politisk pamflett än debattartikel. I texten kan man bland annat läsa: ”Det vi ser just nu är ingen invandringskritisk opinion. Det är inga regeringskritiska grupper. Det är inte män som vill försvara kvinnor. Det är ideologiskt drivna extremister. Det är nazister. Det är män som hatar kvinnor och invandrare. Det är de som gillar våld och hatar demokrati. De är fega uslingar.”

Demonstrationen hölls alltså mot den sittande regeringen, men Sahlin påstod att demonstrationen inte är kritisk mot regeringen. Mona Sahlin bör ha mycket bra fakta för att skriva en sådan artikel. Varför Sahlin ens skrev att det vi såg inte var en invandringskritisk opinion står skrivet i stjärnorna.

 

Efterföljd och reaktioner på Sahlins märkliga artikel.

Frågor till myndigheten:

★ En av demonstrationens två arrangörer sände en debattartikel till Expressen för att bemöta Sahlins märkliga text, den infördes inte. Däremot infördes en svarsartikel från Jan Sjunnesson (en av demonstrationens talare), en artikel som i sak är korrekt men svag som svar på Sahlins grova lögner.

★ Måndagen 1 februari ringde Nina Drakfors till myndigheten och fick tala tala med huvudsekreterare Daniel Norlander. Norlander ville inte besvara frågor per telefon, men sa att han ville ha ett mejl med frågorna som de sedan kunde besvara. Drakfors sände mejl med frågor, hon har ännu inte fått svar på dem.

★ Jag sände ett mejl med ett antal konkreta frågor till Daniel Norlander 1 februari. Samma kväll informerade jag om det i FDs Facebookgrupp, med resultat att ett antal personer mejlade myndigheten i samma syfte: Få svar på var Sahlin hämtat sina uppgifter från och om hon kunde styrka dem.

Många av dem som deltog i demonstrationen var upprörda över vad de ansåg vara lögner och förtal av Mona Sahlin.

 

Alla som mejlat myndigheten fick samma standardsvar:

”Hej!

Tack för ditt brev och dina reflektioner.

Den Nationella samordnaren arbetar mot olika former av våldsbejakande extremism: våldsbejakande högerextremism, våldsbejakande vänsterextremism och våldsbejakande islamistisk extremism. Bakgrunden till det är att oavsett ideologi så anser dessa grupper sig ha rätt att främja och utöva våld för att uppnå ett ideologiskt mål. Händelserna i Stockholm under föregående helg är ett tecken på detta. Demonstrationen den 30 januari tillät flera främlingsfientliga talare som uttryckte rasistiska, främlingsfientliga och hatiska budskap.

Gå gärna in på vår hemsida, där finner du mer djupgående svar på dina frågor.

I stället för att besvara konkreta frågor skapade detta fler frågor. Jag läste myndighetens hemsida och konstaterade att den inte besvarade mina frågor djupgående, inte ens grundläggande.

 

Förmodligen trodde myndigheten att vi skulle nöja oss med svaret, men 4 februari mejlade jag och andra till myndigheten:

”Tack för ert svar gällande min skrivelse till den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Jag måste emellertid fråga er om ni överhuvudtaget läst mitt mejl och de frågor jag ställer den nationella samordnaren. Är så fallet, eller har ni författat ett standardsvar som sänds till alla? Orsaken till min fråga är att mina frågor är obesvarade, jag kommer dock återkomma till dem senare i detta brev.”

Jag bifogade samma frågor till dem igen, men fick inte heller den gången svar i det mejl som kom tillbaka:

”Hej!

Vid ytterligare frågor får du gärna kontakta samordnarens huvudsekreterare, Daniel Norlander med telefonnummer 08-405 18 70.”

Värt att notera är att jag hittills inte fått ett enda konkret svar på mina frågor men de talar om ytterligarefrågor!

 

Mitt svar blev därför:

”Tack för ert svar gällande min skrivelse nummer två till den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Ni har haft vänligheten att ge mig namn och telefonnummer till huvudsekreterare Daniel Norlander för att få svar på ytterligare frågor. Jag har emellertid inte fått svar på mina tidigare ställda frågor än (trots två sända mejl till er) och framställer därför om svar nu.”

Vid det här laget hade ett antal personer mejlat myndigheten med samma frågor och fått samma svar som jag fått. En person ringde Daniel Norlander som inte besvarade några frågor, men i stället föreslog att frågorna skulle sändas in som en debattartikel till Expressen. Där kunde Sahlin svara på dem i form av ytterligare en debattartikel.

Jag mejlade en debattartikel till Expressen 10 februari. Expressens agerande, bristfälliga källkontroll av Sahlins material samt bristande förmåga eller vilja att besvara mina få frågor beskriver jag i en kommande artikel.

 

Efter en tids mejlande fram och tillbaka, med i stort sett samma konkreta frågor från min sida och samma nonsenssvar från myndighetens sida, ringde jag fredagen 12 februari huvudsekreterare Daniel Norlander. Jag ville få svar på varifrån Sahlin fått sina informationer och vilka fakta hon baserat debattartikeln på.

Samtalet blev kort, men Norlander sa sig känna till att jag inte fått svar på mina mejlade frågor. Strax efteråt sa han att:

★ De svarar på frågor som har med myndighetens uppdrag att göra

★ De har besvarat de flesta av mina frågor (vilket är en ren lögn och motsägelse mot vad han först sagt)

★ Det finns många svar på deras hemsida. Deras hemsida innehåller information, men inga svar på mina frågor.

Norlander satt lite dumt till och ville ringa tillbaka ”kanske under kommande vecka”, vilket jag ansåg vara i senaste laget med tanke på att det redan gått nästan två veckor efter publiceringen av Sahlins debattartikel. Norlander erbjöd sig att ringa mig under helgen varvid jag genast ville boka en tid då jag kunde ringa honom. Det var Norlander inte intresserad av. Samtalet kan höras här:

Det blev inget samtal under helgen. Därför ringde jag Norlander på måndag morgon 15 februari. Inte heller under det samtalet besvarades mina frågor, i stället sköts det fram ytterligare en vecka till ett bokat telefonmöte. Samtalet kan höras här:

 

Myndighetschef Mona Sahlin har ljugit offentligt. Inför telefonmötet sände jag ett mejl med 26 konkreta frågor. Vid det bokade telefonmötet borde mina frågor naturligtvis ha besvarats. Samtalets längd är 36 minuter, det kan höras här:

Av mina 26 frågor fick jag konkreta svar på två: Kunde Sahlin presentera en namnlista på samtliga människor som stod på Norrmalmstorg under demonstrationen och kunde hon ange den politiska hemvisten för samtliga dessa människor? Svaret blev ett klart nej.

Eftersom Sahlin generellt utpekade de närvarande som ”ideologiskt drivna extremister, nazister, män som hatar kvinnor och invandrare, män som gillar våld och hatar demokrati” men inte kunde bevisa något detta kan hela artikeln utan tvekan sägas vara ett falsarium, ett påhitt utan grund och relevans i sak. Att Sahlin utpekar de närvarande kvinnorna som män förstärker bara det uppenbara: Mona Sahlins debattartikel är en ren lögn.

 

Under samtalets gång kom det fram att det handlade om Mona Sahlins egna personliga åsikter och ståndpunkter. Det visade sig vara en artikel utan faktaunderlag, utan belägg och utan bevis för något av det som Sahlin sa sig ha författat.

 

  1. Jag efterfrågade vilka fakta Sahlin hade som underlag för sin debattartikel och var hon fått sin information ifrån. Svaret är under all kritik: Sahlin har sinståndpunkt och hon upplever att hon har grund för sina påståenden. Norlander sa slutligen att de passade på frågorna, de hade inga svar.

  2. Då jag frågade vad myndigheten menade med att demonstrationens anordnare tillät flera ”främlingsfientliga talare uttrycka rasistiska, främlingsfientliga och hatiska budskap” och om de kunde belägga detta blev svaret: ”Sahlin står fast vid det hon uttrycker, hon har den åsikten och hon grundar sina uttalanden på de fakta hon har.” Det vill säga de fakta hon inte har, enligt tidigare svar.

  3. Mellan 500 och 1 000 personer närvarade under demonstrationen, en majoritet av dem ”icke våldsbejakande” vanliga människor som är mycket oroliga för den framtid vi går till mötes. Norlander omnämner dem som ”svansen” och att svansen inte var så liten. Sahlin ansåg alltså att de flesta på Norrmalmstorg var våldsbejakande högerextremistiska nazister. Det visade sig att hon inte hade några belägg alls för sin åsikt.

  4. Mona Sahlin anser inte att det är rasistiskt att kräva regeringens avgång, ändå skrev hon att de som gjorde just det är högerextremistiska våldsbejakande nazister som hatar invandrare.

  5. Utifrån den stora skillnad som finns mellan Mona Sahlins debattartikel och demonstrationens syfte och arrangörer, har Sahlin antingen varit felinformerad från något håll eller så ljög hon. På frågan vilket alternativ som gäller blev Norlander tyst. Norlander säger att Sahlin är korrekt informerad (men de vägrar tala om var de fått informationen från) och upprepar att det är Sahlins åsikt som framförts.

  6. Norlander påstod att myndigheten, enligt regeringens direktiv, har en roll att vara opinionsbildande. Jag har läst regeringens direktiv samt tilläggsdirektiv och konstaterar att Norlander hade fel.

 

Därför kontaktade jag kulturdepartementet (som myndigheten sorterar under) för att få svar på hur det missförståndet kunnat uppstå, om regeringen muntligt givit Sahlin den rollen samt ett antal andra frågor. Kulturdepartementet har ännu inte svarat på mina frågor, jag återkommer till den processen i en artikel.

 

Sammanfattning:

★ Mona Sahlin satte sitt namn under en artikel som bestod av påhitt, lögner och förtal. Mona Sahlins ”fakta” visade sig vara hennes egna åsikter.

★ Trots det skrev Sahlin artikeln i egenskap av myndighetschef.

★ Ett antal personer har ringt eller mejlat Sahlin och frågat vilka fakta och informationer hon som myndighetschef baserar artikeln på, en myndighet är skyldig att svara på medborgares frågor. Alla har fått svarsmejl, men ingen har fått konkreta svar från Sahlin eller myndigheten.

★ Enligt vad som sades under samtalet med Norlander är det enligt regeringsdirektivet myndighetens uppdrag att vara opinionsbildare.

★ Enligt direktiv 2014:103 ingår det inte alls i myndighetens uppdrag att vara opinionsbildare. Myndighetens uppgift är att samordna organisationers och kommuners arbete mot våldsbejakande extremism.

Det verkar som om Mona Sahlin inte vet vad hennes myndighet har för uppdrag och befogenheter.

 

Ur regeringens direktiv. På sidan 2 står att läsa: ”I en demokrati har alla rätt att uttrycka sina politiska åsikter, även sådana som kan uppfattas som obekväma. Politiska handlingar som står i strid med demokratins grundläggande spelregler kan dock aldrig accepteras. Det kan t.ex. röra sig om att hindra andras demonstrations- och åsiktsfrihet, hot och våld mot meningsmotståndare eller hets mot folkgrupp.”

Från sidan 9: ”Arbetet måste bedrivas med respekt för grundläggande demokratiska principer, såsom yttrande- och åsiktsfriheten samt förenings- och religionsfriheten. Enskilda personer som upplever att deras grundläggande rättigheter kränks och som känner sig utpekade på grund av sina politiska åsikter, sin religiösa övertygelse eller sin etniska tillhörighet kan förlora tilltron till demokratin.”

Frågan är om Mona Sahlin satt sig över de regeringsdirektiv hon har att rätta sig efter. Har Mona Sahlin utövat maktmissbruk? I Sveriges riksdags ordbok står:

”Maktmissbruk: Att använda sin makt på fel sätt. Särskilt av myndighet mot någon som är maktlös.”

 

Har Mona Sahlin utövat maktmissbruk? Skyddas Sahlin av medierna, JO, JK (som fått ett antal anmälningar mot Sahlin om det inträffade, jag återkommer även om det i en artikel) och Kulturdepartementet? Jag kan inte finna annat än att så är fallet. Att Sahlins artikel inte granskats källkritiskt av Expressen (om så skett hade den förmodligen inte publicerats) och att den politiska ledningen inte vill besvara frågor om Sahlins agerande tyder på att en demokratisk skandal har begravts.

Medierna och makten skyddar sig själva och de sina så länge medborgarna eller lagen inte dömt dem. När demokratins tjänare inte tjänar demokratin längre, är folket i fara.

Mona Sahlin borde, för Sveriges bästa, avsättas omedelbart. Allt annat är skandal.