Kategoriarkiv: Decemberöverenskommelsen

Mickes nyårskrönika 2014

29 december 2014

 


Den 9 januari 2014 skrev jag en debattartikel, där jag både varnade för en mörk framtid om vi valde fel regering, men även andades optimismen för att folket börjat inse det läge vi hamnat i. Hela artikeln kan ni läsa här. Artikeln avslutades med orden:

”Rid i natt, svenska folk, rid i dag! Rid för demokrati, frihet och jämställdhet!”

2014 var Hästens år enligt kinesisk astroligi, därför travesterade jag på orden i Wilhelm Mobergs roman.


Men hästens år blev inte vilket år som helst, detta har varit omvälvningarnas år. Detta var året då FOLKET skulle få veta hur det står till med vårt land, detta var året då FOLKET skulle få göra sin röst hörd, detta var året då FOLKET med sin röst i demokratiska val skulle ändra Sveriges kurs till den goda gamla ”svenska modellens” kurs. 
Vad blev resultatet? Det svenska folket red fel, det blev värre än någonsin!


Många i Sverige har fått veta hur illa ställt det är med vårt samhälle, vår välfärd och vår kunskapsnivå.

  • Många har läst om hur ryska militärplan kränkt vårt luftrum som de behagat, och att vi haft sannolikt rysk militär inne i vår Stockholmsskärgård, förmodligen även uppe på land.
  • Många har läst eller på nyheterna sett hur det sprängs i Malmö (staden ligger i Europatoppen gällande antalet sprängdåd).
  • Många har läst eller på nyheterna sett hur det skjuts i landet, inte minst i Göteborg som ligger i Europatoppen gällande antalet skottlossningar.

    Vanvård av äldre har ökat, många har drabbats av det direkt eller som anhörig.
    Svenska folket betalar mängder med skatt för att ha ett starkt samhällsskydd (försvar och polis), ett bra utbildningssystem och en god vård och omsorg. Det visar sig gång på gång att inget av det vi betalar skatt för fungerar så väl som det gjorde för bara dryga 20 år sedan, de pengar vi betalar i skatt används istället för att försörja mängder med invandrare från muslimska MENA-länder. Nu tas t.o.m. pengar från vårt u-landsbistånd för att finansiera invandrarnas liv här! Ändå protesterar alltför få mot förfallet i Sverige. Varför? 


    För att de är rädda! De är rädda att pekas ut som rasister, nazister och fascister (att vara mot den kostsamma invandringen är nämligen liktydligt med att stämplas som det). De är rädda att uteslutas ur fackförbund, att avskedas från jobb och att förskjutas av vänner och t.o.m. familjen! De är rädda att hatas, hotas och misshandlas. Rädslan är tyvärr befogad, det har ”det hatande folket” (V, Mp, Fi och delar av S) visat under året som gått. 


Jag skrev bl.a. om det hatande folkets aktivitet i debattartikeln:


”Vi har nyligen sett en manifestation i Kärrtorp som utlystes på falska premisser och därför kunde dra till sig 16 000 människor som trodde att de manifesterade mot rasismen (vilken knappt existerar i Sverige), och där 15 000 av de 16 000 gick hem efter en timme då de insåg att det var en nykommunistisk manifestation mot det enda oppositionsparti vi har i Sverige, Sverigedemokraterna”.


Det började alltså redan inför årsskiftet 2013/2014 med den typen av aktiviteter från det hatande folkets sida, och de fortsatte ända fram till valet i september 2014. 


Media har undet året jagat SD-skandaler, grävt långt bak i tiden efter skandaler men inte hittat några. Då har de t.o.m. börjat använda olagliga metoder, Expressen t.ex. ”köpte” information från den kriminellt belastade Researchgruppen (en vänsterextremistisk organisation med koppling till våldsvänsterns AFA och Expo) om människor, och använde informationen i syfte att smutskasta Sverigedemokraterna!


Under året som gått har Sverigedemokraternas besök på arbetsplatser motarbetats av det hatande folket. Torgmöten har störts med megafoner, vuvozelor och skrän (i Göteborg kunde det inte ens genomföras, polisen som ska borga för vår och demokratins säkerhet verkade handfallen).

 


En äldre kvinna, volontär på Röda Korset, hängdes av en invandrad aktivist ut i media och avskedades sedan från sin arbetsuppgift. Kvinnan dog kort efter. 
Vi har på sociala media sett bilder ur skolkataloger där barn används för att föra fram anti-SD-budskap!


Medan allt detta genomförts har SD:s opinionsiffror ökat. Valet till EU-parlamentet gav SD en enorm framgång och skakade det hatande folket rejält, varvid retoriken skruvades upp ytterligare. 


I den tidigare nämnda debattartikeln skrev jag:


”2014 är året då vi genom de demokratiska allmänna valen kan se till att få den nya ledningen, den som VILL, KAN och SKA ge oss det vi vill ha för våra skattepengar: vård, omsorg, utbildningsmöjligheter och samhällsskydd. Just nu har vi inget av det efter de senaste 20 årens grava vanskötsel av företaget Sverige.”


Vi gick till riksdagsval i september 2014. Valresultatet visade en lysande framgång för SD, de mer än fördubblade sina mandat i riksdagen och blev odiskutabelt Sveriges tredje största parti. Detta var en klar signal från folket om att de önskar en annan politisk riktning än den som förts under dryga 20 år. 


I det läget väljer Sveriges nya statsminister Stefan Löfven (som varit förtegen om sina planer under hela valrörelsen) att bilda regering med det parti som sannolikt mest av alla medverkat till vårt förfall, miljöpartiet. Han utnämner sex ministrar från det extremistiska lilleputtpartiet Mp. Under sina första åtta veckor bryter han ett vallöfte i veckan. 


Sedan väljer Löfven att föreslå en budget han vet inte har majoritetens stöd.

När alliansens budget vann omröstningen, annonserade Löfven att han skulle utlysa extraval, men gå till val med Mp (som knappt någon vill ha i riksdagen) och med budgeten som majoriteten röstade ner. Löfven hade ju även lovat att avgå om hans budgetförslag röstades ner, vilket innebar att han återigen ljugit.


Efter att Löfven utlyst extraval började det hatande folkets rädsla för demokratin och folkviljan att koka över, hatet vrålade i sociala och övriga media. Det vrålades, ljögs och vinklades friskt, statsministern gick t.o.m. officiellt ut och kallade SD för fascister (vilket innebär att han faktiskt kallar nästan en miljon svenskar för något som Mussolini hittade på i Italien innan andra världskriget!).
Tidningarna klev över varandra i ivern att fästa en negativ stämpel på SD, och SD-hataren Niklas Orrenius lyckades till slut få en intervju med Björn Söder, en intervju som genast vinklades. Det hatande folket ljög raskt ihop något och förstorade upp det till enorma proportioner.


En kort tid var Björn Söder det hatande folkets favoritobjekt, tills en brand utbröt i en Eskilstunamoské. Det intressanta med branden var att den enligt muslimerna var anlagd, det hade kastats in en brinnande flaska! Genast gick det hatande folket till angrepp, de rasade mot ”illdådet”, de rasade mot ”attacken på religionsfriheten”, de rasade mot SD. Tills det visade sig att branden förmodligen var självförvållad och hela historien är en lögn. Då rasade det hatande folket som ett korthus och det blev knäpptyst.

Men vad handlar hela cirkusen EGENTLIGEN om? 
Den av oss skattebetalare bekostade och mycket kostsamma invandringen (kostsam ur ett demokratiskt, ekonomiskt och samhällskulturellt perspektiv) är knäckfrågan. Om vi fick folkomrösta om denna invandrings vara eller ickevara, är jag övertygad om att majoriteten skulle rösta nej till den (år 2015 kan det komma 200.000 personer från det islamistiska Afrika och Mellanöstern). Det är just därför vi inte får rösta om den. Det är därför sjuklövern gör allt för att manövrera ut SD ur riksdagens demokratiska process, de vet att SD har rätt och folkets öra.


Vad gör då Löfven för att utestänga folkets röst ur riksdagens demokratiska processer? Han ändrar sig IGEN, och gör det han lovat att INTE göra: han går till sängs med alliansen och regerar under deras budget! Han utlyser inte extraval. Han, Mp och alliansen kommer istället överens om ett förfarande som ger en minoritetsregering möjlighet att i praktiken driva en diktatorisk regim. Denna s.k. ”Decemberöverenskommelse” skall gälla till 2022, vilket ger regeringen och riksdagen möjlighet att enkelt ändra i våra grundlagar. Det är allvarligt

 
Den sortens manövrerande som Stefan Löfven nu ägnar sig åt, ägnade sig Hitler åt på 30-talet, likheterna är slående:
– 5 mars 1933 hölls på Hitlers begäran nyval (Löfven utlyste extraval, men såg han inte skulle vinna så han backade).
– Efter ett avtal med samtliga riksdagspartier utom sossarna drev Hitler den 23 mars igenom den så kallade ”Fullmaktslagen”, som gav regeringen lagstiftande rätt i fyra år (Löfven har ”Decemberöverenskommelsen” med alla utom V och SD).
– För att uppnå de mandat som krävdes för att genomdriva lagen hade Hitler lyckats få även de neutrala partierna på sin sida med löften om förmåner (vad har t.ex. KD, som ju innan jul ville bromsa invandringen, fått för löften?). 
– I juni 1933 förbjöds socialdemokratiska partiet (är Löfvens tanke att förbjuda SD?).


Vi ser samma mönster i Löfvens agerande som i Hitlers, bara något långsammare takt i genomförandet.
Men i motsats till Europa under trettiotalet, har vi numera en främmande och stark, växande ideologi, lika diktatorisk och skoningslös som nazismen: islam Vad kan hända om ett islamistiskt parti får fotfäste i vår svenska riksdag (t.ex. Hizb-ut-Tahrir eller Muslimska brödraskapet/Islamiska förbundet)? Och om de, med stöd av socialdemokrater, miljö- och vänsterpartister, blir minoritetstblocket i regeringsställning? Allt framhjälpt av vår media vars medarbetare i majoritet är just miljö-och vänsterpartister.


På FN:s hemsida kan vi läsa en prognos över ländernas utveckling, prognosen baseras på HDI (Human Development Index). Enligt den är vi närmast ett u-land år 2030, om bara 16 år.


Vi hade chansen att ändra kursen i september 2014. Alltför få tog den. Vi fick nästan chansen igen i.o.m. det utannonserade extravalet. Vi blev snuvade på den.
I årskiftet går vi enligt kinesisk astrologi in i Fårets år.


Låt oss hoppas att det inte är ett får som skall slaktas på något diktatoriskt altare. 
Gott Nytt År, Sveriges folk