Kategoriarkiv: Försvaret

Må kraften vara med folket!

force-1440x564_c.jpg

11 januari, 2016.

 

Söndagen 10 januari startade den årliga konferensen “Folk och Försvar” på Sälens Högfjällshotell. Konferensen är enligt hemsidan “Sveriges viktigaste forum för diskussioner om säkerhetspolitik, försvar och samhällets krisberedskap”.

För två år sedan skrev jag en krönika om detta “viktigaste forum”, ur texten:

“12 januari 2014 inleddes årets försvarskonferens Folk och försvar i Sälen. Det kallar jag den mest onödiga konferensen i Sverige. Vi har ju inget försvar längre, varje år de träffas på denna konferens medför en försämring för våra tappra gossar och kvinnor under flaggan.”

Sanningen är att Sveriges försvar är ett operettförsvar, försvaret är ett ställe där soldater och kockar paraderar och marinerar, allt medan kaptener kollar att genuspedagogiken och sopsorteringen fungerar.

 

 

I en artikel i DN kan vi läsa:

“Det svenska försvarets största problem är brist på trovärdighet. Svenskarna har inte förtroende för att försvaret klarar att skydda gränserna mot intrång och kränkningar. Än värre är att omvärlden kanske inte har det.”

Dessvärre är det nog så att omvärlden har helt klart för sig att de svenska politikerna i stort sett lagt ner vårt försvar, omvärlden skrattar åt oss. Redan oktober 2014 publicerades en artikel i ämnet:

”Tidigare hade ryssarna stor respekt för det svenska försvaret – nu skrattar de åt Sverige och säger att Stockholms skärgård är som att ta sig in i ingenmansland”, säger Vera Efron till Expressen.

Med ett parti i regeringen som inte ens vill ha id-kontroller vid gränsen i fredstid, kan man ju fundera på hur mycket svängdörr det blir om de hitkommande under krigstid mest är män som traskar in i landet, gruppvåldtar kvinnor och har tillgång till vapen.

Men vänta nu: Det är fredstid och det är ju så det redan är!

 

 

Svenska FOLKET tror fortfarande att makten, myndigheten och försvaret klarar skivan i evighet. Amen.

Faktum är att vårt militära försvar inte klarar skivan, det är i stort sett nerlagt. En del stollar vill med dårens envishet försvara minskningen av försvaret genom att till exempel hävda att vi inte har så många flygplan längre, men de är bättre. Saken är att en eventuell angripare också har bättre flygplan, men fler.

För ingen tror väl att om vi blir anfallna är det av världens minsta land, Sealand.

Samhällets krisberedskap är sedan länge också i stort sett nedlagt,  det är bara det att samhället vet inte om det. Det är som med mycket annat i samhället: en del av samhället har “glömt” att informera resten av samhället om vad som sker i samhället (som till exempel att småtjejer av invandrade män utsätts för sexuella trakasserier under en ungdomsfestival i Stockholm).

 

Under Almedalsveckan 2015 höll föreningen Civilförsvarsförbundet ett seminarium om vår sårbarhet, de talade bland annat om att:

 

★ Sverige saknar försörjningsberedskap för mat, drivmedel och insatsmedel för jordbruket.

★ Politisk målsättning saknas för livsmedelsproduktion.

★ Ingen statlig myndighet har ett samlat försörjningsansvar.

★ Civilt försvar och beredskapslager saknas.

★ Om transporterna kollapsar blir det matbrist.

Vi borde ställa oss frågan om det är Fridolins och Romsons morots-, svamp- och diverse andra skumma odlingar som ska rädda Sverige i händelse av katastrof. Vi borde ställa oss frågan om det rentav är så att det ärMiljöpartiet som är vår katastrof.

Som jag skrev vid ett tillfälle: Sovjetunionen hade sitt Tjernobyl, vi har miljöpartiet.

 

För två år sedan talade Miljöpartiets Åsa Romson på Folk och försvar, hon talade om ”fredskår” och ”dialogpolis”. Nu är hon vice statminister och har sagt i medierna:”Vi [MP] har uppfattats som verklighetsfrånvända.”

Att tro att en anfallande beväpnad makt ska skrämmas iväg av en fredskår är inte att bara att vara verklighetsfrånvänd, det är snarare galenskap eller naivitet i nivå med en femårings. Att tro att en högmotiverad, välbeväpnad och välutbildad armé kan skrämmas på flykt av kastade morötter och traskande miljöfötter är galet.

Om Miljöpartiet tar med sig vänsterstollarna kan de stå vid gränsen och rassla med nycklarna medan de vänder ryggen mot de invaderande. Det är ju så de verkar göra redan i fredstid.

 

En av talarna på konferensen är rasslande Romsons regeringskollega, den försvarsobenägne försvarsministern Peter Hultqvist. Då han utnämndes till försvarsminister kom frågan upp varför han inte gjort vapentjänst och ministern ljög och sa att han blev osams med befälen. Enligt Svenska Dagbladets granskning var bråk med befäl ingen grund för att inte behöva göra vapentjänst, i artikeln stod:

“Britt-Lis Widberg vid nämndens kansli minns reglerna som tuffa: ’Ja, det var att du aldrig i någon situation skulle använda vapen,  till exempel om du befann dig i en hotfull situation där du hade dina nära anhöriga, barn och fru och sådär, så skulle du inte ens vid ett  sådant tillfälle använda vapen för att försvara dem’.”

Jag har inte lämpliga ord för att beskriva försvarsministerns ovilja att försvara fru och barn. Undrar om han ska “fly” till Mellanöstern om vi blir anfallna?

 

Hur skulle den försvarslöse försvarsobenägne försvarsministern reagera om en dotter blev våldtagen av främmande lands män under en ungdomsfestival i Kungsträdgården i Stockholm?

Det har ju hänt ett antal unga tjejer (vilket mörklagts av polischefer och medera), men det är kanske “mina barn och andras ungar”-principen som råder inom makten och medierna.

Försvarsministern kanske skulle hålla ett försvarstal och i det förklara varför han inte ville försvara sin familj. Det blir en dåres försvarstal, men sannolikt inte i klass med Strindbergs verk med samma namn.

 

En som inte bortförklarar vår skrala försvarsituation är Jan Leijonhielm, före detta chef för Rysslandsstudierna vid FOI, som skriver i en debattartikel:

“Sverige är nu i sämsta tänkbara försvarsläge. Det är ett  kraftfullt underbetyg till de regeringar som av ointresse, önsketänkande eller partitaktiska skäl eftersatt landets säkerhet.”

I det läget vill utrikesminister Margot Wallström införa en ”modern” värnplikt i Sverige som även kan innebära civila samhällsinsatser, till exempel att ta emot flyktingar.

Om en anfallande makt anfaller Sverige kan vi ju kalla dem som anfaller oss för “flyktingar” och kasta nallebjörnar på dem.

 

Wallström anser att Sverige behöver en ”modern” värnplikt som gäller både för män och kvinnor.

★ Ska kvinnorna koka morotssoppa till “flyktingarna” då?

★ Och ska scoutflickor dela ut kramnallar på Stockholms centralstation och bli våldtagna i Kungsträdgården medan försvarsministern, rikspolischefen och medierna döljer det?

Med den regering vi har nu blir allt bara värre, de kommer med det ena stolliga förslaget efter det andra. Jag undrar om de har startat en så kallad jobb-rotations-rörelse inom regeringen, de kladdar lite som de vill i andra ministrars ansvarsområden.

 

Wallström har angett vad det viktiga är för vårt försvar: ”Det bör vara jämställt.” Själv skulle hon kunna tänka sig att göra miljöinsatser som värnpliktig, till exempel att sanera stränder från oljespill. Jag tror inte att någon vettig människa anser att de rödgröna har några stjärnor i sina led.

De rödgröna är som Imperiets trupper i filmen Stjärnornas krig, de vill ha makt och de förstör ett helt land för att få ha den makten.

Vi alla som på olika sätt arbetar mot stollarna och dumheten är som rebellerna i filmerna: Vi är modiga och vi är för frihet, demokrati och flickors rätt att slippa invandrat tafsande och rödgrönt kladd.

May the force be with us.

Den svenska strutsen och den islamiska bomben.

Strutsen

12 januari 2015

Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt fick nyligen dela sätesrad med SIN talman Björn Söder, då de flög norrut till den årliga försvars- och säkerhetskonferensen ”Folk och försvar”. Sjöstedt fick passande nog vänstersätet. 


”Folk och försvar” bildades 1939, då världskriget stod för dörren, med första konferensen förlagd till Stockholm. Under årens lopp har konferensen ändrat såväl namn som platser till nutidens årliga möten på Högfjällshotellet i Sälen.
Teman för konferensen har varit olika genom tiderna och präglats av tidsandan: totalförsvaret under 60-talet, värnpliktsvägrarnas propaganda 1969 och hot om kärnvapenkrig under 80-talet för att nämna några.


Numera handlar det mest om genusfrågor, miljötänkande och INTERNATIONELLA insatser. Någon militär personal eller vapen att försvara Sverige med har vi ju inte i någon nämnvärd omfattning längre. 


För ett år sedan skrev jag en krönika om Sveriges försvar och konferensen, i första stycket skrev jag: ”Det kallar jag den mest onödiga konferensen i Sverige. Vi har ju inget försvar längre.” De som läser krönikan förstår varför jag skrev det, och hur illa det faktiskt är med vårt lands förvar. Första delen av krönikan innehåller fakta, andra delen ett fiktivt scenario som visar vad som kan utlösa en konflikt och hur den eskalerar till krig. I scenariot är Ryssland och islamistiska extremister inblandade.
Vad har hänt sedan jag skrev min krönika och fram till nu?


1. En inbördeskonflikt seglade upp i Ukraina och president Janukovytj flydde. 
I mars 2014 sade Putin att ryska trupper inte finns i Ukraina, trots att sådana setts. 
I slutet av augusti invaderade Ryssland Ukraina.
2. Vi har nyligen haft främmande makts (sannolikt Rysslands) ubåtar i våra farvatten.
3. Islamister under namnet ISIS utropade ett khalifat (ett muslimskt rike styrt av en khalif) i Syrien/Irak, och gjorde det koranen bl.a. påbjuder: tvingar otrogna att betala en sorts ”skatt” (utpressning, betala eller dö), slaktar ickemuslimer och våldtar ickemuslimska flickor och kvinnor.
4. Vi har sett hur unga muslimska män färdats från Sverige till Syrien och Irak för att ansluta sig till ISIS och deltaga i våldsamheterna. En del har dött, andra är tillbaka i Sverige.
5. Vi har läst om, från islamistiska organisationer, uttalade hot mot Sverige och Norge.
6. Vi såg för bara några dagar sedan att islamister mördat 17 människor i Frankrike.


Vilka är hoten mot Sverige just nu, vad borde konferensdeltagarna tala om i Sälen?
Ryssland och islam, naturligtvis.

 


Som det ser ut är de troliga hoten mot Sverige ett ryskt militärt anfall eller ett islamistisk propaganda-och terroranfall. Vilket är mest troligt? Det islamistiska anfallet. Faktum är att det redan pågår, vi vet bara inte om det. Vi förstår mentalt hur ett militärt hot skulle kunna ta form och iscensättas och vi skulle påtagligt märka av främmande makts vapenskrammel, men har inte en aning om hur islams tålamod och intrigerande fungerar. 
Det finns mängder med filmer och litteratur om orsaker till krig och hur de utkämpas, under 80-talet skrevs t.ex. en spännande trilogi om just ett ryskt anfall mot Sverige, ”Operation Garbo”. Den skrevs som ett inlägg i försvarsdebatten av fyra mycket kunniga och insatta personer under pseudonymen ”Harry Winter”. 

Beställ trilogin hos förlaget Timbro, av en händelse har de tryckt en ny upplaga nu.

 

Av nyare snitt är ”Midvintermörker” från 2011 av Lars Wilderäng, som beskriver hur en rysk militärövning i Östersjön plötsligt förvandlas till ett regelrätt anfall på Sverige. Viktiga samhällsfunktioner slås ut av infiltratörer och gömda spetznasförband. El, tele, och övriga kommunikationer slås ut helt, eller fungerar bristfälligt. Våra större städer och militära mål bombas, ryska trupper landsätts på Gotland. Ett redan kraftigt försvagat svenskt försvarar, dessutom ytterligare försvagat av julledig personal, tas helt på sängen.


Två historier, från 1988 till 2011, men ingen större skillnad i scenario förutom att vi 1988 hade ett försvar. 
Vi kan läsa om det och mentalt förstå det, men islams smygande intrång är det svårare att se, analysera och förstå. Inte förrän våldet eskalerar, som i Frankrike, kan vi inse hur djupt under vårt skinn islam krupit, och då kan det vara försent. 
Med hjälp av vänstern, miljöpartiet, socialdemokrater, makten och media har islam sakta vuxit sig större, starkare och mer aggresiv. En majoritet av folket har sannolikt ledsnat på islams ständiga krav på särrättigheter och ynnestar, men makten och media verkar inte se vad vi är på väg att få: ett islamisiskt samhälle likt de vi ser just i Syrien och Irak. I Malmö t.ex. är 22 % av invånarna muslimer, och staden är utsatt för explosioner, skottlossningar, bilbränder och otrygghet. Likadant är det i de 63 orter/områden där polisen inte längre kan upprätthålla lagen, samtliga områden är bebodda av en majoritet invandrade från muslimska MENA-länder. 

 

 

T.o.m. när dåden i Frankrike kablades ut över världen kommunicerade svensk media ut att ”det är inte islam”. Jag undrar vad de tror att det är? Alien från yttre rymden?
Svensk makt och media gör som strutsen sägs göra, stoppar huvudet i sanden. Det är bara det att under deras bak ligger en bomb med tänd stubin, och när den exploderar kommer det att svida i baken.


Låt oss alla arbeta för att desarmera den muslimska bomben. Vi måste informera folket om vad islam verkligen är: en religion (oförsonlig), en ideologi (diktatorisk), en samhällskultur (förtyckande) och politik (lögnaktig).


Demokrati eller islam. Det är alternativen.
Bomben tickar. Välj fort.”

Sveriges försvar påminner om Beatles: ”Making nowhere plans for nobody”.

14 januari, 2014

Beatles, är mitt svar. Beatles är vårt försvar. Beatles är allt som är kvar.

I år, 2014, jubilerar vi att Sverige haft fred i 200 år. Sverige har inte förklarats eller förklarat krig mot annan nation och följaktligen inte formellt befunnit sig i krig sedan 1814.

Sveriges förhoppningsvis sista fälttåg gick mot Norge, som då var under svensk suveränitet. Fälttåget varade endast tre veckor, det vanns av svenskarna som hade en överlägsen krigsmakt. Nu, 200 år senare, har vi i stället halvdåliga ståuppkomiker och Aftonbladet med invandrade kommunister som anfaller Norge verbalt. Är det allt vi har, är det vårt stolta svenska försvar år 2014? Ett antal nonsensmänniskor, i sitt nonsensland som gör upp sina nonsensplaner för ingen?

12 januari 2014 inleddes årets försvarskonferens ”Folk och försvar” i Sälen. Det kallar den mest onödiga konferensen i Sverige. Vi har ju inget försvar längre, varje år de träffas på denna konferens medför en försämring för våra tappra gossar och kvinnor under flaggan.

 

Jag hade förmånen att få göra värnplikten (eller rättare sagt varit tvungen att göra den, det var en allmän plikt en gång i tiden). Jag har fått gå in i en röd stuga och därinne åka hiss några tiotal meter ner till bostads- och arbetssalar för radarpersonal (hemligt). Jag har fått se de underjordiska hangarerna för vårt en gång så effektiva flygvapen. Jag har fått lyssna på säkerhetspolitiska föredrag, och därigenom vetat att de öststatsbilar som var TIR-skyltade inte alls hade åkt vilse i skogarna runt en flygbas, de var lastade med spionutrustning och kollade in oss. Jag har jagat fallskärmsjägare nattetid, och varit jagad själv som ”objekt” (övningar och lite bus, naturligtvis).

På den tiden visste alla att fienden, den lede fi som det kallades, kom från öster. Sedan lades ”öster”, alltså Sovjetunionen, ner, kommunismens största imperium rasade under slutet på 1980-talet som ett korthus, och vår skräck för atomkriget sjönk gradvis undan. I ett slag försvann det omedelbara hot som hade motiverat oss att ha, och bekosta, en försvarsmakt som kunde försvara oss. Försvarsmakten började monteras ner, sakta men säkert.

 

Så vad talar de om, våra folkvalda som deltar på konferensen om vårt numera rudimentära försvar? Under konferensens första dag talde Miljöpartiets Åsa Romson om ”fredskår” och ”dialogpolis”. Jag har en liten erfarenhet av vårt försvar, ingen erfarenhet av krig, men en sak vet jag: en invaderande makt vill ha något. Enda sättet att försvara det de vill ha är att göra det så jobbigt, svårt och besvärligt för dem att ta det de vill ha att de undviker att ta det.

Min undran är om Åsa Romson tror att hennes svada kan vara den avhållande tröskeln för en invaderande makt att invadera oss? Knappast. Inte ens alla miljöpartister i korus skulle med sitt virriga prat kunna avskräcka en invaderande makt, det finns ju dessutom öronproppar för de invaderande.

 

Så vad säger Åsa Romson och Miljöpartiet egentligen? Jo, att de inte har en aning om vad de talar om. De har även missat något annat, nämligen att en invaderande makts soldater inte alltid är välvilligt inställda till folket de invaderar, det har historien visat. Barn blir föräldralösa, fäder, mödrar och syskon mördas, flickor våldtas. Är det sådant en miljöpartistisk ”fredskår” eller ”dialogpolis” ska se till inte händer? Tyvärr är de enda som ”lyckats” med sin försvarspolitik Miljöpartiet, de vill ju ha ett ”ickevåldsförsvar” och det är precis vad vi har nu.

Låt mig ge lite information om en del av vårt stolta svenska ”försvar”, om den svenska marinen: Vi har 2 700 kilometer kust att försvara. För att förstärka det försvaret beslutades om inköp av kustkorvetter, bland annat kustkorvett ”Visby”, som det beställdes fem stycken av till en totalkostnad av 11 miljarder kronor.

 

Visby är en så kallad ”stealth”, alltså nästan osynlig på radar, den kan därmed smyga sig på fienden. Det toppmoderna 73 meter långa fartyget var projekterat med följande beväpning:

  • En kanon.
  • Kulsprutor.
  • Robotar.
  • Torpeder.

Vid test av robotskott uppdagades att placeringen av robotarna hade en liten bieffekt: kommandobryggan brann upp. Alltså: inga robotar. De två kulsprutorna på däck förstör fartygets stealth/radarosynlighet, så de finns inte på däck, de finns under däck. Vid behov ska de bäras upp och monteras på däck. Det kan bli lite stressigt att knata ner och hämta dem vid en plötslig attack, för att inte säga mycket stressigt att skruva dit dem: ”Nisse, tog du med skiftnyckeln?”

 

Fartyget ska även vara utrustat med en helikopter på akterdäck. För att radarosynligheten ska funka måste helikoptern sänkas ned i fartygets skrov, därför fungerar akterdäcket som en hiss. När allt var färdigbyggt kom man på en sak: helikoptern är en halv meter för lång, den går inte ner i hålet. Resultat: ingen helikopter.

Så vad har vi fått för våra 11 miljarder? Vi har fått fem moderna, snabba, osynliga båtar som inte kan försvara ens sig själva. De har en kanon, som kan skjuta framåt, på fördäck. Blir fartyget attackerat bakifrån är det lite jobbigt, som ett fartygsbefäl lär ha sagt. Men vi har fem båtar att visa upp i alla fall. Lite ”bananrepublik” över det hela, eller hur?

 

Förutom de fem ineffektiva och dyra båtarna, ska besättning till varje båt finnas. Om en ur besättningen är sjuk (till exempel kocken eller läkaren) ska vikarie/ersättare kallas in, fartyget får inte löpa ut utan fulltalig besättning. Det råder sådan personalbrist att det inte finns ersättare. Så den lede fi behöver inte ens besvära sig med att skjuta på våra försvarslösa moderna dyra båtar, det räcker att nysa på besättningarna!

Detsamma gäller för besättningarna till de moderna och väl ansedda svenska u-båtarna, är en man sjuk kan ubåten inte löpa ut. Vicken nysning, svenska folket, ni betalar för operettbåtar. En föreställning. En show. De har lyckats skjuta robotar från fartyget Visby utan att det brann upp, vilket kan ses som en pyrrhusseger.

 

Jag nämnde i början de underjordiska hangarerna för vårt en gång så effektiva flygvapen, det som varit och är ryggraden i Sveriges försvar. Hur pass bärande är den ryggraden nu? Långfredagen 2013 övade ryskt krigsflyg anfall mot Sverige. Inget svenskt jaktflyg gick uppför att möta dem, vi hade inga plan eller piloter i beredskap den natt ryssarna ”anföll”. Det satt svenska militära radarobservatörer och följde de ryska krigsflygplanen på sina radarskärmar, som om det vore ett tv-spel.

Ändå utropar vår försvarsminister: ”Säkerhets-, krisberedskaps- och försvarspolitiken syftar till att hela tiden, dygnet runt, vara förberedd på att det oförutsägbara kan inträffa.” En nonsensmänniska, i sitt nonsensland som gör upp sina nonsensplaner för ingen.

 

Det ryska flyget övade anfall mot Gotska sandön, vilket är tämligen ofarligt för dem eftersom Sverige inte har några militära förband på Gotland. En fiende kan alltså sätta sina trupper på plats obehindrat och fortsätta sitt anfall från Gotland (nyligen ställdes åtta stridsvagnar i förråd på Gotland, sex till ska ställas dit, det är vårt försvar om exempelvis 1 000 välutbildade, välutrustade och högmotiverade elitsoldater landsätts på ön).

När de gjort det har de en flygbas att operera från, samt mark att placera sina robotförband på. Vad kan vårt försvars ryggrad, flygvapnet, göra mot detta? Sannolikt ingenting, vi är inte en numerärt överlägsen krigsmakt längre.

För bara 25 år sedan hade Sverige 20 flygdivisioner, i dag är vi nere på fyra. Dessutom saknar två av de fyra divisionerna enligt Riksrevisionen så mycket personal att de inte kan gå i strid. Vi har alltså i praktiken 10 procent av vår flygvapenkapacitet kvar!

 

Hur ser då vår flygvapenkapacitet att försvara Sverige ut?

  • SAAB har tillverkat 204 JAS Gripen-plan. En del har kraschat, några är sålda eller uthyrda till andra länder och många är skrotade/tagna reservdelar från.
  • Vi har 72 flygfärdiga/operativa JAS Gripen nu.
  • Av dessa tror (de vet alltså inte) flygvapnet att de kan få upp 35-40 stycken om vi blir attackerade.

När 40 JAS-plan är nedskjutna är det Godnatt, Sverige. Ska vi gissa på fem timmar? 28 oktober 2013 var dags för ryskt ”flyganfall” igen. Ryska bombflyg gjorde offensiva övningar vid Ölands södra udde. Fem plan, varav två bombplan, gjorde anfallsövningar mot Sverige, Polen och Baltikum under två timmar. Den här gången lyckades vårt flyg få upp två jaktplan i luften.

 

Ryssland har byggt upp en av de modernaste och bäst utrustade krigsmakter som finns. De har mängder med vältränade soldater, i den senaste övningen de genomförde i höstas deltog 70 000 man. Vad kan Sverige sätta in mot dessa välutbildade soldater?

Vi lämnar marinen och flygvapnet och ser på våra markförband, som numera är ett så kallat insatsförsvar. Vad betyder det? Att vårt försvar ska vara beredda att med relativt kort varsel sättas in var som helst i världen, till exempel i Gävle eller Afghanistan. Vilka ska då ta hand om markförsvaret i vårt mycket avlånga land om vi blir anfallna (det finns för övrigt inga brigader placerade mellan Enköping och Luleå)?

 

Det ska bland annat hemvärnet göra. Hur många man har hemvärnet under sin flagga? 22 000. Dessa mycket engagerade, motiverade och duktiga människor lider av brist på materiel. En anekdot om hemvärnet är följande: en av de kalla vintrarna frös Banverkets växlar, så tågen kunde inte rulla. Personal var tvungna att manuellt hacka bort isen ute i spåren.

Hemvärnet erbjöd sig att ställa upp med ett antal tusen man som skulle hacka och skyffla is, viket Banverket naturligtvis var glada för. Det visade sig att hemvärnet inte hade utrustning nog för uppgiften, det slutade med att endast femtio man från hemvärnet röjde is.

Låt oss hårdra det. Vårt försvar består av:

  • 22 000 hemvärnsmän.
  • 35-40 JAS Gripen.
  • Fartyg utan tillräckligt med vapen eller manskap.

 

De senaste 20 åren har vi förts bakom ljuset av våra regeringar och vår försvarsminister Karin Enström gör som alla våra ministrar gör numera, hon ”flosklar”.

”Säkerhets-, krisberedskaps- och försvarspolitiken syftar till att hela tiden, dygnet runt, vara förberedd på att det oförutsägbara kan inträffa.” En nonsensmänniska, i sitt nonsensland som gör upp sina nonsensplaner för ingen. Kom ihåg det jag skrev nyss: vi har inga brigader mellan Enköping och Luleå, det absolut mesta av vårt försvar är förlagt i södra Sverige och Norrland.

Men vad är då hotet mot Sverige, finns det överhuvudtaget? Jag vet en sak: före krig råder fred. Så har det alltid varit. Hotet mot fred finns alltid, det kan vi se genom historien bland annat med skottet i Sarajevo som startade Första världskriget, som i sin tur danade Adolf Hitler och kanske därigenom var grunden för Andra världskriget.

 

Kan ett nytt skott starta ett krig? Självklart, om de andra ingredienserna finns. Låt oss blicka österut igen mot vår gamla ”lede fi”. Det kommunistiska imperiet föll samman under 1980-talet för att upplösas helt i början på 1990-talet. Resultatet av ett förtryckt folks nyvunna frihet blev kaos och först nu, 20 år efteråt, har olika resultat nåtts i de forna sovjetiska lydstaterna.

Men en av konflikthärdarna inom Sovjetblocket har varit mellan islam och kommunismen, och den finns kvar i det land som har stabiliserats och är relativt sett en välmående nation med en hårdnackad statsledning, Ryssland. Presidenten Putin är något av en nationsbyggare, och vill naturligtvis återupprätta det forna Rysslands storhet (de är mycket stolta, ryssarna). Därför har Putin bland annat satsat på att bygga upp Rysslands krigsmakt till att i dag vara modern, stor och mycket slagkraftig.

 

Ryssland har även kärnvapen. Frågan är, vad har en nation en krigsmakt till? Anfall eller försvar, naturligtvis, och ibland är anfall det bästa försvaret. Ryssland har tagit en viktig prestigeskalp genom att få arrangera de olympiska vinterspelen 2014, ett för Ryssland enormt PR-jippo och för Putin sannolikt en personlig framgång. En helt ny stad med hotell och tävlingsarenor byggs upp i Sotji.

Men redan före invigningen av de olympiska spelen har tre bombdåd med islamistiska förtecken skett i Ryssland, de tros vara muslimska fundamentalisters protest. Den ryska presidenten har mullrat och förklarat sig villig att sätta in åtgärder mot Saudiarabien som finansierar en del av de muslimska terrornätverk som sannolikt finns över jordens yta, till exempel i Ryssland och förmodligen även i Sverige.

Åtgärder kan vara i form av kärnvapen, vilket påminner om det gamla Kalla kriget och terrorbalansen vi hade under 1950-1980-talen. Lägg därtill att vår idrottsminister aviserat att hon inte kommer delta under invigningen av de olympiska spelen – på grund av Rysslands inställning till de mänskliga rättigheterna.

 

Det kan ses som en diplomatisk skymf. Vad kan ett scenario vara utifrån detta? De olympiska spelen invigs 7 februari 2014. En del av världens ledare och prominenta personer avstår från att delta. En självmordsbombare lyckas under invigningen eller dagar efter den i sitt uppsåt, och mördar många tiotals åskådare, samt skadar betydligt fler. Allt är direktsänt i TV över hela världen. Ett stort antal åskådare far av säkerhetsskäl hem, liksom ett antal idrottsmän.

President Putin, som har stora resurser till sitt förfogande, vet vilken eller vilka grupper som förstört ”hans” olympiska spel och hans anseende. En del av dem finns i Sverige, och är kopplade till de arabiska finansiärerna som Putin mullrat mot tidigare. President Putin, som redan är diplomatiskt förödmjukad av Sverige, begär dessa i hans ögon terrorister och brottslingar utlämnade. Sverige vägrar.

 

Begäran om utlämning eskalerar i tonhöjd, diplomatiskt förtäckta hot framställs, vilket Sverige inte förstår, läget blir fort ansträngt. Ryssland har kortdistansrobotar i Kaliningrad, dessa når till sydöstra Sverige (kom nu ihåg var vi har det mesta av vårt försvar lokaliserat) och de kan kärnvapenbestyckas. Samma sak gäller uppe i norra Sverige, vi kan nås av ryska kärnvapenbärande kortdistansrobotar. Budskapet är mycket tydligt: sitt still annars smäller det.

I april månad är läget låst, och Putin ger en order: hämnas vår förödmjukelse. Täckmantel: hämta terroristerna från Sverige. Långfredagen 2014 flyger ett antal krigsplan mot Sverige och Gotland, vilket vårt försvar ser på radarskärmarna. I detta läge skickas ett antal Gripen upp för att möta och observera, men de skjuts ned av ryska jaktplan som ingår i den flygstyrka som flyger an mot oss. En del av styrkan är trupptransportplan som landar på det försvarslösa Gotland. Därmed har ryssarna en bas att operera från mot vårt fastland.

 

Påskaftonen 2014 har de landsatt 200 000 man i Sverige, och vi har knappt vaknat ur vår törnrosasömn. Sedan börjar terrorn. Dessa soldater ska bo, äta och förlusta sig. Är scenariot möjligt? Absolut. Är det troligt? Nej. Men inte omöjligt.

Om det inträffar vill jag som svensk medborgare ha ett mycket starkt försvar, ett som gör att en eventuell invasion är alltför jobbig, svår och besvärlig för de invaderande att de undviker att invadera. Jag vill ha en riksdag som har viljan att försvara vårt land. Jag vill ha en regering som avsätter medel för att kunna göra det. Jag vill höra vår försvarsminister med stål i blicken säga: ”Vår beredskap är god, vårt försvar är starkt.”

Men det enda jag hör är ett antal nonsensmänniskor, i sitt nonsensland, som gör upp sina nonsensplaner för ingen. Det är mitt samhällsskydd, min trygghet och mitt lands försvar. Jag hör Beatles textrader: He´s a real nowhere man, sitting in his Nowhere land, making all his nowhere plans for nobody.

Det enda vi har är Beatles.