Kategoriarkiv: Media

Är Expo socialismens propaganda- och underrättelsetjänst?

Expo

Granskning Expo.

Den 7 juli höll stiftelsen Expo ett seminarium i Almedalen om alternativa media och deras betydelse.

Bilan Osman, utbildare på Expo samt även opinionsbildande krönikör på Expressen, hälsade välkommen, presenterade agendan och introducerade Expos VD Daniel Poohl.

Poohl inledde med en förklaring att inom alternativ media finns inte bara önskan om att informera om sakernas tillstånd, det finns även en idé om att förändra samhället. De alternativa media Expo belyser kallas högererextrema, vad högerextrem är förklaras bara diffust men nazismen smögs tydligt in i Poohls resonemang. Alternativmedia jämfördes skamlöst med Hilers propagandamaskin under trettiotalet.

Utifrån Poohls inledning finns det anledning att granska Expo, var de kommer ifrån och vilka politiska preferenser de har.

Expo används som källa av bland annat svensk mainstreammedia då de rapporterar om till exempel alternativmedias, Sverigedemokraternas, Folkets demonstrations eller andra organisationers aktiviteter.

Expos uppgifter används synbarligen utan källkritik och utan att källkontrolleras, vilket gör att Expo är en maktfaktor gällande medias rapportering av samhällsrelaterade händelser och skeenden.

Ett av de tydliga exemplen på hur media okritiskt skriver om det som Expo anges vara källa för, är den återkommande demonstrationen mot sittande regering, Folkets demonstration. Demonstrationen framställs vara ett högerextremt nazistisk och våldsbejakande nätverk som kopplas ihop med Sverigedemokraterna, den påstådda kopplingen beror enbart på att en av de två ursprungliga arrangörerna sitter i Enköpings tekniska nämnd på SD-mandat.

Det finns skäl att granska Expo, men vilka ska granska dem om de som ska granska Expo okritiskt skriver det Expo sagt? Här följer en inblick i Expos grund, verksamhet och band med andra organisationer och personer.

Expos grundare och värdegrund.

1995 grundades tidskriften Expo och stiftelsen som driver den, författaren Stieg Larsson fick idén men Tobias Hübinette sägs vara den som operativt startade verksamheten.

Stieg Larsson är mest känd för sina böcker i Millenium-serien. Få känner till att Larsson var revolutionär kommunist, medlem i det trotskistiska Kommunistiska arbetarförbundet (vilket numera heter Socialistiska partiet) som övervakades av Säpo. Redan 1968 engagerade han sig blott 14 år gammal i den svenska FNL-rörelsen, där flera ledande personer även var medlemmar i de Kinakommunistiskt vänliga organisationerna KFML och Clarté. Under slutet av 70-talet for Larsson till Etiopien där han lärde vänstergerillan EPLF att använda granatkastare.

Sedan 1998 arbetade han som VD för stiftelsen och som chefredaktör för tidskriften Expo fram till sin död 2004. I maj 2008 avslöjades att ett testamente hittats, där han testamenterade sina finansiella tillgångar till Kommunistiska arbetarförbundets Umeåavdelning.

Tobias Hübinette är av naturliga skäl inte lika känd som Stieg Larsson, men har ett gediget förflutet. Hübinette var medlem i Socialistiska partiets antirasistiska frontorganisation ”Stoppa Rasismen” där han träffade Stieg Larsson. 1994 var han huvudbibliotekarie för SAC-Syndikalisterna i Stockholm (en anarkistisk fackförening), mellan 1995-97 var han chef för Expo Research. 1996 skrev Hübinette i tidningen Creol:

Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!”

Tobias Hübinette uttrycker därmed en rasistiskt syn och värdegrund. Han har även en grovt kriminell bakgrund med våldsbejakande vänsterextremismen som grund:

1992 dömdes Tobias Hübinette av Uppsala tingsrätt till en månads fängelse för skadegörelse, sabotage och uppvigling. Vid denna tid var han aktiv i Socialistiska Partiets frontorganisation (där Stieg Larsson var med).

1995 dömdes han på nytt för brott med koppling till hans politiska aktivismen, bland annat hade han mordhotat ledande Sverigedemokrater, deras arbetsgivare och till och med föräldrar till dessa.

1995 var han närvarande i Norrköping då AFA (det våldsbejakande vänsternätverket Antifascistisk aktion) med syra och gatstenar som vapen stormade Sverigedemokraternas årsmöte. Detta var samma år som Expo bildades.

1995 mördades 16-årige Anders Gustafsson, det kom att kallas Fryshusmordet. Tobias Hübinette har av polisen hörts om mordet men bevisen har inte räckt för ett frihetsberövande.

2000 berättade Hübinette i tidningen Svartvitt Med Expo (Kurdi Baksis tidning) att han att han brukat våld mot både barn och pensionärer av ideologiska skäl.

2006 blev han även gripen för en rad mordbränder, bland annat hos sin före detta flickvän och hennes dåvarande sällskap. Hübinette blev åtalad för mordbrand men dömdes slutligen för den mildare rubriceringen ”framkallande av fara för annans liv”.

2007 åtalades han för att ha hotat en jurist, hällt lacknafta genom dennes brevinkast och krossat fönster. Han dömdes för dessa brott.

Hübinette har varit verksam på Södertörns högskola som lektor. Nu är han forskare i kritiska ras- och vithetsstudier vid Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala universitet. Han organiserar även ett nationellt nätverk för svensk kritisk ras- och vithetsforskning.

Expos värdegrund är således trotskistiskt kommunistisk, rasistisk och kantad av brott.

Expos utveckling.

Det påstås att Expo efter första tidskriftsutgivningen blev föremål för en omfattande hatkampanj från nynazistiska grupper.

Medarbetare och återförsäljare sägs ha mordhotats och det tryckeri som Expo anlitade vandaliserades. Det ledde till att Aftonbladet och Expressen 1996 gav ut Expo som bilaga i en totalupplaga på 800 000 exemplar, en fin gest och för Expo en mycket lönsam vandalisering oavsett vilka som vandaliserade tryckeriet.

1998 lämnade de flesta av redaktionsmedlemmarna projektet som trots medias hjälp inte blivit succé, men de få kvarvarande beslöt att rekonstruera verksamheten. Samhällsdebattören Kurdo Baksi (bror till socialdemokratiske Nalin Pekgul) erbjöd Expo att bli en sektion i hans tidning Svartvitt (där Hübinette berättade att han av ideologiska skäl brukat våld mot både barn och pensionärer). Samutgivningen med Svartvitt fortsatte fram till årsskiftet 2003 då Kurdo Baksi lade ned sin tidning, sedan våren 2003 har Expo kommit ut som egen tidskrift. Kurdo Baksi är alltså en tidigare samarbetspartner till Expo, denne Expopartner har sagt:

De närmaste fem åren skall alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin, i universitetskorridorerna, på tidningsredaktionerna och i bolagsstyrelserna”.

Muhammed var ingen pedofil eftersom det var ett legitimt äktenskap. Pedofili är på en annan nivå, till exempel när man köper sex av barn”.

Jag är oerhört besviken över att man utsett en person som jag uppfattar som islamofob till integrationsminister”. Om Nyamko Sabuni.

Expo har alltså tidigt lierat sig med islams anhängare, den värdegrunden avspeglas bl.a. i Bilan Osmans Expressenkrönikor.

Expos påstådda politiska neutralitet.

På Expos hemsida står att Stiftelsen Expo är partipolitiskt obunden, vilket i sak är lika rätt som att Folkets Demonstration (som ju av Expo kopplas till SD) är partipolitiskt obunden.

Det finns några väsentliga skillnader:

Expo tar emot pengar av LO som är en socialdemokratisk organisation (Metalls tidigare ordförande är numera partiledare för socialdemokraterna).

En av socialdemokraternas tidigare partiledare (Mona Sahlin, som även hon var medlem i svenska FNL-rörelsen) har varit styrelsemedlem i Expo.

Det partipolitiskt obundna Expo vars värdegrund är revolutionärt kommunistisk har alltså även starka band med socialdemokraterna.

Vilka arbetar inom Expo och vilka band finns till andra?

Expo

I Expos styrelse finns numera bland andra:

Daniel Poohl, VD, chefredaktör och ansvarig utgivare, styrelseledamot.

Robert Aschberg, styrelseledamot (med ett förflutet i det kommunistiska KFML).

Kerstin Brunnberg, styrelseledamot.

Kerstin Brunnberg gav i egenskap av styrelseordförande för Statens Kulturråd 400.000 kronor till tidningen Expo där hon själv är styrelseledamot. Kulturrådet är en myndighet under Kulturdepartementet, Kerstin Brunnberg gav alltså av våra skattepengar till sin egen organisation.

Sahlin har som nämnts suttit i Expos styrelse och känner naturligtvis de övriga på Expo väl. Att de har samma ideologiska värdegrund torde vara uppenbart, det är samma socialistiska värdegrund som fackförbunden har. Det vore intressant att se hur många miljoner kronor de fackförbunden donerar till Expo.

Piscatus

Den tidigare Expomedarbetaren Mikael Ekman och Robert Aschberg (som är styrelsemedlem i Expo) startade 2011 företaget Piscatus, ett research- och konsultbolag med affärsidén “Storebror ser dig”.

Mikael Ekman (som kommer från Expo) är VD och styrelsemedlem i Piscatus.

Robert Aschberg (som alltså även är styrelsemedlem i Expo) är styrelseordförande.

Martin Fredriksson är styrelseledamot.

Researchgruppen/AFA

Martin Fredriksson är en av dem som grundade den kriminella vänsterextrema Researchgruppen. Researchgruppen kommer ur AFA Dokumentation, som var AFAs underrättelsetjänst.

AFA står för Antifascistisk aktion – våldsbejakande vänsterhuliganer vars verksamhet är störande av allmän ordning och våld mot demokratin.

AFA Dokumentation skrev AFAs handbok där det bland annat gavs instruktioner om hur AFA ska misshandla motståndare (högerextrema).

Inom AFA gillar äldre manliga medlemmar att våldta unga flickor. Våren 2006 gjorde Front i P3 ett radioinslag där det framkom att det inte är ovanligt med våldtäkter inom gruppen. Dessa händelser ”utreds internt” i stället för att polisanmälas.

AFAs medgrundare Martin Fredriksson bjuds numera in som “expertföreläsare” till universitet, på Göteborgs universitet 2013 var Robert Aschberg seminarieledare för ett sådant föredrag.

Fredrikssons väg från våldtäktbenägna AFA till researchperfektionist gick via Robert Aschberg, Expo och Piscatus. Det finns skäl att fundera över om de “goda” verkligen är så goda.

Researchgruppen /Seppuku media

Researchgruppen har gjort intrång i databaser och letat fram anonyma personers verkliga namn och adresser, de sålde informationen till Expressen som publicerade den. Drevet orsakade personliga tragedier.

Bakom Researchgruppen står den ekonomiska föreningen Seppuku Media som grundats av Martin Fredriksson, Mathias Wåg och Ayman Osman.

Seppuku Media begärde och fick kreditupplysningar på 400 privatpersoner, kreditupplysnings-företaget Bisnode polisanmäldes av ett antal personer för att i strid mot lagen ha lämnat ut uppgifterna.

Bisnode arrangerade av en händelse senare samma vår kurser i “personresearch”, det var Expo (som har direkta kopplingar med Researchgruppen vilka genom Seppuku media via Bisnode i strid mot lagen tog kreditupplysningar) som höll i kurserna.

Den tidigare Seppukuledamoten Ayman Osman har samma förakt för människor som Researchgruppen visar, enligt uppgift har han uttryckt på Twitter:

★ ”Svenskar är ”inavlade bönder”.

Hade jag kunnat hade jag sagt ‘ta ert jävla skitland och skitfolk och stoppa upp det där det är som mörkast’ och lämnat den här skiten.

Sv är ett jävla rövhål fyllt m inavlade efterblivna rasistiska bönder. Italien är rena rama antifakonventet i jämförelse. Ta mig härifrån!”.

Även Ayman Osmans syn på poliser twittrades ut: ”Det finns ganska många bra poliser. Alla de är döda”.

Mathias Wåg finns med i det våldsbejakande vänsterextrema polishatande, flick- och kvinnofientliga nätverket. Han är en av grundarna av AFA, och var verksam inom Researchgruppen tillsammans med bland andra Martin Fredriksson (som ju även är styrelsemedlem i Piscatus, vars VD kommer från Expo där Piscatus styrelseordförande är styrelsemedlem). Wåg var tillsammans med Tobias Hübinette aktiv inom Socialistiska Partiets frontorganisation “Stoppa Rasismen” på 1990-talet.

I nätverket med Expo, Researchgruppen och Piscatus finns Socialdemokraternas tidigare partiledare Mona Sahlin.

Vad händer då kritik riktas mot den sfär som Expo ingår i?

I tidningen för kommun- och landstingspolitiker, Dagens samhälle, skrevs en artikel om den våldsbejakande vänstern:

Granskare som inte tål en granskning. Vilka kretsar tillhör Researchgruppen själv? Här är reportaget som Fokus stoppade.”

Fredriksson anmälde Dagens samhälle till Pressombudmannen, de som ingår i Expos sfär tycker inte om att granskas. I sammanhanget ska nämnas att Mona Sahlin har suttit i Expos styrelse fram tills hon fick uppdraget som Nationell samordnare mot våldsbejakande extremismen. Sahlin skrev som myndighetschef en skandalös debattartikel om Folkets demonstration, en artikel som Expressen utan någon som helst källkontroll lät publicera.

Jag granskade Sahlins artikel och tog reda på att den var ren lögn, baserad på Sahlins egen åsikt. Expressen hade inte källgranskat uppgifterna de fått från Sahlin men vägrade besvara frågor om varför de brustit. Strax efter avslöjandena läcktes informationen om Sahlins falska intyg till just Expressen, och Sahlin var tvungen att avgå.

Det finns de som tror att en Expomedarbetare skrev artikeln, och att Expressen därför ograverat lät publicera den (kopplingen Expo-Expressen är tydlig genom Bilan Osman).

Hur stor är chansen att media kommer granska Expo?

Robert Aschberg är styrelseledamot i Expo. Han är också krönikör på Aftonbladet, där även hans bror Richard arbetar som reporter sedan 1986.

Som tidigare nämnts är Expos Bilan Osman förutom att vara utbildare även krönikör på Expressen.

My Vingren var en av Researchgruppens medarbetare, My har arbetat för Aftonbladet och anställdes på Sveriges Radio 2015.

Sannolikheten att de granskar en organisation de själva arbetar för eller haft direkta kopplingar till är liten.

Stiftelsen Expos stadgar.

Enligt stadgarna är stiftelsens ändamål att upplysa allmänheten om rasism och främlingsfientlighet genom tidningsproduktion och tidningsutgivning.

På sin webbplats förklarar man sig vara en privat forskningsstiftelse med syfte att studera och kartlägga antidemokratiska, högerextrema och rasistiska tendenser i samhället. Stiftelsens plattform värnar demokrati och yttrandefrihet mot rasistiska, högerextrema, antisemitiska och totalitära tendenser i samhället.

Det låter vackert, men med Expos värdegrund i minne ser vi att de har varit en tidskriftsutgivande organisation som kartlagt och åsiktsregistrerat sina politiska motståndare. Från det har Expo utvecklats till att även bedriva utbildning och föredragsverksamhet, numera får Expo betalt för att påverka pedagoger och mediaanställda att tycka som Expo tycker.

Det kan uppstå ett problem om en organisation som på papperet ser ut att ha ädla intentioner bestämmer vilka som är deras motståndare och sedan ger motståndarna epiteten ”högerextrema”, ”främlingsfientliga”, ”rasistiska”, ”antisemitiska” och ”hyser totalitära tendenser”.

Problemet blir större om svensk media inte kritiskt granskar Expos ursprung, värdegrund och verksamhet.

Ur det perspektivet sett verkar Daniel Poohl ha beskrivit Expo och dess verksamhet mer än alternativ media under sitt föredrag i Almedalen.

Finansiering.

På Expos hemsida står att verksamheten bedrivs på ideell grund.

Verksamheten bedrivs i organiserad form och de som arbetar för Expo har naturligtvis betalt, vilket kräver att Expo har intäkter. Enligt Expos hemsida får de statligt stöd genom bidrag från Kulturrådet och den största privata bidragsgivaren är Moggliden AB som genom rättigheterna för Stieg Larsson Milleniumserie ger ett årligt bidrag på 2 miljoner kronor.

I övrigt finansierar Expo verksamheten via försäljning av annonser, banners, föreläsningar, donationer, prenumerationer och egna produktioner. Akademikerförbundet beslutade 2012 att donera 30.000 kronor till Expo varje år.

Expo arbetar som vilken försäljnings-, lobbyist eller frikyrklig organisation som helst, de värvar ”vänner”. ”Vännerna” betalar in en summa pengar och får som tack för det en prenumeration på tidningen Expo. På Expos hemsida står:

Det finns flera sätt att stödja Stiftelsen Expo som företag eller organisation. Guldvännerna ger en gåva på minst 100.000 kronor per år, silvervännerna minst 25.000 per år och bronsvännerna minst 5000 per år. Som tack får ni en prenumeration av tidskriften Expo och er logotype på vår hemsida”.

Expo är inte en myndighet.

Expo är inte en myndighet, Expo är inte objektiv och Expo serverar en blandning av verklighet och sina retoriska påhitt till media.

Sveriges radio använde okritiskt Expo för att förklara:

De högerextrema gruppernas aktiviteter i Stockholm ökade förra året jämfört med 2014, visar en kartläggning av den antirasistiska tidskriften Expo”.

De visar sig att de “högerextrema” gruppernas ökade aktiviteter är en polsk ungdomsförening och äldre kvinnor och män som demonstrerat mot regeringen. Det som enligt Expo gör dem “högerextrema” är att personer som kanske är nazister stått i närheten av dem.

Aftonbladet (vars krönikör Robert Aschberg är styrelseledamot på Expo) använder Expo som källa för att presentera samma slutsats som Sveriges Radio gjorde:

”Folkets demonstration” har anordnats vid flera tidigare tillfällen, senast i november i fjol. Även då stod Johan Widén (SD) bakom arrangemanget och vid det tillfället, kunde tidningen Expo avslöja, var en av funktionärerna den kände nazisten Tobias Neuhold, klädd i neonfärgad funktionärsväst”.

Aftonbladets Viktor Stenquist skrev en artikel om Steffen Martinsson, nämndeman i Södertörns tingsrätt på SD-mandat. I artikeln nämndes:

Under en så kallad patrullering i mars med högersextrema nätverket Soldiers of Odin medverkade Steffen Martinsson. När Aftonbladet under söndagen konfronterade Martinsson befann han sig vid islamofoba ”Folkets demonstration”.

Aftonbladet har lyckats klämma in SD, “högerextrema” och “islamofobiska”, källa är Expo. Jag mailade Stenquist:

”Jag har läst din artikel där du skriver att Soldiers of Odin är högerextrema samt att ”Folkets demonstration” är islamofoba. Jag har följande frågor som är relaterade till din artikel, det är uttryck och ord du använt:

1/ Vad är högerextrem för något?

2/ På vad sätt är Soldiers of Odin högerextrema?

3/ Vilka belägg har du för att så är fallet?

4/ Har du källkontrollerat det som påstås om Soldiers of Odin i faktarutan?

5/ Vad är islamofoba för något?

6/ Hur definierar du ordet islamofoba?

7/ På vad sätt är Folkets demonstration islamofoba?

8/ Har du talat med eller i annan form haft dialog och ställt frågor till talesman för Soldiers of Odin?

9/ Har du talat med eller i annan form haft dialog och ställt frågor till någon av arrangörerna av Folkets demonstration?

Jag ser fram mot konkreta och kortfattade svar. Vill du hellre svara via telefon ringer jag gärna dig på en avtalad tid”.

Som svar fick jag länkar till ytterligare två artiklar från Aftonbladet, i den ena användes Expo återigen som källa. Däremot fick jag inga svar på mina frågor, tvärtom kom ett svar att Stenquist inte kommer besvara mina frågor.

Jag har i maj månad mailat Sveriges Radio och Stockholm direkt samt Expressen med liknande frågor, men de har då detta skrivs ännu inte svarat.

Då Folkets demonstration demonstrerade i Göteborg refererade Göteborgspostens Axel Håkansson till Expo och Mona Sahlin:

Regeringens samordnare mot extremism, Mona Sahlin, sa i en debattartikel efter en annan demonstration att deltagarna var”en samling av våldsbejakande och våldsanvändande extrema högergrupper”.

Mona Sahlin ljög då hon skrev detta i den debattartikel som Expressen utan källkontroll lät publicera och som Håkansson okritiskt använde som källmaterial. Hon har varit styrelsemedlem i Expo och det är mycket sannolikt att Sahlin uttrycker samma personliga åsikter som de övriga i Expo.

Frågan är om Expo använder samma grova retorik som Daniel Poohl anklagar alernativ media för att göra och som Mona Sahlin använde för att ljuga.

Expo framstår allt mer som hatets motor.

Det har gått så långt att rena påhitt accepteras som sanningar om de kommer från Expo. Så var det i Hitlers Tyskland, Stalins Sovjetunionen och Honeckers Östtyskland med.

Expo använder retorik för att koppla SD till “fascismen” och “nazismen”, ett exempel är Folkets demonstration som av Expo retoriskt påstås vara högerextrema. Expos metod kallas ”quilt by association” och fungerar med ett enkelt exempel på följande sätt:

En Sverigedemokrat står i kassakön på ICA.

Ortens enda nazist står i samma kö.

Expo säger att SD synts tillsammans med ledande nazister. 

Expo ljuger inte direkt, de friserar bara sanningen så att det passar deras syften, vilka bl.a. är att få människor att tro alternativ media och SD är nazister.

Ytterligare kopplingar.

En intressant detalj är att då Folkets demonstration demonstrerade den 22 maj var Linje 17 på samma plats och störde demonstrationen.

Linje 17 drivs av Rättvisepartiet socialisterna, ytterligare en trotskistisk kommunistorganisation. Trotskisterna är en röd tråd då vi granskar Expo.

Hur många organisationer och personer stöder Expo ekonomiskt utan att veta om vad stödet går till? Att en organisation som Expo med deras värdegrund och bakgrund ses som en pålitlig källa och att ett litet antal personer med uppenbar antidemokratisk värdegrund ska få styra svensk medias rapportering är mer än oroande.

Media måste granska Expo.

Mikael Carlsson

Slutet på Sahlinskandalen: Makten vill inte granskas.

Sahlin.jpg

26 april, 2016

 

Sista januari skrev Mona Sahlin en skandalös och lögnaktig artikel om Folkets demonstration. Efter drygt två månaders arbete med att undersöka vad som ligger till grund för och hur medier och makten varit delaktiga i skandalen kan två saker konstateras:

  1. Sahlin har överträtt de regeringsdirektiv hon som myndighetschef ska följa.
  2. Makten eller medierna är inte intresserade av att granska eller åtgärda Sahlins övertramp.

Mona Sahlin är myndighetschef, som sådan har hon ett ansvar gentemot sin uppdragsgivare vilken är regeringen och i slutänden svenska folket. Myndighetens uppdrag är enbart att samordna organisationer mot våldsbejakande extremismen, vilket beskrivs i regeringens direktiv 2014:103.

Enligt regeringens hemsida ska myndigheter se till att riksdagens och regeringens beslut genomförs.

Myndigheterna lyder under regeringen och är sorterade under olika departement, i Sahlins fall under Kulturdepartementet med demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke som ansvarigt statsråd. I Sverige är myndigheterna självständiga och ministrarna får inte gå in och detaljstyra myndigheternas arbete, vilket departementen kan gömma sig bakom till exempel då en myndighetschef begått grova tjänstefel och/eller överträtt sina befogenheter.

Mona Sahlin gjorde det i januari.

 

I en debattartikel framförde Sahlin sina personliga åsikter som om de vore myndighetens faktabaserade informationer.

Den grovt retoriska artikeln innehöll felaktigheter och rena lögner, för att få klarhet i varifrån Sahlin fått sina informationer och vilka fakta hon hade kontaktade jag hennes myndighet. Det visade sig vara Sahlins egna åsikter och uppfattningar Expressen publicerat.

Expressen har samarbetat med den kriminella Researchgruppen vilken har band till Expo och Mona Sahlin, vilket jag berört i en artikel.

Det kan finnas fog för tanken att Sahlins forna kollegor i den vänsterextrema organisationen Expo har författat eller medverkat till den text Sahlin sägs stå bakom. Det kan även misstänkas att de täta banden är anledningen till Expressens underlåtenhet att källkontrollera och kritiskt granska texten.

Jag kontaktade Expressen för att få veta om de källkontrollerat artikeln och vem som beslutat att publicera den. De vägrar besvara frågorna.

 

Jag kontaktade även Kulturdepartementet. 17 februari ställde jag via mejl fyra frågor till Alice Bah Kuhnke:

  1. Ingår det i Sahlins uppdrag att skriva debattartiklar som utpekar oroliga medborgare som våldsbejakande extremister?

  2. Är det förenligt med Sahlins officiella uppgift att misstänkliggöra vanliga oroliga skattebetalare för att vara våldsamma nazister?

  3. Är det förenligt med Sahlins officiella uppgift att sprida rykten och/eller lögner?

  4. Om Sahlins uppdrag inte innefattar att uttala sig som hon gjort i debattartikeln är min fråga om departementet avser vidtaga någon form av åtgärd mot Mona Sahlin på grund av det officiella och sannolikt faktamässigt ogrundade och därmed felaktiga uttalande hon gjorde?

Kulturdepartementet svarade med ett ”goddag yxskaft”: ”Tack för att du kontaktar Kulturdepartementet. Eftersom Utredningen En nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism (Dir. 2014:103) är självständig från regeringen kan ministern eller Regeringskansliet inte kommentera deras debattartikel i Expressen den 31 januari”.

 

Det var ett svar som inte besvarade frågorna, varför jag mejlade igen och förtydligade att jag inte begärt att kulturministern eller regeringskansliet ska kommentera innehållet i debattartikeln, men att departementets politiska chef eller annan ansvarig på departementet ska kunna svara på frågor rörande Sahlins verksamhet och ageranden.

Jag upprepade mina frågor, sedan hamnade vi i en kommunikationens ”twilight zone”: Jag fick inga svar alls på mina frågor, något som varit genomgående i Sahlinaffären. I stället blev mina frågor fler, en av dem var frågan om Sahlin har som uppgift att skapa opinion (vilket hennes medarbetare påstod, men som är en lögn).

Under samtal 22/2 med myndigheten Nationell samordnare mot våldsbejakande extremismen sades att myndigheten enligt regeringsdirektiv har som uppgift att vara opinionsbildare.

Mina frågor till Kulturdepartementet blev:

  • Således ingår det inte officiellt i myndighetens uppdrag att vara opinionsbildare?

  • Är det förenligt med de regeringsdirektiv som officiellt förklarar myndighetens roll och uppdrag att Sahlin använder sin myndighetsställning för att bilda opinion?

  • Är det förenligt med Sahlins tjänsteställning att hon godtyckligt och offentligt utpekar dem hon utifrån sin åsikt anser vara dem hon ska bilda opinion mot?

  • Vilka grupper ska Sahlin enligt sin självpåtagna roll som opinionsbildare skapa opinion mot?

  • Har myndigheten på något annat sätt fått andra direktiv än de som är officiella enligt regeringsdirektiven?

 

Ett antal påminnelser samt uppringningar senare avslutade Kulturdepartementet konversationen 4 mars med följande svar:

”Jag vill hänvisa tillbaka till de svar som jag tidigare har skickat till dig, samt till Utredningen En nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Kontaktuppgifter finner du här

Svenska myndigheter är självständiga från regeringen, Regeringskansliet och riksdagen. Därför kan Kulturdepartementet inte kommentera eller besvara frågor som rör en självständig myndighets beslut eller kommunikation. Det gör myndigheten i fråga bäst själv.

Utredningen En nationell samordnare för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism har heller inte fått andra direktiv eller uppdrag än de som du har tagit del av.

I övrigt har Kulturdepartementet ingenting mer att tillägga.

Härmed sänder jag slutgiltigt svar i detta ärende.”

Efter ett antal mail har jag ett konkret svar: Mona Sahlin har inte fått andra direktiv eller uppdrag än dem som står i regeringsdirektivet. Mona Sahlin har alltså inte som uppgift att vara opinionsbildare, vilket hon påstod. Jag tolkar svaret från Kulturdepartementet som att Sahlin överträtt sina befogenheter, agerat självsvåldigt och begått tjänstefel, att Kulturdepartementet vet det och att de inte vill bli inblandade i Sahlins agerande.

 

Ett antal anmälningar gällande Sahlins sannolikt begångna tjänstefel och maktöverträdelse har av mig och andra sänts till JO och KU, jag har även anmält Expressen till Pressombudsmannen. Alla anmälningar har givit samma resultat: Ingen åtgärd. Efter veckors mejlande och ringande har vare sig Sahlin, Expressen eller det ansvariga departementet lyckats prestera annat än floskler och tomt prat.

1974 reviderades tjäntemannaansvaret, vilket uppenbart urholkat kvaliteten på såväl tjänstemäns agerande som kontroll och åtgärd mot begångna fel. Det verkar vara uppenbart att elitisterna inom makten och medierna gör vad som krävs för att skydda varandra, men folket har de inget intresse av att tjäna.

 

För att låna Henrik Arnstads ord: Det var så det började på trettiotalet.

Expressen och lögnerna

expressen o

7 april, 2016

I januari publicerade Expressen en debattartikel av Mona Sahlin. Artikeln som innehåller grova lögner hamnade i tidningen utan minsta lilla källkontroll eller kritiska granskning.

Det var med stigande förvåning och en allt kraftigare känsla av obehag jag läste Sahlins artikel i Expressen. Myndighetschefen Mona Sahlin hade alltså satt sitt namn under en artikel som enbart bestod av hätska angrepp på människor som demonstrerat mot regeringens politik.
Rubriken löd: ”Ideologiskt drivna extremister – inget annat”.

I texten pekades ett hundratal demonstrerande människor ut som högerextrema, våldsbejakande nazister. Den som inte var på plats men läste artikeln fick uppfattningen att här hade nazister samlats för att hetsa mot invandrare. Sanningen är att helt vanliga män och kvinnor var på plats för att demonstrera mot regeringen. Det är alltså grova lögner Mona Sahlin fått publicerade i Expressen och det är uppenbart att tidningen brustit i ansvar, etik och moral då de inte tog reda på fakta och kontrollerade Sahlins källor innan publicering.
Om Expressen hade följt de pressetiska reglerna hade artikeln sannolikt inte publicerats.

 

På Pressombudsmannens hemsida står:

”Ge korrekta nyheter. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.”

Jag gjorde vad Expressen underlät att göra, jag kontrollerade med Mona Sahlins kansli var hon fått sin information ifrån och vilka fakta hon baserade artikeln på. Det tog tre veckor och krävde ett antal mejl och telefonsamtal med Sahlins huvudsekreterare för att få fram sanningen, jag har beskrivit det förloppet i en annan krönika.

Sanningen är som hämtad ur ett diktatoriskt Sovjetunionen: Rena lögner och ideologisk retorik. Expressen lät privatpersonen Mona Sahlin torgföra sina personliga åsikter så att de framstod som myndighetschefen Sahlins fakta. Tidningen spred dessa grova lögner utan att kontrollera sanningshalten i dem.
Läsaren gavs ingen möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och Sahlins egna åsikter.

 

På pressombudsmannens hemsida står även:
”Var generös med bemötanden. Felaktig sakuppgift ska rättas när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelser och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna.”

En av de två demonstrationsarrangörerna sände omedelbart en debattartikel till Expressen för att bemöta Sahlins lögner – den publicerade inte. Tidningens vilja att låta dem som gör anspråk på att bemöta ett påstående är uppenbart liten.
Enligt uppgift från demonstrationsarrangörerna har Expressen inte ens kontaktat dem för källkontroll eller erbjudit en replik på Sahlins artikel.

 

På förslag från Sahlins närmaste medarbetare skrev jag en debattartikel med frågor till Sahlin.
Jag skickade den till Expressen men som väntat publicerades den inte, varför jag ringde debattredaktionen för att fråga om de avsåg att publicera den. Det samtalet liksom de två följande kan höras här:

Samma dag kom svaret från Expressen:
”Vi tackar nej till denna. Dels är den för sent inkommen (såg att vi inte haft slutreplik från Mona Sahlin, men det var alldeles för länge sedan vi publicerade den ordinarie debattartikeln). Dessutom har vi redan tagit in en replik. Så hon har inte fått stå oemotsagd. Inför nästa gång ni skickar in en replik bör ni tänka på att svara inom ett par dagar från det att debattartikeln publiceras, när debatten fortfarande är i gång.”
De var inte intresserade av att ta in arrangörernas debattartikel, däremot tog de in en svag replik som inte ifrågasatte Sahlins lögner eller varför Expressen publicerade dem.

 

16 februari ringde jag Expressen igen men fick besked att de inte ville tala med mig över telefon. De ville inte diskutera saken, de ville ha frågorna via mejl, vilket de fick samma kväll:

”Jag har i dag ringt Expressens debattredaktion för att få klarhet i några frågor gällande Mona Sahlins debattartikel, publicerad av er 31 januari. Redaktionsrepresentanten avböjde att tala i telefon och hänvisade mig att i stället sända frågorna via mejl.

I bifogade dokument finns de konkreta frågor som jag ber om likaledes konkreta svar:

1. Känner ni ens till vad nationella samordnarens uppdrag är?
2. Har ni överhuvudtaget källkontrollerat det Mona Sahlin påstår och som ni publicerat i nämnda debattartikel?
3. Om ni har källkontrollerat det, hos vem eller vilka har ni gjort det?
4. Om ni inte har gjort det undrar jag varför ni underlåtit att göra det?”

19 februari kom svaret:
”Vi svarar inte tredje part på frågor som rör våra skribenter och deras texter. Som vi påtalat i telefon är du däremot välkommen att skicka in repliker på våra debattartiklar. Vi gör alltid en redaktionell bedömning kring vad vi väljer att publicera och inte publicera och detta arbetssätt får du precis som alla andra respektera.”

 

Expressens debattredaktion verkar ha missat vad mina frågor sakligt handlade om, vilket jag påpekade i ett mejl:
”Mina frågor till er rör inte skribentens textinnehåll. Utifrån innehållet i det svar du sänt mig kan jag bara tolka det som att det måste föreligga ett missförstånd i kommunikationen. Jag har sänt er dessa fyra konkreta frågor som jag bett om svar på.
Den av er publicerade debattartikeln innehöll en kombination av lögner och grova felaktigheter (se bilaga där jag förklarar vad), därför är mina frågor riktade till er eftersom ni uppenbart gjort den redaktionella bedömning som medfört att artikeln publicerades. Det föranleder mig att lägga till ytterligare en fråga: Vem fattade beslutet att publicera artikeln? ”
Därefter blev de tyst från Expressens sida, trots mejl med begäran om svar på de fem frågorna.

24 februari ringde jag Expressens debattchef.
Hon gjorde fullkomligt klart att de inte är intresserade av att besvara mina fem frågor, något förefaller vara känsligt.

Det finns kopplingar mellan Sahlin, vänsterextrema Expo och den kriminellt belastade Researchgruppen. Expressen har samarbetat med Researchgruppen, vilket jag redogjort för i en krönika.

 

Det kan finnas anledning att fundera över om detta är orsaken till Expressens vilja att publicera Sahlins lögner och ovilja att besvara frågor om det.
Medierna ska granska makten. Det gör inte Expressen.
Frågan är vilken extremism Expressen samverkar med.
Frågan är vilka lögner Expressen sprider.
Frågan är hur många fler lögner Expressen kommer att publicera.

Vems ärenden springer Mona Sahlin?

Mona-Sahlin-bild-1440x564_c.jpg

18 februari, 2016.

 

2014 tillsattes Mona Sahlin som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Frågan är vilken extremism hon samordnar mot och vilken extremism hon samverkar med.

Mona Sahlin med stab är en statlig utredning utan uppdrag att skriva ett betänkande, en så kallad genomförandekommitté. Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism är även enligt regeringsformen och sin egen hemsida en liten myndighet. Därför benämner jag dem som myndigheten i den fortsatta texten.

Myndighetens uppgift är enligt Justitiedepartementets direktiv 2014:103:

“En särskild utredare ska i rollen som nationell samordnare förbättra samverkan mellan myndigheter, kommuner och organisationer på nationell, regional och lokal nivå när det gäller arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism. Samordnaren ska även verka för att kunskapen om våldsbejakande extremism ökar och att förebyggande metoder utvecklas.”

 

Mona Sahlin med stab har alltså tre uppgifter:

  1. Förbättra samverkan mellan kommuner, existerande myndigheter och organisationer i deras arbete att skydda vår demokrati mot våldsbejakande extremism.
  2. Verka för att kunskapen om våldsbejakande extremism ökar.
  3. Verka för att förebyggande metoder utvecklas.

Enligt myndighetens hemsida är våldsbejakande extremism ett samlingsbegrepp för rörelser, ideologier eller miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning och som främjar våld för att uppnå ett ideologiskt mål. De definierade rörelserna är:

★ Den våldsbejakande högerextremistiska vit makt-miljön (det minsta hotet mot vår demokrati, enligt Säkerhetspolisen).

★ Den våldsbejakande vänsterextremistiska autonoma miljön (de som samarbetar med Sahlin & Co, min anm).

★ Den våldsbejakande islamistiska extremistmiljön som enligt Säkerhetspolisens årsrapport från 2014 utgördet största hotet mot Sveriges säkerhet.

 

Av dessa tre våldsbejakande extremrörelser väljer Sahlin att omdömeslöst sätta ljuset på den minsta och förmodligen minst hotfulla mot vår demokrati. I en debattartikel som publicerades okritiskt av Expressenuttalar Sahlin till och med lögnaktigt att de äldre kvinnor som kunde ses på bilder från demonstrationen i själva verket är:

★ ”Ideologiskt drivna extremister”

★ ”Nazister”

★ ”Män som hatar kvinnor och invandrare”

★ ”Folk som gillar våld och hatar demokrati” och är

★ ”Fega uslingar.”

Debattartikeln är alltså ett officiellt uttalande av en svensk statstjänsteman. Källkritik och källkontroll verkar inte finnas hos vare sig Sahlin eller Expressen.

 

Många har höjt ett ögonbryn och undrat om det ingår i Sahlins uppdrag att skriva debattartiklar som utpekar oroliga medborgare som våldsbejakande extremister. Det reses frågor om det är Sahlins officiella uppgift att misstänkliggöra vanliga oroliga skattebetalare för att vara våldsamma nazister. Jag och fler med mig har avkrävt Mona Sahlin ett svar på frågan: ”Varifrån har hon fått informationen, vilka fakta lutar hon sitt påstående på?” Efter snart två veckors tröskande med mejl och telefonsamtal har jag inte fått ett enda konkret svar.

Sahlins myndighet sorterar under Kulturdepartementet som borde reagerat på Sahlins artikel, men inget har hörts från Alice Bah Kuhnke eller departementet.

På myndighetens hemsida står att det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism är beroende av en ökad kunskapsnivå hos delaktiga myndigheter. Om kunskapsnivån om våldsbejakande extremism är så låg som den uppenbart är hos den nationella samordnaren och den politiska makt myndigheten sorterar under, kan man undra hur andra ska få kunskap.

 

 

Frågan är varifrån Sahlin får sin åsikt och sina informationer, men med tanke på att hon varit styrelsemedlem i vänsterextrema Expo, kan vi börja nysta där.

Expo

I Expos styrelse finns numera bland andra:

★ Daniel Poohl, VD, chefredaktör och ansvarig utgivare, styrelseledamot

★ Robert Aschberg, styrelseledamot

★ Kerstin Brunnberg, styrelseledamot

En intressant detalj är kritiken mot Brunnberg som, i egenskap av styrelseordförande för Statens Kulturråd, gav 400 000 kronor till tidningen Expo där hon själv är styrelseledamot. Det klias många ryggar i maktens korridorer, det finns mycket svågerpolitiskt klipulver i den politiska kulturen. Kulturrådet är en myndighet under Kulturdepartementet (det var alltså våra skattepengar Kerstin Brunnberg gav till sin egen organisation vars syfte är att få oss att hata kommunismens/vänsterns opposition: Sverigedemokraterna).

Mona Sahlin utnämndes före valet 2014 av tidigare demokratiminister Birgitta Ohlsson (L), förmodligen för att Sahlin skulle ha en “reträttpost” eftersom Socialdemokraterna sannolikt inte ville ha henne i regeringen vid en eventuell valseger.

Sahlin har som nämnts suttit i Expos styrelse och känner naturligtvis de övriga på Expo väl. Att de har samma ideologiska värdegrund torde vara uppenbart, det är samma socialistiska värdegrund som fackförbunden har. Det borde undersökas hur många miljoner kronor de fackförbunden demokratiskt “donerar” till Expo.

 

Piscatus

Den tidigare Expomedarbetaren Mikael Ekman och Robert Aschberg (som är styrelsemedlem i Expo) startade 2011 företaget Piscatus, ett research- och konsultbolag med affärsidén “Storebror ser dig”.

★ Mikael Ekman (som kommer från Expo) är VD och styrelsemedlem i Piscatus.

★ Robert Aschberg (som fortfarande är styrelsemedlem i Expo) är styrelseordförande

★ Martin Fredriksson är styrelseledamot.

 

Researchgruppen/AFA

Martin Fredriksson är, förutom att vara våldsam och styrelsemedlem i Piscatus, en av dem som grundade den kriminella vänsterextrema Researchgruppen.

Researchgruppen kommer ur AFA Dokumentation, som var AFAs underrättelsetjänst.

★ AFA står för Antifascistisk aktion – vänsterhuliganer vars verksamhet är störande av allmän ordning och våld.

★ AFA Dokumentation skrev AFAs handbok där det bland annat gavs instruktioner om hur AFA ska misshandla människor.

★ Inom AFA gillar äldre manliga medlemmar att våldta unga flickor. Våren 2006 gjorde Front i P3 ett radioinslag där det framkom att det inte är ovanligt med våldtäkter inom gruppen. Dessa händelser “utreds internt” i stället för att polisanmälas.

AFAs medgrundare Martin Fredriksson bjuds numera in som “expertföreläsare” till universitet, på Göteborgs universitet 2013 var Robert Aschberg seminarieledare för ett sådant föredrag.

Fredrikssons väg från våldtäktsorganist till researchperfektionist gick via Robert Aschberg, Expo och Piscatus. De “goda” verkar inte vara så goda.

 

Researchgruppen /Seppuku media

Researchgruppen har gjort intrång i databaser och letat fram anonyma personers verkliga namn och adresser, de sålde informationen till Expressen som publicerade den. Drevet orsakade personliga tragedier.

★ Bakom Researchgruppen står den ekonomiska föreningen Seppuku Media som grundats av Martin Fredriksson, Mathias Wåg och Ayman Osman.

★ Seppuku Media begärde och fick kreditupplysningar på 400 privatpersoner, kreditupplysningsföretaget Bisnode polisanmäldes av ett antal personer för att i strid mot lagen ha lämnat ut uppgifterna.

Bisnode arrangerade av en händelse senare samma vår kurser i “personresearch”, det var Expo (som har direkta kopplingar med Researchgruppen vilka genom Seppuku media via Bisnode i strid mot lagen tog kreditupplysningar) som höll kurserna.

Det klias rygg bland de “goda” så att ryggraden hade kommit fram om de haft någon ryggrad.

 

Den tidigare Seppukuledamoten Ayman Osman har samma förakt för människor som Researchgruppen visar, enligt uppgift har han uttryckt på Twitter:

★ Svenskar är ”inavlade bönder”

★ ”Hade jag kunnat hade jag sagt ‘ta ert jävla skitland och skitfolk och stoppa upp det där det är som mörkast’ och lämnat den här skiten.”

★”Sv är ett jävla rövhål fyllt m inavlade efterblivna rasistiska bönder. Italien är rena rama antifakonventet i jämförelse. Ta mig härifrån!”.

Även Ayman Osmans syn på poliser twittrades ut: ”Det finns ganska många bra poliser. Alla de är döda”.

Man kan undra om Osman, Fredriksson och Wåg letade speciellt efter polismäns namn och adresser då de grävde i databaserna och begärde kreditupplysningar. Man kan i sådana fall undra varför de “goda” gjort det.

 

Inom dessa “goda” vänsterextrema polishatande, flick- och kvinnofientliga miljöer agerar Mathias Våg. Han är en av grundarna av AFA, och var verksam inom Researchgruppen tillsammans med bland andra Martin Fredriksson (som ju även är styrelsemedlem i Piscatus, vars VD kommer från Expo där Piscatus styrelseordförande är styrelsemedlem).

Wåg var tillsammans med Tobias Hübinette aktiv inom Socialistiska Partiets frontorganisation “Stoppa Rasismen” på 1990-talet. Den bortgångne författaren Stieg Larsson var den som kläckte idéen till Expo, men Tobias Hübinette var den som i praktiken startade organet. Hübinette, som var misstänkt för det så kallade Fryshusmordet och är dömd för ett antal våldsbrott, anlitades av Erik Ullenhag som utredare vilket ifrågasattes av en del stridbara personer.

Det börjar lukta riktigt illa om de “goda”, våldsbenägna, ljugande och brölade vänsterextremisterna i Expo, Researchgruppen och Piscatus. I de kretsarna finns Mona Sahlin.

 

I tidningen för kommun- och landstingspolitiker, Dagens samhälle, skrevs en artikel om den våldsbejakande vänstersörjan:

“Granskare som inte tål en granskning. Vilka kretsar tillhör Researchgruppen själv? Här är reportaget som Fokus stoppade.”

Fredriksson anmälde Dagens samhälle till Pressombudmannen, de som vill förtrycka folket tycker inte om att granskas.

Mona Sahlin har suttit i Expos styrelse, varifrån det går en röd tråd genom ett klart sammansvetsat gäng direkt till den våldsbejakande vänsterextremistiska miljön.

Mona Sahlin är nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

Mona Sahlin borde se de två största hoten mot svensk demokrati (islam och vänstern), i stället kallar hon äldre oroliga kvinnor som demonstrerar mot regeringen för våldsamma högerextremistiska nazistiska män.

 

Frågan är om kulturdepartementet känner till Mona Sahlins täta band med den våldsbejakande vänsterextremismen.

Frågan är om Mona Sahlin är att betrakta som jävig i sitt uppdrag.

Frågan är om vi kan lita på Mona Sahlin.

Frågan är vilken extremism Mona Sahlin samordnar mot, och vilken extremismen hon samverkar med.

Vem granskar Mona Sahlin?

Skäms, Aftonbladet!

21 augusti, 2014.

 

Nu går skam på torra land. Aftonbladet häcklar en i Tyskland högt dekorerad biståndsarbetare, lyckas koppla ihop henne med sydafrikanska separatister och använder en SD-politiker som avstamp för den osmakliga soppan! Skäms, Aftonbladet.

Ni ska skämmas lika mycket som de ”motdemonstranter” som dök upp på manifestationen för yttrandefriheten i Malmö lördagen 16 augusti – med foliehattar. De uppmanade nunnan att åka från Sverige. Ni och de är äckligt arroganta, okunniga, uppblåsta och faktiskt ruttna i själen.

I en artikel av Petter Larsson flosklar Aftonbladet flagrant, och plaskar i varenda skitig dyngpöl de kan finna.

Mina  kommentarer till flosklandet i artikeln kommer här. Först citerar jag Petter Larssons märkliga påståenden, sedan kommenterar jag.

 

Larsson påstår frankt att ”bland dem man bistår finns vita separatister i Sydafrika och en muslimfientlig tysk nunna”.

  • Har du träffat denna nunna? Det har jag, och jag kan tala om för dig att hon inte alls är muslimfientlig. Hon är kritisk mot islams förtryckande samhällskultur, en avsevärd skillnad. Men för att använda din retorik: du är demokratifientlig, det visar resten av din debattartikel.

Larsson gör en märklig ”guilt-by-association”:

”De heter Right hand aid, har en lättigenkännlig nationalistisk blågul logga och beskriver sig som en alternativ biståndsorganisation.”

  • De heter faktiskt vad du skriver, Petter Larsson. Och? Nationalistisk blågul logga? Vad är nationalistiskt i den? I vår flagga? De är en biståndsorganisation. Har du missat det?

 

”Right hand aid driver två internationella samarbeten, och förhandlar kring ett tredje. Det första handlar om gatubarn i Nepal. Det hade föreningens ordförande, SD-politikern och Tryckfrihetssällskaparen Hans Erling Jensen, med sig in i föreningen. Tydligen har han själv varit engagerad i Nepal i några år.”

  • Tydligen? Har Petter Larsson inte mer källkontroll och kunskap än så? Då har jag dubier om artikelns hela objektivitet. Här kommer ytterligare ett exempel på Larssons okunskap:

”Det andra är ett samarbete med tyska Hatune foundation, en i Tyskland tämligen okänd syrisk-ortodox organisation som hjälper kristna som förföljs i den muslimska världen. ”

  • Okänd? Syster Hatune Dogan har i Tyskland dekorerats med den högsta utmärkelse en tysk medborgare kan få! Och varför? För att hon osjälviskt kämpar och arbetar för att hjälpa nödställda runt om i världen.

 

Vidare skriver Larsson: ”I mitten av augusti demonstrerade Dogan tillsammans med sina nyfunna svenska vänner till stöd för Dan Park, som står åtalad för hets mot folkgrupp.”

  • Helt fel! Vi demonstrerade för yttrandefriheten, inget annat. Petter har återigen inte vare sig kunskap eller källkontrollerat materialet. Är han ens journalist? Eller bara kommunist?

Den här meningen är otäckt rasistisk:

”Så formuleras den moderna rasistiska idén om etnopluralism. Hjälp dem på plats. Så att de inte kommer hit. Varje ”folk” ska hålla sig i ”sin” stat. Sverige åt svenskarna.”

  • Vem som än vill är välkommen att komma hit – under förutsättning att de anpassar sig till vår samhällskultur, studerar, arbetar och deltar i vårt samhälle på ett för Sverige positivt vis. Har du missat det, Petter?

 

Han fortsätter med: ”Kamp mot muslimer i Mellanöstern och kamp för de vita i Sydafrika. Så ser det alltså ut när en liten svensk hobbygrupp kopplar upp sig mot lika perifera meningsfränder i andra länder och bedriver biståndspolitik på egen hand.”

  • Helt fel, Petter, du missar återigen att det är en hjälporganisation du dragit i smutsen, en hjälporganisation som faktiskt hjälper dem som drabbats av bland annat islams terror och förtryck.

Hela artikeln Petter Larsson skrivit är lika otäck som vilken nazistisk proklamation som helst. Är han kanske förblindad av hat? Han är i alla fall varken objektiv eller trovärdig.

Jag undrar stilla: När ska han ta emot ”flyktingar” i sitt hem, och försörja dem med sin lön? Petter Nilsson är bara en i raden av de många hycklare som släpps fram i Aftonbladet.

 

Syster Hatune är på plats där hennes hjälp behövs. Hon är en hjälte. Petter Larsson är en googlande skitstövel.