Kategoriarkiv: Polis

Dan Eliasson, en Judas Priest?

eliass

25 januari, 2016.

November 2014 skrev jag en krönika med anledning av utnämningen av ny rikspolischef. Den är högaktuell i dessa dagar, här är den något modifierad och uppdaterad.

Inrikesminister Anders Ygeman (S) presenterade 20 november 2014 Sveriges nya rikspolischef Dan Eliasson, dåvarande generaldirektör för Försäkringskassan. Eliasson tillträdde posten 1 januari 2015 men har under sitt första år inte lyckats särdeles väl som högsta chef för polismyndigheten, nu har han dessutom en skandal att hantera: Enligt en polischef i Stockholm rapporterar polisen inte sexuella trakasserier där gärningsmännen har invandrarbakgrund ”för att inte ge ’främlingsfientliga’ krafter rätt”. Polismyndigheten har därmed tagit klivet från att vara folkets beskyddare och upprätthållare av lag och ordning till att bli ett politiskt redskap.

Det politiska redskapet använder till och med en kod numera för alla invandrarrelaterade brott, den snart riksbekanta KOD 291 som är tänkt att användas då invandrarrelaterade brott inte ska ska komma till mediernas eller allmänhetens kännedom.

Naturligtvis har polisens högste myndighetschef Dan Eliasson ett finger med i det smutsiga spelet.

 

Vem är då denne skandalernas man? Han är en utbildad jurist och politiskt tillsatt tjänsteman med en fin meritlista:

★ Mellan 1995 och 2006 jobbade han i regeringskansliet.

★ Efter regeringsskiftet 2006 fick Eliasson en tjänst som tillförordnad biträdande chef vid Säkerhetspolisen (där han ansvarade för analys– och underrättelseverksamhet, alltså ingen renodlad polisiär verksamhet).

★ Mellan 2007 och 2011 var Eliasson generaldirektör för Migrationsverket och var sedan 2011 generaldirektör för Försäkringskassan.

Dan Eliasson har varit chef för Migrationsverket och Försäkringskassan, och vi vet alla hur dessa myndigheter fungerar. Nu förstör han vår poliskår med! Han verkar vara skicklig på att manövrera sig fram i maktens korridorer, sannolikt är han en rövslickare av rang.

 

Högre chefer i stora organisationer brukar ha hårda nypor och kan vara på gränsen till oempatiska. Inom näringslivet talas det om ”affärsvärldens psykopater”, naturligtvis finns dessa även i offentlig sektor. Därför borde ett rigoröst lämplighetstest göras på alla de generaldirektörer och toppchefer inom offentlig verksamhet som vi skattebetalare ska betala lön för och lita på.

Vi kommer sannolikt aldrig få se ett sådant test göras på Dan Eliasson, så vi får i stället gissa: Vem är Dan Eliasson bakom den leende fasaden? Vi tillåter oss att vara amatörpsykologer en stund – vi har ju amatörer i regeringen, så varför inte? Rent hypotetiskt:

★ Eliasson spelade i sin ungdom i punkbandet Bad Boo Band, främst kända för låten Knulla i Bangkok. Kan texten i låten spegla en del av Eliasson? En osäkerhet som gör att han måste köpa sig fram? Jag undrar hur hans kvinnosyn är.

★ Och vad hände egentligen då han var tillförordnad biträdande chef på Säpo 2006? Var det tänkt att han skulle vara där bara ett år, eller var han obekväm? Eller rent av oduglig?

★ Han verkar ha ett behov att domdera och kontrollera andra. I juni 2007 berättade den tidigare justitiekanslern Göran Lambertz att Eliasson, under sin tid som statssekreterare vid justitiedepartementet, försökt få Lambertz att sluta kritisera brister inom det svenska rättsväsendet.

★ I februari 2014 twittrade Eliasson: ”J Åkesson i debatt gör att jag kräks!”. En svensk ämbetsman twittrar alltså så om en svensk riksdagspolitiker. Det tyder på dåligt omdöme eller kanske alkoholproblem.

★ I augusti 2014 uppmärksammade Dagens Nyheter att en person från Försäkringskassan ändrat i en artikel om Eliasson på svenskspråkiga Wikipedia genom att ta bort negativ information. Försäkringskassans presschef Helena Esscher bekräftade för tidningen att ändringen gjorts av en medarbetare till Eliasson i samråd med Eliasson själv. Det tyder på hybris och självhävdelsebehov, eller på att Eliasson vill dölja det mindre goda han gjort.

★ I en intervju var Eliasson arrogant ointresserad av att svara på frågan om han liksom Anna Hedborg (S), nuvarande och tidigare regeringars enmansutredare, anser att ”i princip kan var och en som inte är medvetslös arbeta”.

 

 

Vad har Dan Eliasson för människosyn?

En amatörpsykologisk och enbart hypotetisk spekulativ slutsats (utan verklighetsgrund?):

Vår rikspolischef kan vara en mycket osäker person som med kontroll, list, oetiska metoder och rövslickande når dit han vill. Kvinno-och människosynen kan tyckas vara mindre varm och empatisk. Men vi är ju bara amatörpsykologer, så detta är ingenting vi kan vare sig påstå eller belägga. Allt är hypotetiskt.

Men det otäckaste är hans hat-twitter om Åkesson. Jag tolkar det som att han hatar Sverigedemokrater. En rikspolischef som kanske har kontrollbehov, oetisk läggning och hat mot en stor del av folket inombords, är inte vad Sverige behöver i dessa mörka tider. Vi behöver en stark polischef med hög integritet, högt rättspatos och kunskap om såväl juridik som polisiärt arbete.

 

 

Jag var, då Eliasson utnämndes, övertygad om att vår rikspolischef skulle vara tvungen att lyssna på poliskåren för att få ordning på det ökande våldet i landet, men jag var rädd för att det skulle bli tvärtom. Och jag verkar ha fått rätt: Eliasson talar om för poliskåren det regeringen vill att Eliasson ska tala om för den.

Och vi vet alla vad regeringen vill, den vill ha oinskränkt makt. Den har redan signalerat att den inte bryr dig om Sveriges invånare, den har signalerat att mobbning och förföljelse av politiska motståndare är okej. Medierna trakasserar med förtjusning Sverigedemokrater. Ska polisen också delta i detta? Då är vi närmare ett Hitlertyskland eller Sovjetkommunism än någonsin.

 

Hur ser situationen i Sverige ut nu?

★ Antalet sextrakasserier och våldtäkter har ökat och ökar explosionsartat i Sverige.

★ Det är skottlossning i stort sett varje dag någonstans numera. Civila oskyldiga offer drabbas.

★ Våra poliser vågar inte åka in i de ”no-go-zoner” vi har i landet numera (de finns i de invandrartäta bostadsområdena). Vår poliskår får ständig kritik, ingriper de inte får de kritik för det, ingriper de får de kritik för det.

★ Sedan ett antal år tillbaka kan aspiranter gå polisutbildningen på distans. De kan alltså befinna sig i sitt kök medan de studerar till polisaspiranter …

★ Numera tas (enligt en artikel i Dagens Juridik) polisaspiranter inte ens in efter deras lämplighet och kvalifikationer, nu kvoteras elever som kan vara direkt olämpliga in:

”Av rapporten framgår att kvotering tillämpats vid antagningen så att exakt 50 procent kvinnor och 50 procent män antogs under vårterminen 2010. Detta trots att närmare två tredjedelar av de sökande var män och att männen hade bättre resultat på såväl språkprov som fysiska prov, enligt Centrum för rättvisa.”

★ Den kommunistdominerade Södertörns Folkhögskola är numera ett lärosäte för blivande poliser!

 

Det enda politiska parti som vill ta juridiska och polisiära krafttag mot våld och brottslighet är Sverigedemokraterna. Och vår nya rikspolischef verkar hata just dem …

Jag skrev 3 augusti 2014 en krönika om polisernas ohållbara arbetssituation, och hur deras fackförbund och ledning sviker dem. Den krönikan visar sig vara högaktuell nu då 80 procent av polismännen överväger att sluta. Ur  krönikan:

”Polisledningen och polisfacket verkar ha en helt annan värdegrund än polismännen och majoriteten av svenska folket, polisledningen och polisfacket bryr sig inte om de enskilda polismännen. Vem vill gå till jobbet med vetskapen att de får kritik när de utför sina arbetsuppgifter?”

Och vad får vi? En rikspolischef som blev rikskänd för sitt twittrande: ”När jag ser J Åkesson i debatt kräks jag”.

Kommer 20–30 procent av väljarkåren att förföljas och trakasseras av en poliskår, vars medlemma i stort kan antas sympatisera med just SD? Kommer den skärpta lagen (även den trädde i kraft 1 januari 2015) som begränsar vår yttrandefrihet på internet att användas selektivt – mot Sverigedemokrater? Nya signaler tyder på att det kan bli så.

 

 

Jag utropar Sverige till världens tystaste nation. Det går åt h-e, men ingen vid makten säger det.

Och oss, folket, struntar makten i. De försöker till och med tysta oss. Vänta nu, så gör ju alla diktaturer …

Och i diktaturer brukar man använda polisen för att kväsa folket.

Eliasson är kanske Sveriges Himmler? Gestapo går igen …

Rädda, osäkra, makthungriga och okunniga människor har bara hot, våld och propaganda att ta till. Efteråt säger de: ”Jag lydde bara order.”

Kommer Dan Eliasson likt en Judas Priest Breaking the law (bryta mot lagen) och de mänskliga rättigheterna?

 

Jag gör som Dan Eliasson. Jag kräks.

Polis polis … samhällskris.

sigge

3 augusti, 2014.

Det fanns en gång en mycket folkkär artist som hette Sigge Fürst (1905-1984). De unga i vårt land känner inte till honom, och ytterst få vet att han började sitt yrkesliv som polis. Mellan 1927 och 1930 patrullerade han Stockholms gator och borgade för stockholmarnas trygghet.

Sigge, som sedan blev skådespelare och scenartist, spelade polis i bl.a. filmerna om ”Mästerdetektiven Blomkvist”. I filmerna hade polisen enbart batong som skydd och vapen, de gick till fots och jagade de snälla bovarna springande (först under slutet på 1930-talet utrustades polisen i Stockholm med polisbilar, eller radiobilar som de kallades). En idyll kan det tyckas nu när vi varje dag ser löpsedlar om skottlossning och död, att rånare skjuter mot offer, 13-14-åriga flickor gruppvåldtas och gäng tar över områden som inte ens polisen vill/får/törs åka in i.

Hur har utvecklingen varit sedan den mer gemytliga tillvaron på Sigge Fürsts tid? Våld mot polismän har alltid funnits, deras arbetsvardag innehåller av naturliga skäl våld. Ingen annan yrkesgrupp går till jobbet med den vetskap en polisman har: det kan vänta ond bråd död, misshandelsfall, barn som far illa, hiv-smittade missbrukare som spottar och klöser efter dem, i värsta fall polismannens egen död. Våldet i samhället har tyvärr ökat och respekten för lagen har minskat, därmed har polisens arbetsvardag blivit farligare.

De officiella och dystra siffrorna över mördade svenska poliser ger vid handen att 30 polismän mördats mellan 1900 och 1999, men ingen statistik visar den ångest en ensam, utsatt, hotad eller skadad polisman känner, den rädsla sambor och barn till poliser känner ibland (kommer pappa/mamma hem efter jobbet?), eller hopplösheten poliser kan känna då de tar in misstänkta våldtäktsmän som inte döms och så vidare.

Våldet i vårt samhälle ökar, det visar statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Våldet drabbar oss civila i allt större utsträckning, tyvärr har polisledningen (som bland annat bestod av sådana som ”Kapten Klänning” som med en väska full av allehanda sexredskap for runt i jakten på flickor att våldta, han passar bättre på Pride-festivalen) och samhället (vilket är våra politiker) gett upp sitt uppdrag att skydda oss.

Några exempel på hur det ser ut numera, i vårt demokratiska, jämställda och välupplysta samhälle:

  • I Rinkeby vågade polisen sig inte in då det var upplopp och kravaller 27 juli 2014. En polisman skadades då en sten kastades mot honom. Polispatrullerna retirerade för att vänta in förstärkta fordon innan de vågade sig in igen.
  • I Husby i maj 2013 attackerades en ensam polisman av ett antal personer: ”Under upploppen i Husby under söndagsnatten misshandlades en ensam polis av flera personer. Det fångades på video med en mobilkamera. Under måndagen spreds filmen på sociala medier – och händelsen är nu polisanmäld. – Det är hemskt att han blir angripen på det här sättet, säger Daniel Mattsson, Västerortspolisen.”
  • 2012 attackerades polis i stadsdelen Rosengård i Malmö.
  • I stadsdelen Koppargården i Landskrona blev en ensam polisman nyligen utsatt för en hotfull och växande mobb, polismannen kände sig så hotad att han drog sitt tjänstevapen och gjorde mantelrörelse. En svensk uniformerad polisman stod alltså och tog emot spottloskor och okvädinsord av civilister. Polisledningen skickade inte in förstärkning på grund av rädsla att starta upplopp, de riskerade alltså medvetet en polismans liv och hälsa av rädsla för mobben och media.

Det är mer anarki än demokrati och ordning. Att poliserna ute på fältet och polisledningen uppfattar verkligheten olika verkar uppenbar, polisledningen är mer politiker än poliser. En av polischefernas lösning mot den ökande hotbilden mot polismän i tjänst är att ”polisen kan lagföra brott från bilen”. Då har det gått långt från Sigge Fürsts fotpatrullerande och samhällets respekt för gemensamma värderingar och respekt för andras liv och egendom.

Apropå gemensamma värderingar och respekt kunde vi 25 april 2014 läsa i svenska medier vad Polisförbundets ordförande tycker om det parti som står för gemensamma värderingar och respekt:

”Polisfacket: SD-politik vår motsats. Det går inte att vara förtroendevald i Polisförbundet samtidigt som man är aktiv sverigedemokrat, meddelar fackförbundet och skriver att SD:s politik speglar en människosyn ”i direkt motsats till Polisförbundets grundläggande värderingar”.

Polisfacket talar alltså om värderingar och människosyn, medan de låter sina medlemmar utsättas för förnedring och onödigt hälsovådliga ingripanden. Är det att ha en bra värdering och människosyn? De företräder den misslyckade sidan i uppdraget att upprätthålla lag och ordning i vårt samhälle.

Polisledningen och polisfacket verkar ha en helt annan värdegrund än polismännen och majoriteten av svenska folket, polisledningen och polisfacket bryr sig inte om de enskilda polismännen. Vem vill gå till jobbet med vetskapen att de får kritik när de utför sina arbetsuppgifter? Se bara hur det rasades mot polisen då projekt REVA startade (projektet hade som uppgift att finna illegala invandrare för vidare utvisning ur landet).

Genast gick vänstern, invandrargrupper och medier igång och anklagade polisen för bland annat rasism. Det rasades mot polisen då registreringen av kriminella romer startade (en kartläggning som hade som uppgift att förenkla polisens åtgärder i kampen mot brottslighet). Återigen gick vänstern, invandrargrupper och medier igång och anklagade polisen för rasism. Det är inte konstigt att polismännen tröttnat, många funderar till och med på att sluta inom yrket.

Det finns fler exempel på kritik mot enskilda polismäns ingripanden, i alla de fallen verkar det finnas två gemensamma nämnare:

  1. Vänstern, invandrargrupper och medier startar drev mot polisen.
  2. Politiker, polisledning och polisfacket backar och sviker polismännen.

För att förvärra situationen ytterligare har polisutbildningen försämrats, numera kan man läsa till polis på distans. Den ökänt kommunistvänliga Södertörns högskola föreslås bli ett av poliskårens lärosäten, vilket låter som ett skämt i mina öron, det är ju vänstern som hela tiden klagar på polisen när de utför sina uppgifter. Vi kommer med stor sannolikhet ha ett antal okunniga, inkvoterade och mycket rädda poliser i vår poliskår om några få år, poliser som äventyrar sina erfarna kollegers liv. Om inte polisen ens tillåts att skydda sig själv, vilka ska då skydda oss? Den dag polisen inte kan eller vill skydda oss längre, vilka kommer då att göra det?

Sigge Fürst sjöng sitt ”Godmorgon” under 32 år i radio. Han stod för glädje och stabilitet, trygghet och sunda värderingar. Sigge var för många en god förebild. Numera har vi i stället Soran Ismail, Özz Nüjen och liknande, de är vare sig folkkära eller har sunda värderingar. Sedan drygt 20 år tillbaka blir det sämre och sämre dag för dag. Sigge började sitt yrkesliv som polisman. Han skulle vända sig i sin grav om han såg hur illa ställt det är i vårt samhälle numera. Ingen sjunger ”Godmorgon” längre. Jag saknar den tiden.