Kategoriarkiv: Skoj, satir och humor

Sagan om hur landet Poolanien sjönk (eller “Finns det hajar i poolen”).

haj

15 augusti 2015. AP

 

Det var en gång för länge sedan ett land, landet Poolanien, där pingviner levde i fred och välmåga. De levde i en gigantisk swimmingpool, och det var pingvinerna som skötte om poolen, såg till att mat fanns, att vattnet var rent och att de kunde samsas fredligt i poolen.

Med tiden kom det hajar i poolen, det var poolens chefer som bestämt att det skulle vara så. Hajarna blev både större och fler, för de fick av pingvinernas mat att äta. En dag blev en  pingvin attackerade av hajar i ett undanskymt hörn , men poolens chefer och hajarnas skötare gick via mediaavdelningen ut med att hajar är fredliga. Om de är mätta och man beter sig försiktigt är det ingen fara. De sade att det sannolikt var den attackerade pingvinen som gjort fel.

 

En tid senare kom nästa attack i ett undanskymt hörn men skötarna sade via mediaavdelningen att det var pingvinen som gjort fel och var på fel ställe när pingvinen gjorde fel. Det är ju inte hajens fel att hajen är där hajen är. Det var den attackerade pingvinen som gjort fel. Den attackerade pingvinen kanske t.o.m. var den som attackerade?

 

När nästa attack kom sade skötarna att hajar i sig inte är farliga, det är bara en enstaka haj som attackerar pingvinerna. Problemet var att varken skötarna eller pingvinerna kunde veta vilken haj det var. De kunde inte heller säga var den den befann sig eftersom attackerna nu inträffade på olika platser i poolen. Den här gången sades det att det sannolikt var pingviner som attackerade hajen.

 

Med tiden inträffade attacker samtidigt på olika platser i poolen, då sade skötarna att pingvinerna får skylla sig själva, de tvingar hajarna till dessa attacker. Märkligt nog såg pingvinerna aldrig chefer, hajskötare eller mediaavdelningen bada i poolen, på sin höjd skvätte de lite med tårna i vattenytan medan mediaadelningen tog vackra bilder av dem.

 

Trots att allt fler och grövre attacker inträffade fortsatte chefer och hajskötare att via mediaavdelningen påstå att det var

★ de attackerade pingvinerna som gjorde fel
★ det var pingviner som var på fel ställe
★ det är en enstaka haj som är farlig
★ pingviner tvingar hajarna till dessa attacker
★ pingvinerna själva attackerade hajarna

Allt fler pingviner i poolen började undra om en grav sinnesrubbning drabbat chefer, skötare och mediaavdelningen.

 

När pingviner en dag i mångas åsyn blev attackerade och dog mitt i poolen kunde vare sig chefer, skötare eller mediaavdelning neka till vad som hänt. Alla pingviner tänkte att NU kommer cheferna, skötarna och mediaavdelningen uttala sig och säga att de ska skydda oss mot hajarna, men istället blev det knäpptyst. Chefer, skötare och mediaavdelning visste nämligen att pingvinerna snart har glömt det inträffade, det var ju inte första gången en haj attackerat en pingvin men pingvinerna hade redan glömt det.

Istället sade chefer, skötare och mediaavdelningen att de ska skydda hajarna i ett hörn, de ska sänka ned nät och bevaka så att ingen pingvin (de kallas av chefer, skötare och media för “mörka krafter”) tar sig in och attackerar hajarna.

För att riktigt visa pingvinerna säkerheten i poolen, togs dekorationerna av hajtänder som fanns mitt i poolen bort (det var ju hajarnas tänder som var farliga).

 

Trots alla de fina manifestationerna, omtanken om de rädda hajarna, borttagande av hajtänder och bevakningen av de besatta pingvinerna (de var ju besatta av “mörkrets krafter” sade cheferna och skötarna) fortsatte hajattackerna. En dag fanns det knappt några pingviner kvar i poolen, de hade slutat vara i vattnet eller hade flyttat till en annan pool. Eftersom det var pingvinerna som hade sett till att allt i poolen fungerade, var cheferna, hajskötarna och mediaavdelningen själva tvungna att hoppa i poolen och se till att hajarna fick mat och var nöjda.

En dag upptäckte chefer, hajskötare och mediamänniskorna i landet Poolanien att det inte var de som bestämde längre, nu var det hajarnas pool.

 

Sensmoral: om man inte hajar läget i tid, blir man inte haj i poolen.

Se det var väl en vacker liten saga. Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Det är dags att vi öppnar våra hjärtan och lämnar plats för de hitkommande!

12 augusti 2015. AP

 

Vi måste lämna plats på arbetsplatser och i boenden för de skattefinansierade invandrarna. De får uppenbarligen våldsamma traumatiska utbrott av att sättas i de utanförskap som bl.a. Erik Ullenhag varit med om att skapa. Naturligvis vill alla de hitkommande leva bland oss, arbeta tillsammans med oss och dra sitt strå till stacken, de vill självklart försörja sig själva och oss.

 

★ Alla dessa kvinnor t.ex. som under lång tid kommit hit och som nu med slöja på huvudet knatar runt med barn och barnvagnar, är det inte de som kom hit för att försörja oss?
★ Alla de män (för det är bara män) som dagarna i ända sitter på områdets café och pratar, är det inte de som skall försörja oss?
★ Alla de som valt att komma hit och som vi försörjer med våra inbetalda skattemedel, är det inte de som skall försörja oss?

Eftersom jag lång tid via skattsedeln varit tvingad att investera tungt i alla dessa människors hitkommande och försörjning, vill jag veta: när ska de hitkommande börja försörja oss?

 

Eftersom jag dessutom för mina inbetalda skattepengar fått minskad offentlig service som:

★ försämrade tågbanor,
★ minskat försvar,
★ krympande åldrings- och sjukvård,
★ sämre utbildningsväsende och
★ en poliskår som snart inte ens kan skydda sig själv

vill jag veta: när ska de hitkommande sluta leva på de skattepengar som vi betalar in för att få den offentliga servicen? När ska de börja bidra till samhället?

 

Jag (och jag är övertygad om att det är fler med mig) slutar gärna arbeta nu och tar tacksamt emot pension, bostadsbidrag och annan form av skattefinansierad ersättning för att bereda arbetsplats åt alla de hitkommande. Jag kan t.o.m. vara så schangtil att jag, för mina skattepengar som stat, landsting och kommun tagit hand om, flyttas för att bo resten av mitt liv i t.ex. Portugal.

Självklart ska jag få skattebekostade resor hem till hemlandet för att hälsa på familjen.

 

Jag ser allt fler pensionsberikare (de anges ju av socialiststollarna vara de som skall försörja oss när vi blir pensionärer) gå runt på våra gator, det är människor som påstås behövas för att ta hand om oss när vi blir äldre. Jag har hört det argumentet under många år nu, men inte sett någon tendens till att de hitkommande jag ser på våra gator eller på caféer tar hand om äldre.

Vi har allt färre åldringsvårdsplatser, vi får dessutom allt fler fattigpensionärer i landet, så något är uppenbart fel med stollarnas argument. En del av stollarna hävdar med dårens envishet att utan dessa skattebekostade invandrare från islamistiska länder (vilket det konkret handlar om) finns det ingen som jobbar inom vården.

Jag undrar hur de tänker med tanke på att vi tar emot allt fler skattebekostade invandrare (ungefär 200.000 detta år) men vården saknar allt fler sjuksköterskor?

 

Även i Dalarna går de på knäna inom sjukvården, men pengar är inte det huvudsakliga problemet, det är avsaknaden av sjuksköterskor. Överläkaren Kristina Wallman beskriver sjuksköterskebristen som ett hot mot patientsäkerheten och som läkarnas största arbetsmiljöproblem. Svaret finns bl.a. i att var tredje nyutexaminerad sjuksköterska väljer att flytta till Norge.

★ Vi har alltså  brist på vårdpersonal för att tusentals sjuksköterskor flytt till Norge.
★ Vi har ungefär en miljon arbetslösa som inte vill annat än få ett jobb i Sverige.

Alltså borde det vara kö till vårdens olika yrkesgrupper, för alla vill väl arbeta? Eller är det inte så? Vill inte de hitkomna, av oss med våra skattemedel försörjda invandrarna, arbeta?

 

Ett problem verkar vara att de hitkommande inte vill anpassa sig till våra arbetsvillkor som t.ex. yrkeskodex eller yrkesklädsel. I Aftonbladet stod för en tid sedan om Sagal som vägrar ta av sig sin sjal.

Ett annat exempel är professor Akmal Hyder på Högskolan i Gävle som inte vill ta kvinnor i hand, han menar att den svenska jämställdheten gått för långt. Akmal Hyder är aktiv i Islamiska föreningen i Uppsala samt i Dawah-rörelsen.

Dawah betyder “bjuda in till samtal” och innebär inom islam att övertyga, att sälja in islam till oss otrogna. Dawahister är att jämföra med mobiloperatörernas abonnemangssäljare som står i butikernas entréer och med inställsamma leenden vill pracka på oss sina abonnemang. Ni skulle bara veta vad de säger om er då ni inte hör.

Det ser ut som att de hitkommande bara vill vara delaktiga i vårt samhälle om VI böjer oss för DEM (vilket islam handlar om).

 

I Danmark har de börjat sätta hårt mot hårt. En muslimsk man som vägrade ta anvisade jobb p.g.a. “religiösa” eller “kulturella skäl” blev av med sitt socialbidrag, i Jyllands-Posten stod att läsa:

“Vill du inte arbeta med kvinnor, alkohol eller fläsk så står du inte till arbetsmarknadens förfogande säger arbetsförmedlingen och Köpenhamns kommun har därför dragit in den muslimske tandläkarens socialbidrag”.

Mannen hade sökt jobb och skrivit i ansökan att han var

★ glad och aktiv, särskild med manliga kollegor,
★ duktig på att sälja varor med undantag av alkohol, fläskkött, icke halalslaktat nötkött och annat som inte överensstämmer med hans religiösa regler.

Arbetsförmedlingen krävde likabehandling och sade åt mannen att söka arbete som städare men det kunde han inte av kulturella skäl. Ur Jyllands-Postens artikel:

“‘Han ska i varje fall inte tro att han kan leva efter koranen i vårt land på samma sätt som jag inte förväntar mig att leva som i Danmark om jag flyttar till Islamabad i Pakistan’ säger den danske integrationsministern”.

Mannen försökte även med rasistkortet men inte heller det mötte någon sympati. “Vi behandlar alla lika” säger de i Danmark. Det är dags att vi i Sverige börjar behandla alla lika.

 

Nu är det dags för oss givmilda, ickerasistiska och humana svenskar att öppna våra hjärtan: vi avstår våra arbeten till förmån för de hitkommande. Istället för att de ska tvingas leva skamligt på bidrag tar vi på oss det stället, de hitkommande arbetar och försörjer oss.

De hitkommande får jobb, stolthet och kommer snabbare in i det samhällskulturella mönster de frivilligt har valt att flytta till. Naturligtvis måste vänsteranhängarna, miljöpartister och diverse annat stolligt folk finnas kvar i landet, de ska ju se till att vi som flyttar försörjs väl med de skatter som de hitkommande och de stolliga betalar in.

Vi andra ses i Portugal!

Miljöpartiet, vår tids Don Quijote

Miljöpartiet.jpg15 mars, 2014

 

Miljöpartiet är som romanfiguren Don Quijote – ett enfrågeparti som numera pladdrar om allt möjligt, utan kunskap och konsekvenstänkande. De har blivit ett ”kommunistparti light som kämpar mot de påhittade onda”.

Cervantes skrev om figuren Don Quijote, som slogs mot väderkvarnar. Ur texten i bifogad länk: ”Don Quijote är en adelsman på spanska landsbygden som förläst sig på riddarromaner, så att han helt har slukats av deras fantasier och tror sig vara en riddare i kamp mot världens ondska. Allt han möter tolkar han efter romanernas föreställningsvärld så att han till exempel får väderkvarnar att framstå som jättar. Hans väpnare [Sancho Panza, min anm.] försöker förgäves få sin herre att se världen som den egentligen är, men alla ”naturliga” förklaringar förkastar hans herre, som tycker sig ha ett ”facit” i riddarromanerna.”

Don Quijote var alltså galen. Vi har våra egna Don Quijotar i Sverige numera, det är Miljöpartiet. Det är ett enfrågeparti (miljön) som kom in i riksdagen på grund av den Sovjetframkallade kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl 1986, och säldöden i Östersjön 1988. Bilder på söta sälungar publicerades i pressen, och Miljöpartiet kom in i riksdagen samma år. Miljöpartiets riksdagsnärvaro kan därmed sägas vara ett resultat av katastrofer, och katastrof är vad deras närvaro i riksdagen är.

 

Vad som glömts bort är att Miljöpartiet trillade ur riksdagen 1991 (sälarna dog inte längre och Tjernobyl kunde ju inte få en härdsmälta till), det första parti som lyckats med denna bedrift. Valresultatet var endast 3,4 procent. Dessvärre kom de in i riksdagen igen 1994, och därefter har vårt land inte fungerat bra alls. Vi har haft kommunismen i Sverige sedan 1917, men de har generellt haft bara 4 procent av folkets röster, tillräckligt marginellt för att vara ofarliga för oss medborgare.

När Miljöpartiet kom in i riksdagen blev den negativa politiska kraften (”vi bestämmer, någon annan betalar”) fördubblad i ett slag, de blev tungan på vågen som gjorde att det svenska folkhemsförfallet kunde fortsätta, till och med öka. Miljöpartiet pladdrar mer om allt annat än miljön numera, utan någon kunskap eller konsekvenstänkande, som det verkar. De medverkar till att förstöra sitt eget land, skapa ett ”vi och dom”-samhälle och sänka vår kunskapsnivå.

 

De är ofta fredliga (i motsats till kommunisterna/vänstern som i övrigt är lika Don Quijote-galna som Miljöpartiet), men har ingen ideologisk grund förutom en av grundarnas antisemitism (judeförakt/hat). De blir alltmer marxistiska i sin framtoning, och marxismen är ju grunden för en diktatorisk ideologi som bevisligen inte fungerar, nämligen kommunismen.

Gemensamt för detta ”kommunistparti light” och råkommunisterna (vänstern) är deras ständiga teoretiserande som är omöjligt att framgångsrikt omsätta i praktiken, och deras eviga nedsättande kommentarer om politiska motståndare, medan de förhärligar sig själva som ”goda och ädla” som kämpar mot de påhittade onda. Don Quijotar, alltså.

 

Vänstern och Miljöpartiet är numera, som det brukar sägas, same shit, different names. Men Miljöpartiet är farliga för att de inte har en idé eller tanke om hur någonting fungerar. Miljöpartiet är kaos, Vänsterpartiet är diktatur. De är på väg upp för samma berg (marxismens berg) och när de möts på toppen har vi ett diktatoriskt kaos i Sverige. Nu är vi nästan där. Kännetecknande för miljöpartister generellt är deras verklighetsfrånvända inställning till det mesta, de tror på allvar att någon annan ska lösa problem och framförallt betala för Miljöpartiets stolliga idéer. Fri tand-och sjukvård till illegala invandrare (det blev lag i Sverige 1 juli 2013) är ett exempel på hur illa de tänker.

De tänker som kommunister, men utan kommunismens handbok framför ögonen vilket gör att deras galenskap spretar åt alla håll. Kommunismens galenskap är åtminstone konsekvent i sin kurs och riktning. Bifogade artikel uppmärksammar de hycklande miljöpartisterna. ”Åsa Romson (MP) borde åka till Indien NEW DELHI. Host, host. Jag befinner mig i världens värsta utsläppsstad. Varje dag tillkommer 12 000 fler bilar.”

 

Sannolikt kommer varken Romson, Fridolin, Ferm eller någon annan i Miljöpartiet att, som artikeln antyder, medverka till någon global miljöförbättring. De silar mygg och sväljer kameler medan de ivrigt fäktar mot sina påhittade ”onda” fiender, väderkvarnarna.

Finns det INGEN Sancho Panza i Miljöpartiet, den person som med förnuft och realism försöker förmå den galne Don Quijote att se verkligheten som den faktiskt är? Svaret är givet: Nej, det finns ingen sådan i det partiet. Partiet är byggt på en fråga (miljön) men miljöfrågan är inte vad partiet driver längre. Sverige är ett av världens mest klimatsmarta och miljövänliga länder (miljörörelsen var en trend i Västvärlden för 30 år sedan, vi är ett av alla de länder som åtgärdade bland annat koldioxidutsläppen). Nu är det dags att ta tag i den ohållbara nationella situationen:

  • vår välfärd som försvinner i allt snabbare takt
  • vårt urusla försvar
  • vår poliskår som försämras förfärande fort
  • vår kunskapsnivå som sjunker i raketfart
  • våra allt fler fattigpensionärer

 

Allt detta försämras nu i vårt land, och vad är Miljöpartiets lösningar? Att jaga väderkvarnar. Försämringarna är i mångt och mycket orsakade av den mycket kostsamma skattefinansierade invandringen (Miljöpartiets nya fråga de driver hårt: fler skattefinansierade invandrare ska hit, menar de). Vad är Miljöpartiets strategi? Att jaga väderkvarnar.

Jag är trött på våra svenska Don Quijotar som jagar väderkvarnar. Jag vill byta bok. Jag vill ha vårt folkhem tillbaka. Jag vill ha Pippi Långstrump i stället.

Öppet brev till Reinfeldt, Fridolin, Romson, Ullenhag & Co

Sweland26 februari, 2014

Bästa makthavare.

Jag har lösningen på Sveriges och världens alla problem. Ni ska få den gratis av mig, ni kan ta åt er äran också när världens folk tackar er. Här är lösningen: Köp ett landområde någonstans, förslagsvis en stor ö (Nya Zeeland eller liknande).

 

Bygg där mängder med fritidsgårdar, vårdmottagningar och bostäder. Vi satsar en engångssumma för att ni ska bli hjältar, vi satsar 500 miljarder så ni kan börja. Låt alla dem som vill flytta till Sverige på vår skattkistas bekostnad flytta till det landområdet. Eftersom alla som på vår bekostnad vill flytta hit är berikare av vårt land, kultur och tillika vårt framtidshopp (det har ni ju sagt ofta), kommer landområdet att blomstra efter bara en kort tid.

De som kommer hit för att arbeta, studera och delta i det svenska samhället är det naturligtvis synd om, men jag har lösningen på det med: de får välja vart de vill flytta, vi är ju demokratiska. När det nya landområdet ni köpt blomstrar, kommer alla att se hur väl er ”svenska modell” fungerar, alla vill flytta dit, andra länder kommer ta efter er modell och ni blir hjältar!

 

Vi som bor i Sverige lämnas naturligtvis åt vårt öde i och med detta, men personligen är jag villig att offra min och mina barns behagliga framtid för att den svenska modellen ska kunna växa fram i det nya landområdet. Jag har i all ödmjukhet ett förslag på lösning även för oss som tvingas bo kvar i Sverige:

  1. Låt människor arbeta (det låter hårt, jag vet, men vi vänjer oss).
  2. Låt dem som arbetar betala en slant till stat, landsting och kommun (det är hårt att ta de pengarna som de som arbetat har jobbat ihop, men vi vänjer oss).
  3. Använd de pengarna (vi kallar dem ”skatt”) till att ge de arbetande människorna och deras barn olika former av samhällsservice, som till exempel sjukvård och åldringsvård (det är ju en skymf att behöva vårdas, men vi vänjer oss).
  4. Använd en del av pengarna, som vi arbetande arbetar ihop till skattkistan, till att utbilda barn i skolor, med klara mål och stringent uppföljning med jämna mellanrum (det låter hårt, men vi vänjer oss).
  5. Använd en del av pengarna, som vi arbetande arbetar ihop till skattkistan, till att ta hand om de mindre lyckligt lottade som vi alltid kommer ha i vårt land (det är människor som exempelvis på grund av olika funktionshinder inte kan arbeta eller studera, men de är våra barn då de föds, de har rätt till ett värdigt liv under sin tid på jorden).

 

Beakta gärna mina ödmjuka men seriöst framlagda förslag. Jag, och många med mig tror jag, har även full förståelse för om ni väljer att flytta till det nya landområdet. Ni vill säkert se med egna ögon, och personligen (genom att bo mitt i det som sker varje dag) uppleva det mirakel ni kommer åstadkomma. No hard feelings för det, jag kommer vinka av er med ett leende, innan jag går till mitt jobb.

Med vänlig hälsning

Micke Carlsson

P.S. Jag nämnde inte det, men eftersom de som kommer flytta till det nya landområdet är av en speciell karaktär, demokratiska, mångkulturella, öppna, frimodiga, ofta dessutom välutbildade, kommer ni inte behöva ekonomiskt stöd från de stackars fattiga människor ni lämnar kvar i Sverige. Jag kommer dock ändå att skicka ett antal spadar, hammare samt annat smått och gott ni kommer finna stor glädje i. D.S.