Islam, verklighetens månghövdade hydra.

17 augusti, 2014.

Likt en katt som försiktigt sticker ut nosen i en okänd omgivning för att sedan ta allt större lovar runt i det nya grannskapet, tills hela reviret är under kontroll – likadant gör islam i vårt samhälle. Islam tar små steg i taget för att vänja oss vid dess ideologi och samhällskultur.

Men den söta katten är egentligen en månghövdad hydra för sådan är islam, mångarmad med ett odödligt huvud – sin övertygelse.

I mina tidigare artiklar om islam har jag berört dels vad islam är (religion, ideologi, samhällskultur och politik), dels en del av islams konkreta metoder för att manipulera och lura ett helt folk om vad islam är (da’wah och taqqiya) samt hur de i praktiken använder dessa metoder för att sakta vänja oss vid islam och dess samhällskultur.

Det här är viktigt att minnas:

• Islam betyder “underkastelse”.
• Muslim betyder “den som underkastar sig”.
• Islam vill att vi alla underkastar oss (eller dör).
• Islam har regler för allt som rör en muslims vakna stunder.
• Islams lag heter ”sharia” (vi borde således jämföra islam med vår lag och Koranen med vår lagbok, inte med vår religion och Bibeln).
• Ibland utfärdar en mufti eller imam en ny regel, en ”fatwa”, vilket enkelt uttryckt är benämningen på ett juridiskt utlåtande av en mufti eller en imam.

I vårt samhälle och i vår riksdag finns redan islamister som arbetar för att islams inflytande och sharia ska växa – moderaten Abdirisak Waberi verkar vara en av dem, miljöpartiets Mehmet Kaplan en annan. Men värre är de ”nyttiga idioter” (Lenins uttryck för de människor som utan att vara medvetna om det går sina herrars ärenden) som går islamisternas ärenden.

Inom Socialdemokraterna verkar islam ha fått ett rejält fäste, vilket ett manifest från ”Nätverket troende socialdemokrater” visar – klicka här för att läsa det.

Manifestet för muslimska socialdemokrater är skrivet och undertecknat av ordföranden för nätverket, Abdulkader Habib samt Abdikani Mohamed, Alaa Idris, Ali Ibrahim, Adrian Kaba, Amir Dabboussi, Bora Jukovic, Emina Jukovic, Hasan Dölek, Hassan Said Mahamed, Kalsoom Kaleem, Kemo Ceesay, Qaisar Mahmood, Mohamud Salad, Mariam Osman Sherifay, Mohammad Fazlhashemi, Shamm Ghafour och Somar Al Naher.

 I vårt sekulariserade land tillåts alltså en förment religion få propagera i ett politiskt partis, socialdemokraternas, organ! Det är som om Hitler skulle få propagera i Kristdemokraternas partiorgan.

Det var också inom Socialdemokratin som ”Omar Mustafa-affären” rullades upp inför öppen ridå. Omar var på väg in i socialdemokraternas innersta maktsfär då en del egendomligheter uppdagades:

1. Han företräder Muslimska brödraskapet i sin roll som Islamiska förbundets ordförande.
2. Han har bjudit in kända antisemiter och judehatare att föreläsa för det islamiska förbundets medlemmar.

Omar Mustafa blev till sist tvingad att välja mellan svensk demokrati (att fortsätta inom det socialdemokratiska partiet) och islams “muslimska civilsamhälle” (hans egna ord). Han valde bort vår demokrati.

En annan socialdemokratisk Omar, Omar Omeirat, var nyligen tvungen att avgå ur socialdemokraterna efter att han skrivit att “judesvin” skulle slaktas. Det är en ny och otäck människosyn vi fått in i landet nu, en människosyn som bara nazister och kommunister delar med islamisterna.

Den som manövrerade för att få in Omar Mustafa i Socialdemokraternas maktcentrum var Carin Jämtin, som redan 2011 propagerade för att ”Sverige behöver en muslimsk helgdag”. Jämtins och de kristna socialdemokraterna i ”Tro och solidaritets” (tidigare Broderskapsrörelsen) agerande kritiserades öppet av Carina Hägg, som därefter mycket snabbt avpolletterades ur socialdemokraternas elit.

Vad sa Carina Hägg som var så oerhört kontroversiellt? Sanningen! I en insändare i Jönköpings-Posten skrev hon bland annat:

”Vi folkvalda socialdemokrater var överens om att jämlikhet var frihetens förutsättning. Men allt detta överskuggades av nyheten om att en förespråkare för en av islams extremaste grenar hade valts in i partistyrelsen. Beslutet hade fattats bakom stängda dörrar och inga rutiner hade fungerat när allting uppdagades i media.”

Vidare skrev hon:

”Det fanns ett samarbetsavtal mellan framträdande socialdemokrater och övertygade islamister. Allt från muslimska helgdagar till att verka för att få in islamisternas kandidater på valsedlarna hade man kommit överens om.”

Det verkar som om da’wah fungerar – de ”nyttiga idioterna” springer islams ärenden.

Men vad säger egentligen islam om att medverka i ett demokratiskt ickemuslimskt lands politik?

Får en muslim underlåta att arbeta för islams införande? Svaret fanns på Ibn Rushd:s sajt www.fatwa.se, där följande klipp är hämtat:

”Fråga: Får man rösta och kandidera inför valet? Vårt land styr inte med Allâhs lag.
Svar: Det är inte tillåtet för en muslim att kandidera i hopp om att sluta sig till en regering som inte styr med Allâhs lag och istället styr med andra författningar. Man får inte rösta på någon i denna regering.
Det enda undantaget är ifall man röstar på kandiderande muslimer som kan ändra på lagen så att den islamiska Sharî´ahn styr och överväldigar [det nuvarande] styret. Detta gäller förutsatt att man, efter att ha kommit in i riksdagen, inte arbetar med något som motstrider islamisk Sharî´ah.
Fatwâ av al-Ladjnah ad-Dâ’imah nr. 4029″.

Alltså: Muslimer i vår riksdag och i vårt land ska enligt Koranen och denna fatwa arbeta för att islam och sharia införs!

Det förefaller vara fatwa, da’wah, taqiyya, rent maktmissbruk och smussel bakom ”Omar Mustafa-affären”. Hur mycket mer sådant förekommer inom Socialdemokratin? Hur mycket sådant förekommer i de andra partierna?

I Moderaterna har vi Abdirisak Waberi, en person som lyckats ta plats i försvarsutskottet (det fanns, eller finns, ett förslag om att svenska officerare ska hålla utbildning i moskéer)! Waberi uttalade sig om sin syn på islam i en intervju. Lyssna på den och fundera bland annat på hur han undviker en fråga genom att svara med ett annat ämne.

Abdirisak Waberi med flera vill verkligen införa islams samhällskultur med halal, slöjor på flickor och kvinnor och ramadan.

Ytterligare ett exempel på hur islam vill införa och befästa islams traditioner och regler är Studieförbundet Ibn-Rushd som nyligen begärde att Malmö stad ska bekosta den årliga Eid-festen, alltså avslutningen på den (sannolikt samhällsfarliga och hälsovådliga) ”fastemånaden” ramadan. Motiveringen är att ramadan och eid numera är traditioner i Sverige och att Malmö minsann juldekorerar staden.

Resonemanget och argumenten är inte unika vare sig i sakfrågor eller länder. I Tyskland kom ungefär samma begäran och samma argument förra året, med resultatet att man i stadsdelen Kreuzberg i Berlin förbjöd allt offentligt firande av religiösa högtider. Förbudet drevs fram av muslimska grupper som ”känner sig kränkta av att kristna traditioner som julfirande tillåts medan de själva nekades att fira ramadan på gatorna” under en hel månads tid.

Stadsdelen ansåg att det var förenat med problem att låta muslimerna ta hela stadsdelens offentliga miljö i anspråk under så lång tid, men eftersom det är politiskt känsligt att “diskriminera” muslimer beslöt man i stället att förbjuda också alla kristna högtider.
Förbudet gäller även julgranar och julkrubbor. Förslaget lades från början av De Gröna och Piratpartiet men det är socialdemokrater som nu genomför det.

De ”nyttiga idioterna” går återigen islams ärenden.

I Danmark finns redan stadsdelar som ”övertagits” av muslimer, och som vill avveckla vårt kristna julfirande:

”Danmark: Islamister vägrade inköp av julgran – TV-team attackerat av muslimska ynglingar”

I Danmark har minst en förskola tagit bort julgudstjänsten för att inte ”kränka muslimer”.

I Norge har muslimer till och med krävt att en del av Oslo ska bli muslimsk.

”Vi vil ikke være en del av det norske samfunnet. Og vi ser det heller ikke som nødvendighet å flytte ut av Norge da vi er født og oppvokst her. Og Allahs jord tilhører alle. Men la [stadsdelen] Grønland bli vårt. Sperr av bydelen og la oss styre den slik vi ønsker. Dette er til det beste for begge parter. Vi ønsker ikke leve sammen med skitne udyr som dere, heter det i brevet, ifølge VG Nett”.

I England uppdagades hur islam via skolväsendet arbetar för att droppa islams gift i skolelevernas öron.

Ofsted, den myndighet som har till uppgift att kontrollera standarden i brittiska skolor, tog fram en rapport som avslöjar att islamister sprider oroväckande budskap till barn i sekulära statliga institutioner.

Islam arbetar alltså målmedvetet för att till och med lära oskyldiga barn att islam är bra.

Brittiska skolor tar även bort Förintelsen ur historielektionerna – för att inte förarga muslimerna.

Tillbaka till Sverige och Ibn Rushd. På deras svenska hemsida kan vi läsa:

”En av grundbultarna inom folkbildningen är att tillgodose folkrörelser med metoder för att skapa samhällsförändring och ge dess medlemmar de kunskaper som behövs för att kunna vara delaktiga i samhällsbyggandet.”

I Sverige, ett land allmän folkskola var genomförd redan 1850, omgjord till obligatorisk 9-årig grundskola 1976, där god gymnasieutbildning och universitet funnits sedan 1477 (Uppsala universitet) och folkbildning genom kvällskurser varit en folkrörelse, påstår Ibn Rushid att de kan lära oss något.

Jag tror snarare att de vill lära sina bundsförvanter vad de ska lära oss om hur islam fungerar. Da’wah. De vill vänja oss vid islam. De kokar grodor.

De så kallade ”mänskliga rättigheter” som islam slåss för är de som sharia proklamerat – slutmålet är ett globalt shariastyre.

Jag skrev i min andra artikel om islam hur en svensk islamolog bemöttes av en imam i Mellanöstern:

”Ni är alla muslimer, ni vet bara inte om det”.

Enligt Koranen är det just så – alla människor föds som muslimer, en del av oss vet bara inte om det. I vårt förment opartiska public-serviceföretag SVT sändes häromdagen ett inslag där det berättades om hur bra islam är – ett tydligt tecken på att islamiseringen av Sverige har gått långt.

Ni är alla snart muslimer (eller döda), ni vet bara inte om det.

Jag återkommer med fler exempel på islamiseringen av Sverige och Europa.